SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2010  
TÄCKEL, r. l. m. l. f.; best -en; pl. täcklar.
Ordformer
(täckel (te-, -ch-, -k-, -ll) 1622 (: Skamtäckelen)1765. täckil (te-) 16261635. täcklar, pl. 1790)
Etymologi
[av t. deckel, avledn. av decken (se TÄCKA, v.1)]
(†)
1) (†) = TÄCKE 3; äv. om ljussläckare (till nattljusstake). 1 Sölf Kruka med Teckel. Stiernflycht HuushAnn. nr 428 (1636). Sölfwer .. 1 Förgylt Kalk medh techell och borderat Kalk Kläde om 20 1/2 Lodh. BoupptSthm 1667, s. 933. Silfver .. 2. par Ljus stakar med täcklar. VLBibl. Bouppt. 1790.
2) (†) mer l. mindre bildl., om ngt varmed ngn täcker l. döljer l. skyler ngt l. sitt verkliga jag l. ngts verkliga innehåll l. sina verkliga avsikter; täckmantel (jfr TÄCKELSE 3); särsk. i uttr. spela under en täckel (se SPELA, v.1 8 b ε γ'). Medh .. (egensinnigheten) hon skyler sigh medh en Stadigheetz Täckil .. så förer hon månges sinne vthi blindheet och fåwitzsko. Schroderus Urs. A 2 a (1626). Imellan Man och Qwinna (kan inte) någon sanskylligh Kärleek wäxlas, så lenge hon sitt Sinne instenger igenom falskhetenes Täckel. Schroderus Albert. 4: 115 (1638). — jfr SKAM-TÄCKEL.
Spoiler title
Spoiler content