publicerad: 2010
TÄRING tæ3riŋ2, förr äv. TÄRNING, sbst.1, r. l. f.; sg. best. -en; pl. (†) -er (G1R 16: 184 (1544), CivInstr. 40 (1618)).
Ordformer
(teringh (th-, -inngh) 1589–1590. terning (-nin(n)gh) 1529–c. 1645. täring (th-, -æ-, -hr-, -in(n)gh) 1524 (: tæringh penninga) osv. tärning (th-, -æ-, -ningh) 1523–1608 (: förtärning))
Etymologi
1) († utom i slutet) motsv. TÄRA, v. 1 c: förtäring (se d. o. 2 a, b) l. förplägnad (se särsk. slutet); äv. (o. i sht) konkret, om mat l. dryck (särsk. i uttr. kost och täring (jfr 2 o. KOST, sbst.3 2 b α); äv. (motsv. TÄRA, v. 1 b) om vad ngn behöver för sitt uppehälle i allmänhet (i sht under resa l. vistelse på annan ort än bostadsorten). Hafwe wij besörkt them sköne skiip kosth och tærningh Som them skola fföre in tiil hertoghen wdi Danmark. G1R 1: 112 (1523). (Han) gaff befalning at theras säcker skulle fyllas medh mälning .. ther til ock huariom sina täring på resonne. 1Mos. 42: 25 (Bib. 1541; Bib. 1999: mat). Äro .. (bina) seent swärmade, så lefwa the näpligen för theras knappa Täring skull, Winteren öfwer. IErici Colerus 2: 90 (c. 1645). Främmande Ministrar skulle med fri Fordenskap och Täring fortskaffas .. genom Landet. Lagerbring 1Hist. 4: 553 (1783). Täring .. följde efter .. förhandlingarna. Ambrosiani SvSkråämb. 23 (1920). Östergren (1964). — jfr HOV-, RESE-TÄRING m. fl. — särsk. (numera bl. ngn gg) i uttr. rätta l. sätta täringen efter näringen (se NÄRING, sbst.2 1 a). G1R 16: 570 (1544). Holm Ordspr. 345 (1964).
2) [utvecklat ur 1] (†) utgift(er) l. (om)kostnad(er) (i sht för ngns uppehälle under resa l. vistelse på annan ort än bostadsorten); äv.: bekostnad; särsk. i mer l. mindre tautologisk förb. med sådana ord som omkost l. kostnad, i sht i uttr. kost och täring (jfr 1; se KOST, sbst.3 1 b); äv. om tärpeng(ar) l. traktamente; jfr TÄRA, sbst. G1R 1: 217 (1524). Att thenn spannemål vij haffve medh stor umkost och täringh latid före till Finlandh bliffuer (osv.). G1R 25: 115 (1555). (Att rådet) kunne udaf sin hop uttvälie två, som på riksens täring drage till Påland. RA I. 3: 247 (1594). När .. the godhe Män som vthi Rijksens Rådh äre, blifwe vthi Rijksens ärender .. förskickade, Tå skal Öfwerheeten them medh nödhtorfftigh täring försörie. SvRStBesl. 1604, s. B 4 b. At then swåra kost, thäringh och vmbkostned, som hans Kon. Mt. giorde på Gottland, kom til spilles. Tegel G1 1: 270 (1622). Witnens resekostnad och täring fastställer Domaren, som i twisten dömer. Nehrman PrCiv. 53 (1751). Lindfors (1824). — jfr RESE-TÄRING.
3) (†) motsv. TÄRA, v. 4 a, om sjukdom(stillstånd) som kännetecknas av kraftlöshet l. avmagring o. d., tärsot, tvinsot. Heidenstam Vallf. 204 (1888). Tvifvel, det är som kräfta och täring, det dödar framgången. Tenow Solidar 1: 71 (1905). SAOL (1973).
Ssg: A (†): (1) TÄRING-PENNINGAR, pl. (täring- 1524–1716 (: Täringpenningalöst). tärings- 1796–1800) [fsv. täringa pänninger, m.] (†) tärpeng(ar). Sidhen maa betenkias hoo til lubec fara scal .. oc om theris mact oc tæringh penninga. G1R 1: 252 (1524). Skjuts och Täringspenningar åt Betjenten Söderberg, till Likets af-förande åt Rotene. VLBibl. Räkn. 1800.
B (†): TÄRINGS-PENNINGAR, pl., se A.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content