[liksom eng., fr. ullmannite, av t. ullmannit; bildat till namnet på den t. mineralogen J. C. Ullmann (1771–1821) med den i namn på mineral vanliga ändelsen -it; ordet tidigast använt 1843 av den tysk-schweiziske geologen J. Fröbel]
miner. mineral (i form av stålgrå till tennvita kristaller) bestående av antimon, nickel o. svavel, nickelglans. Andra föreningar af svafvel och nickel (millerit) eller af svafvel, arsenik, antimon och nickel (gersdorffit, ullmannit) äro sällsynta. Lindström Kobell 164(1862). Nickelglans el. Ullmannit Ni SbS, innehåller antimon i st. f. arsenik och har blygrå till stålgrå färg. 3NF 14: 971(1931).
SAOB
