publicerad: 2010
TÅLMODIG tå3lmω2dig, adj., förr äv. TÅLAMODIG; -are (†, superl. -st Lucidor (SVS) 323 (1673; uppl. 1997)); adv. -T.
Ordformer
(tol- 1645 (: Tolmodigheet)–1729 (: tolmodighet). tola- c. 1580–1711 (: tolamodighet). tole- (th-, -ohl-) 1587–1664. tolo- 1619. tål- (-åhl-) 1621 osv. tåla- 1635 (: Tålamodigheet)–1906. tåle- 1591 (: Tålemodigheet)–1635 (: Tålemodigheet); förr äv. -gh)
Etymologi
1) (numera mindre br.) som har tålamod (se d. o. 1), tålig (se d. o. 1), jfr TÅLSAM 1, TÅLSAMLIGEN 1. Then helige och tolomodige Job. Bullernæsius Lögn. 125 (1619). Han haer som en Krist aff korsens Kalck sin deel / Tålmodigst drucket. Lucidor (SVS) 323 (1673; uppl. 1997). Lisa lärde mig tre saker av stor vikt: att förstå andra, att tålmodigt uthärda och att stå i en butik. Fredriksson Anna 205 (1994).
2) som har tålamod (se d. o. 2) l. fördragsamhet l. överseende; jfr TÅLIG 2, TÅLSAM 2, TÅLSAMLIGEN 2. Han är wel tolamodig, wår gudh så kär. Holof. 30 (c. 1580). Jag är ju mild och tålmodig som en engel. Blanche Bläckst. 7 (1846). Vem är lika tålmodig när barnen spiller på duken som när främmande gör det? Hartman NattLys. 134 (1951). Hon hade tålmodigt lyssnat på hans försäkringar om att han snart, mycket snart, tänkte bilda familj med henne och barnet. Henschen SkuggBrott 218 (2004). — jfr O-TÅLMODIG.
3) som har tålamod (se d. o. 3; jfr TÅLIG 3, TÅLSAM 3); äv. om ngt sakligt, dels: som vittnar om tålamod, dels i oeg. l. bildl. anv. Att åtskilliga concepter skola finnas af detta verk, och om de en gång kunna fås tilhopa, lärer verket kunna få en god form, om någon flitig och tålamodig man sig det företager. Schück VittA 4: 56 (i handl. fr. 1735). Ett tålmodigt studium av .. (bilderna) kan skänka mera behållning än läsningen av många sidor i lärda avhandlingar. OoB 1928, s. 497. Långsamt, envist och tålmodigt fullföljde den gamla trampbåten storcirkellinjen längs med världssjöfartens stora huvudvägar. Kjellgren Smar. 196 (1939). Tålmodigt stod folkmassan och väntade. Hesslind Sista 180 (1974). — jfr O-TÅLMODIG.
4) om ngt sakligt, särsk. om natur o. d.: tålig (se d. o. 4). En indisk mystikers ord, att även .. den tålmodiga jorden kan bli en lärare och guru för den allvarligt sökande människan. Siwertz Pagoden 81 (1954). Naturen är tålmodig, men det finns en gräns för de påfrestningar en människokropp tål. 3SAH LXVIII. 2: 174 (1959).
Avledn.: TÅLMODIGHET, r. l. f. förmågan l. egenskapen att vara tålmodig, tålamod, tålighet.
a) (numera mindre br.) till 1; jfr tålsamhet a. Tålemodigheet j mångahanda kors och anfechtning. Lælius Jungf. E 3 a (1591). Hans .. bana var beströdd med sjukdomens törnen, som han besegrade med tålmodighet och kampvilja. DN 26 ⁄ 4 1993, s. D10.
b) till 2; jfr tålaktighet, tålsamhet b. Schroderus Os. 1: 594 (1635). Du min käre Carl har funnit det bästa: mildheten, överseendet och tåla-modigheten. 3SAH LXXXVII. 2: 139 (1867).
c) till 3. Men huru godt vitsord Svensken än eger om sig för tålmodighet, torde denna väntan likväl blifva honom för lång. Frey 1848, s. 377. Sitter man i ett gömsle, lär man kunna se när tranorna byter fot i sömnen. Detta fordrar stillhet och tålmodighet. GbgP 27 ⁄ 3 2009, s. 99.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content