publicerad: 2010
TÖJA töj3a2, v.2 -er, -de, -t, -d (LPetri Luther Nattw. D 8 a (1558) osv.) ((†) sup. -at Sylvius Curtius 344 (1682); p. pf. -itt, n. HH 1: 23 (1543)). vbalsbst. -ANDE, TÖJD (se avledn.), -NING, -SEL (†, JBureus hos Lindroth Bureus 105 (c. 1635)); -ARE (se avledn.); jfr TÖJ.
Ordformer
(tög- (-gh-) 1543–1824. töj- (-i-, -ij-, -y-) 1558 osv.)
Etymologi
[fsv. töghia; motsv. d. tøje, tøge, nor. tøye, fvn. teygja, nl. tuien; av en germ. iterativ- l. intensivbildning till ett starkt verb motsv. got. tiuhan, fsax. tiohan, mlt. tēn, mnl. tien, feng. tēon, alla med bet.: draga, leda; till den rot med bet.: draga, som äv. föreligger i lat. ducere, draga, leda. — Jfr FÖRTÖJA, v.1, SKRUVSIR, TE, v.2, TÖM]
1) dra l. sträcka l. tänja l. spänna ut (ngt); göra längre l. bredare; äv. refl.: tänja l. sträcka sig, göra sig längre osv.; äv. (äv. oeg. l. bildl.) dels i uttr. töja på ngt, dra l. tänja ut ngt, dels i uttr. töja på skinnet (se SKINN, sbst.1 1 c); förr äv.: dra (se DRAGA, v. I 21 a). Jtem eth ladh aff Tögitt gull bestickat med perlor. HH 1: 23 (1543). Crusenstolpe CJ III. 1: 210 (1846; refl.). Assessor Lagerhjelm anställde .. försök .. att utröna åtskilliga jernsorters mekaniska egenskaper, samt begagnade derunder äfven omedelbar töjning. Fock 1Fys. 207 (1853). Under vägen började han töja på stegen, såsom om han gått utför en backe. Strindberg Hafsb. 117 (1890). Kragens .. kant är .. töjd. Sömnadsb. 460 (1915). Han töjde på tiden med envis och seg arbetslust och fick den därigenom att räcka till för alla sina olika sysselsättningar. 3Saml. 5: 6 (1924). Man vet aldrig, jag kanske måste töja på moralen, när räkningarna börjar hopa sig. ICAKurir. 1988, nr 10, s. 25. — jfr FÖR-TÖJA.
2) (†) med förespegling(ar) l. lockelse(r) övertala (ngn), tubba. Förmana, locka, tubba och töya folcket ther til, at the .. tiena Gudhi. LPetri Luther Nattw. B 1 b (1558). Götstaff kunde .. icke bleffue perswaderat eller tögd i then mening han skulle ställa någen fast lijtt till Konung Cristierns eller the Danskes loffuen. Svart G1 11 (1561).
Särsk. förb. (till 1): TÖJA UT10 4. sträcka l. tänja ut (ngt) så att det blir längre l. bredare; äv. refl.; äv. oeg. l. bildl., särsk.: förlänga (ngt). Boken blir större än jag ämnat, men .. nästan inga reflexioner töja ut den. Bremer Brev 1: 382 (1836). Skomakaren .. töjer ut lädret med tänderna, tills han får det så långt han vill. Lidforss DQ 2: 662 (1892). Gabriele älskade telefonsamtal och töjde ut dem också om man skulle träffas om ett par minuter. Heerberger NVard. 50 (1936). Till skillnad från stål och andra material upphör .. en textilfiber, vilken belastas, strängt taget aldrig att töja ut sig. TT 1941, K. s. 41.
Ssgr (till 1): A: TÖJ-MÅN. så mycket som ngt (tyg l. plagg o. d.) kan töjas utan att gå sönder l. förlora i elasticitet o. d.; särsk. oeg. l. bildl.; jfr mån, sbst.1 11. Byxorna har god töjmån. För framtiden har .. Efta och Norden inte någon större töjmån. SvD(A) 18 ⁄ 2 1968, s. 18. Att (stav)kyrkans delar är sammanfogade med viss töjmån och kan röra sig i vinden. DN 21 ⁄ 9 1984, s. 27.
B: TÖJNINGS-GIVARE. tekn. instrument för mätning av töjning (vid belastning) av material ss. tyg l. papper l. metall o. d. Det märkliga med denna maskin (för mätning av tygs slitstyrka) är att den arbetar med elektriska töjningsgivare. AP 10 ⁄ 1 1951, s. 2. —
-KOEFFICIENT. (numera bl. tillf.) jfr koefficient 2. Vi hafva .. fastställt en töjningskoefficient för respektive remmar. TT 1897, M. s. 37. 2SvUppslB (1954).
Avledn. (till 2): -TÖJARE, r. l. m. ss. senare led i ssgrna HANDSK-, STRUMP-TÖJARE, om anordning på vilken ngt träs l. fästes för att töjas (med bestående resultat). —
TÖJBAR, adj. om material o. d.: som kan l. låter sig töjas, tänjbar, elastisk; äv. om ngt abstr. Äro .. (tågen) goda och friska kännas garnen hårda och likväl töjbara samt äro lika väl sammanslagna som en ända af ståltråd. Oxenstierna Vanderdecken 15 (1865). Kommunikationerna äro töjbara storheter vid alla turistberäkningar. TurÅ 1896, s. 133.
Avledn.: töjbarhet, r. l. f. egenskapen l. förmågan att kunna töjas; äv. oeg. l. bildl.; jfr töj. JernkA 1820, s. 94. Dessa allmänna bestämmelser böra utan tvifvel med sin töjbarhet, sin frihet från allt trångt reglementerande .. befordra såväl karaktärens utbildning som den fria forskningens trifsel. Edgren GbgHögsk. 18 (1891). Ssg (numera bl. tillf.): töjbarhets-gräns. Med ett ämnes töjbarhetsgräns förstås den största förlängning .. som en deraf förfärdigad stång .. kan undergå, utan att formförändringen blifver beständig. Fock 1Fys. 204 (1853). —
TÖJD, r. l. f. (†) töjning; särsk. i uttr. ge töjd l. töjden, töja sig l. dras ut; äv. bildl.: ge efter, ge vika. Dett sinne .. / Som wedh all Anstööt geer eij tögd / Men är i moot och medh förnögd. Renner Klag. C 3 a (1690). Om .. (behållaren) bestode af någon annan materia som kunde ge tögd, då skulle han lijda en mindre påkänning, efter som han kunde nu svälla nu krympa, allt som vädret ökar och minskar. Polhem ESkr. 3: 222 (c. 1715). För de skador .. (som uppstår genom) warans twingande utom des Naturlige styrka, halt och tögd .. kan tilwärkaren icke stå i answar. Berch Hush. 253 (1747). Cannelin 932 (1921).
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content