SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2010  
UDDIG ud3ig2, adj.2 -are; n. o. adv. -T.
Etymologi
[jfr d. oddet; till UDD, sbst.1]
1) försedd med udd; spetsig. särsk.
a) (†) motsv. UDD, sbst.1 1 a: som är försedd med udd; äv.: spetsig (se d. o. II 1 a) l. vass (jfr UDD-VASS). VocLib. adj. (c. 1580). Mathias .. köpte och delade vänligt / Gult bröstsocker och uddiga nålar åt pigorna alla. Runeberg (SVS) 3: 60 (1832). Sjelf med långsamma steg / Han framgick, stolt af sin kraft, / Med tvenne uddiga spjut i sin hand. Arfwidsson Oisian 2: 511 (1846). Den ännu gängse folktron, att trolofvade och vänner icke må gifva hvarandra nålar, saxar, knifvar eller andra uddiga egg-jern, emedan dessa tros sticka ut eller skära af vänskapen. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 444 (1864). KrigVAT 1898, s. 147. — jfr SKARP-UDDIG.
b) motsv. UDD, sbst.1 1 b: spetsig (se d. o. II 1 b) l. taggig o. dyl. l. försedd med udd(ar) l. spets(ar) l. tagg(ar); särsk. dels om berg, dels om blixt. Cellarius 2 (1729). (Den vilda humlens) blad äro ej eller så vddige och inklufne, som then (odlades). Broocman Hush. 2: 178 (1736). Ett med floden parallelt löpande, högt och uddigt berg. Iduna 7: 62 (1817). Hvarannan minut genombröts molnet af en uddig blixt. Nicander Hesp. 260 (1835). Trägårdh Skogsins. 114 (1914; om fjärils vinge). — jfr BORST-, KROK-, STOR-, TORN-, TRE-UDDIG m. fl.
c) motsv. UDD, sbst.1 1 c: försedd l. prydd med (rad av) uddar; särsk. ss. adv.: i uddar. Hallman Blacksta 40 (1748). Alla Tråd- och Silkes-Spetsar, släta, eller uddige, öfwer en tums bredd, ware .. förbudne. PH 8: 134 (1766). Spencern är sammansatt af spetsar och uddigt vikna cambries-remsor med rosa-taft inunder. KonstNyhMag. 1: 16 (1818). (Målade) blomsterbuketter, foglar och insekter, omgifna af uddiga border eller arabesker. Stråle RörstrMariebg 38 (1870). (Dräktjacka med) Uddig besparingslinning fram och bak samt även på ärmarna. BVT 1926, nr 17, s. 36. — jfr STOR-UDDIG.
d) motsv. UDD, sbst.1 1 d γ, om ljus l. stjärna o. d.: strålande; äv. (o. numera bl.) motsv. UDD, sbst.1 1 d β, γ, om stiliserad bild av stjärna l. sol o. d.: försedd med uddar l. strålar. Ett förblindande, uddigt ljus af hotfull, förfärande skapnad. Vinterg. 1894, s. 41. På duken en tunn lagerkrans och inuti denna upptill en uddig sol. AntT XIV. 3: 40 (1895). Det hade fort mörknat, men himlen var beströdd med uddiga och blixtrande stjärnor. Krusenstjerna Fatt. 2: 452 (1936). Lägg längderna på mandelmassringen i mönster av en uddig stjärna. StKokb. 100 (1940). — jfr FEM-, SEX-, STJÄRN-UDDIG.
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 a (, b); särsk. om person l. ngns lynne l. replik l. kritik l. stil l. framställning(ssätt) o. d.: vass l. skarp l. bitande l. besk o. d.; äv.: kvick l. fyndig l. spirituell; förr särsk. i uttr. (ha en) uddig penna o. d.; jfr UDD, sbst.1 3, SPETSIG II 5. Seoti själ och anda, som är uddigare, hwaszare och mera taggfull än den wärsta Igelkått. Lundberg Paulson Erasmus 196 (1728). Hans ironi är träffande och uddig, men ej giftig. Frey 1844, s. 382. Christopher Rappe .. ansågs föra Hattpartiets uddigaste penna. Wieselgren SvSkL 4: 70 (1847). Så många bedragna förhoppningar .. hade gjort hennes lynne något uddigt och retligt. Palmblad Nov. 4: 126 (1851). Ännu dig kärlek sårar / Med uddig, men ljuflig pil. Ahrenberg Männ. 6: 50 (i handl. fr. 1895). En uddig, spirituellt kåserande stil. Höglund Branting 1: 175 (1928). Verkande i liberal riktning .. (får han) av den uddige Reuterdahl sina snärtar. KyrkohÅ 1933, s. 145. Breven av Per Hallström .. skänker tidsbilder, uddigt formulerade porträtt och karakteristiker av händelser. SvLittTidskr. 1960, s. 171. — jfr SMÅ-UDDIG.
Avledn.: UDDIGHET, r. l. f. särsk. till 2: egenskapen l. förhållandet att vara uddig; i sht förr äv. (vanl. i pl.) konkretare, om uddig replik l. kvickhet o. d. Serenius Tt 1 a (1734). En viss satirisk uddighet. Tegnér SvBild. 202 (1896). (Han) har nog sagt och sjungit många uddigheter, men ännu aldrig en elakhet. GHT 1898, nr 276 A, s. 3. jfr små-uddighet.
Spoiler title
Spoiler content