SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2010  
TYPISK ty4pisk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr d. typisk, t. typisch; efter senlat. typicus, av gr. τυπικός; till τύπος (se TYP). — Jfr TYPICITET]
1) (numera bl. ngn gg) motsv. TYP I 1: som tjänar l. tjänat ss. urbild l. förebild; i sht förr äv.: symbolisk, bildlig, förr särsk.: typologisk (se d. o. 1). Denna Judiska Liturgi innehöll .. något typiskt eller sådant, som tjänte til at förebilda den förväntade Messias. Rydén Pontoppidan 488 (1766). Befrielsen / Bor, typiskt röjd, hos slumrarinnan redan. Runeberg (SVS) 1: 152 (1830). De genera, som af Linné ej äro definierade och upplyste genom citation af en typisk art, må dateras från det arbete efter 1735, hvarest detta först skett. Sundevall ÅrsbVetA 184042, s. 23. Var det mänskliga tillgängligt för honom, måste det vara i den typiska gestaltning som hör myt och ballad till. Werin Ekelund 1: 348 (1960).
2) motsv. TYP I 2: som omfattar l. besitter (merparten av) de egenskaper l. kännetecken som utmärker viss typ av företeelser l. föremål l. förhållanden o. d.; som hör till l. överensstämmer med typen; särsk. dels i attributiv anv., dels i förb. med prep. för. Börja vi med roftanden i underkäken hos Kattslägtet .. der hon är mest typisk, så finna vi att den har ingen knölig del baktill. Nilsson Fauna 1: 191 (1847). Endast sådana satser (i språket), som till sin byggnad äro regelrätta och typiska, böra .. göras till föremål för logisk analys. PedT 1902, s. 237. Den driftighet, som nöden skapade, lever kvar och smålänningen är alltjämt typisk smålänning. SvD(A) 27 ⁄ 11 1929, s. 9. (Proteinerna) är typiska (artegna) för varje djurart. StKokb. 6 (1940). De för fjärrmarknaderna typiska handelsmännen voro ambulerande. Paulsson SvStad 1–2: 14 (1950). Man kan .. finna ganska typiska dödislandskap högt ovanför trädgränsen. Selander LevLandsk. 38 (1955). Typiska kvinnojobb som att städa, tvätta, laga mat, vara sjukskötare och telefonister. Arbetet 21 ⁄ 5 1995, s. 4. — jfr ORTS-, RAS-TYPISK m. fl. — särsk.
a) om skada l. fraktur: som uppvisar flertalet för typen karakteristiska drag; äv. om sjukdom l. feber: som har ett regelbundet förlopp l. som utvecklas normalt l. ss. förväntas. Typisk är .. en sjukdom, som i afseende på sina symtomer har en regelbunden gång. Collin Ordl. (1847). NF 4: 1091 (1881; om feber). Lindskog o. Zetterberg (1981; om fraktur).
b) om enskild företeelse l. individ: som besitter l. i sig inrymmer sin typs karakteristika, som representerar l. företräder typen. Lysander Faust 69 (1875). Individer, som noggrant återgifva rasens typ, sägas vara typiska. LB V. 1: 6 (1907). Som den typiska medeltidsdansen framställes ofta kedjedansen, som ännu lever kvar på Färöarna. Nilsson FestdVard. 87 (1925). Johan Skjöldborg var den förste, den mest verklighetstrogne och .. den mest typiske av de egentliga allmogeskildrarna. Frederiksen ModDaLitt. 68 (1931). Den typiska ungkarlen Ansgarius gjorde endast sporadiska försök att uppfostra (sin son). Siwertz Pagoden 107 (1954). — särsk. attributivt, i förb. med sådana ord som exempel l. prov l. representant. (Basilikan) S. Vitale, ett typiskt prof på det byzantinska kupolsystemet. Hahr ArkitH 144 (1902). Lindman var en typisk representant för modern bolagsmakt. Höglund Branting 1: 377 (1928). Julstjärna och korallband är typiska exempel på kortdagsväxter. Ekbrant VVRumsväxt. 158 (1955).
3) som är utmärkande l. betecknande l. karakteristisk för ngn l. ngt; om person äv. närmande sig bet.: som gör ngn till ngt speciellt; särsk. i förb. med prep. för. Att söka åvägabringa en .. utjämning i enlighet med det allmännas intresse kan sägas .. vara företagarnes typiska funktion. EkonS 1: 381 (1893). Kanske var det typiskt för Gotthard till åtskillnad från hans far att han litet senare .. ej lade ned arbetet. Krusenstjerna Pahlen 6: 10 (1935). Det (är) för Tegnér typiskt, att han låter en följd av besläktade bilder snabbt avlösa varandra. Svanberg SvStil. 117 (1936). Nils Erdmann (framställer) tesen, att Frithiof och Fredman tillsammans avspeglar vår nations typiska karaktär. Björck HeidenstSek. 179 (1946). Typiskt för wienervalsen är, att när man hållit på en stund och snurrat så är man tillbaka till precis samma punkt igen. DN 29 ⁄ 3 1992, s. A15. — särsk.
a) (ngt vard., ofta med värderande innebörd) med obj., i uttr. typiskt ngn. Gustaf-Janson ÖvOnd. 73 (1957). Mitt fram på bröstet stod det med snirklig skrift ”Ullas bullar” .. Urlöjligt! Typiskt syrran, tyckte Johan. Hesslind Sista 70 (1974). Hur roligt är det att stå på Centralen och vänta på nästa tåg hem. Tre timmar, typiskt dej. Malmsten DagKastanj. 237 (1994). Så typiskt mamma att bry sig om andra till och med från sin sjuksäng. Ingemarsson SmåCitr. 190 (2004).
b) med mer l. mindre ironisk l. klandrande innebörd, särsk. i sådana uttr. som det är (väl l. ) typiskt; äv. övergående i interjektionell anv., ss. uttr. för ogillande l. missnöje. Det är väl typiskt, va? Hela riksdan dansar efter sossarnas pipa. Olsson BlåUndr. 64 (1932). Det är en jeppe i telefon. Typiskt, mitt i Perry Mason (på TV). Sjöwall o. Wahlöö Ros. 44 (1965). Hans första vernissage, och vi kommer försent. Det är så typiskt! Gardell Prärieh. 173 (1987).
Avledn.: TYPISKHET, r. särsk. till 2: egenskapen l. förhållandet att vara typisk; jfr typicitet. Schück VLittH 1: 360 (1899). Det vilar en djup melankoli över .. (konstverket) som just i sin typiskhet, i sin exakta efterhärmning av det allmänt intetsägande, utsöndrar en skarp doft av förgänglighet, av tid som flyter. Expressen 26 ⁄ 3 1997, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content