TÖREL tœ3rel2, sbst.2, r. l. m.; best. töreln; pl. törlar.
Ordformer
(törel 1741 osv. töril (-ll) 1760–1780)
Etymologi
[sannol. etymologiskt identiskt med TÖREL, sbst.1 (med tanke på att växten har viss likhet med en kärnstav)]
(individ l. art av) växtsläktet Euphorbia Lin., euforbia; särsk. om arten E. helioscopia Lin., revormstörel; jfr MJÖLK-ÖRT 4, RÄV-MJÖLK. VetAH 1741, s. 85. Törel .. (dvs.) Mjölksaftiga, giftiga örter med spiralstälda, hela blad utan stipler och med blomgyttringarne anordnade i en sammansatt flocklik blomställning. Areschoug Fl. 350(1881). Ett par små flickor, som fantastiskt smyckat sig med den här mycket höga och ståtliga töreln (Euphorbia). PT 1903, nr 121 A, s. 3. Gröna blommor känns spännande. Olika tobaksblommor, zinnia, törel .. och vissa arter julrosor hör till de blommor som skänker en syrlig limeton till rabatterna. Kvant o. Palmstierna VTrädgB 52(2004). — jfr CYPRESS-, KÄRR-, LILL-, REVORMS-, RÄV-, RÄVMJÖLKS-, SMÅ-, SOLVÄNDS-, SPÄD-TÖREL.
Ssg (bot.): TÖREL-VÄXT. särsk. i pl., om familjen Euphorbiaceae Lin. NormFört. 26(1894). Fam. Euphorbiáceae, Törelväxter. Krok o. Almquist Fl. 1: 370(1984).
SAOB
