SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2010  
UDDE ud3e2, sbst.3, äv. (numera bl. i egennamn) UDD, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Bureus Suml. 65 (c. 1600) osv.) ((†) -er (äv. att hänföra till sg. udda) Civ-Instr. 281 (1688)); förr äv. UDDA, r. l. f., best. -an; pl. -er (se ovan).
Ordformer
(udd (v-, w-, -ddh, -dtt) 15381916. udda (v-, w-) 1561 (: bergvdda)1771. uddar (v-), pl. c. 1600 osv. udde c. 1710 (: skogzudde) osv. udden (v-), sg. best. 1555 (: landzudden) osv. udder, pl. 1688. udh 1557)
Etymologi
[fsv. udde; jfr fd. oddæ (d. odde), nor. odde, fvn., nyisl. oddi; till UDD, sbst.1]
om mindre, i sjö l. hav utskjutande (smalt) landområde, mindre halvö, näs; jfr LAND-TUNGA 1; äv. om yttersta delen av sådant landområde (i sht i uttr. yttersta udden (av ngt)); äv. oeg. l. bildl., om ngt som påminner om en udde. VarRerV 40 (1538). Krampen är een högh Vdd, hwar innen före är een Hampn ther kan man löpa in på bägge sijdhor medh små Skepp. Månsson Siöb. 7 (1644). Hans May:t hade .. alt ifrån ankomsten til Bender, haft sitt Läger på en udd, wid Niesterströmen. Nordberg C12 2: 205 (1740). På södra kanten sträcker sig .. (Kareby) in til Kongelf .. så at Ytterby Sockn sticker sig emellan med en liten udde. Œdman Bahusl. 149 (1746). Från (utkiks)tunnan synes i vester den stora isen, vid hvars östliga spets eller udde vi nu troligen befinna oss. Quennerstedt Resa 191 (1867). När han stod på Kap Sunions yttersta udde nedanför resterna av .. Poseidontemplet och såg vågorna komma som ”havshästar”. Ruin SjunknH 211 (1956). — jfr HAVS-, KLIPP-, LAND-, SAND-, SKOGS-, SYD-UDDE m. fl.
Avledn. (numera mindre br.): UDDIG, adj.1 om kust o. d.: flikig. Kusten (i Australien) är på sina ställen tämligen utbildad och uddig. Roth 1Geogr. 300 (1886). TurÅ 1919, s. 205.
Spoiler title
Spoiler content