TYPICITET typ1icite4t l. ty1-, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr eng. typicity, fr. typicité, it. tipicità; till senlat. typicus (se TYPISK); med avs. på bildningssättet jfr SPASTICITET]
typiskhet; särsk. (o. numera i sht) om karaktär hos vin som anses ss. typisk för visst distrikt l. viss druvsort o. d. Hygiea 1858, s. 307. Det är sin ungdoms smärtsammaste och intimaste upplevelser, som hon .. översatt till symboler, sublimerat till typicitet och omgjutit med romantik. Malmberg Värd. 55 (1937). Ett vin med god typicitet avspeglar sin druvsort och jordmån. Eklöf Stevenson Vin 580 (1998).
