SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2010  
TÖREL 3rel2, sbst.1, r. l. m.; best. -n (Möller Jordbr. 59 (1881) osv.) ((†) -en Broman Glys. 3: 205 (c. 1730); törlen Moberg Rask. 194 (1927)); pl. törlar.
Ordformer
(tiril 1745 (: kärne-tiril). tyrel 1749. tyrl 1661 (: smörtyrl). törel 1736 osv. törill c. 1730)
Etymologi
[fsv. þyril, sv. dial. tyrel, tiril, törel m. fl.; jfr nor. nn. tverel, nor. dial. tyrel, nyisl. þyrill, fht. dwiril (t. quirl), feng. þwirel; instrumentalbildning till ett verb motsv. fht. dweran, vrida, röra om, feng. þweran, dets.; av ovisst ursprung. — Jfr TÖREL, sbst.2, TÖRVEL]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) kärnstav. (Det bör iakttas) At kärnan .. och hennes Staf eller Törill .. äro wäl rena. Broman Glys. 3: 205 (c. 1730). Ida stod och kärnade smör. Då och då lyfte hon upp törlen. Moberg Rask. 194 (1927). — jfr KÄRN-, SMÖR-TÖREL.
Spoiler title
Spoiler content