TÄPA tä3pa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. (Öl.) täpa; ombildning av TÄPETE]
folklor. (till den öländska kvinnliga folkdräkten hörande) lång, vanl. randig o. färgglad, sjal. För grannlåt brukas äfwen (av kvinnorna på Öland) .. et stycke randig wäf, af åtskilliga färgor, .. som kallas Täpor. Åhstrand Öl. 141 (1768). Betecknande för .. (den öländska kvinnodräkten) är ”täpan”, ett slags konstväfd långsjal, som bars öfver axlarna eller å ena armen. Wistrand NordMAllmog. 18 (1909). Sjalen .. förekommer i en mycket tidig form i Ölandsdräktens täpa. Norlind AllmogL 294 (1912).
SAOB
