TYPOLOGISK typ1olå4gisk l. typ1ω-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. typologisch, eng. typologic, typological; till TYPOLOGI]
som grundar sig på l. är i överensstämmelse med l. hänför sig till typologi(n). SAOL (1900). — särsk.
a) teol. motsv. TYPOLOGI 1. Läran om att vissa dess (dvs. gamla testamentets) personer och tilldragelser typologiskt förebildade Kristus och hans levnadshändelser. Sylwan EurLittH 1: 136 (1910). Så vitt jag vet har kalvens uppståndelse inte denna typologiska innebörd i fornkristen tradition. Arv 1950, s. 98.
b) motsv. TYPOLOGI 2; särsk. arkeol. Sedan jag .. fäst uppmärksamheten vid spännet såsom ett af de vigtigaste föremålen för typologiska studier, har (osv.). AntT 4: 289 (1880). (Gorgonens) huvud verkar som en lös mask och har typologiskt sitt ursprung i den dekorativa mask, som i den äldre träarkitekturen avslutade takets mittbjälke. Kjellberg GrekRomK 60 (1932). (O. Hanssons) människointresse som berättare .. är typologiskt snarare än psykologiskt, hur ivrigt han än brukar den dåtida psykologiens facktermer. 3SAH LXXIII. 4: 7 (1965). Ett .. exempel (på tveksamheter) är påståendena om den typologiska metodens uppkomst ur diskussioner mellan (arkeologerna) Bror Em(il) och Hans Hildebrand, och Montelius. Lychnos 1996, s. 297.
