UNDER, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 138):
(II 1 (e)) UNDER-HANDS-KAST. sport. kast (se kast, sbst.4 I 1 b, d) (av boll l. med fiskespö o. d.) som utförs i midjehöjd (ofta föregånget av (svingande) armrörelse underifrån); motsatt: överhands-kast. Balck Idr. 1: 179 (1886). Hammarström Sportfiske 84 (1925; i fråga om fiske). Anja Andersen, världens bästa damspelare (i handboll) .. gjorde själv det avgörande målet fram till 24–22 på ett av sina patenterade underhandskast. DN 16/12 1996, s. C8. —
(II 4) -HAVANDE, p. adj. o. sbst. [efter ä. t. unterhabend]
I. (†) ss. p. adj.: som överordnad person (i sht befattningshavare) har underställd sig; vanl. om flera personer l. om kollektiv; i sht i förb. med genitivattribut betecknande den överordnade. Ditt underhafvande footfolk. AOxenstierna 2: 333 (1618). Hamnmästarens underhafwande betienter. PH 5: 3245 (1752). Kjellgren DanmH 126 (1862).
II. ss. sbst.: person som överordnad annan person (l. myndighet o. d.) har bestämmanderätt över; särsk. (om ä. förh.) om person som lydde under gods (se d. o. 6) l. herrgård; särsk. i förb. med genitivattribut betecknande den överordnade; i sht i pl.; jfr -havare. AOxenstierna 7: 522 (1632). En bewärd Officer .. sine vnderhafwande böhr föregå medh godt Exempel vti tapperheet och erfarenheet. Delachapelle ExBook 26 (1669). Storgodsens fattiga underhavande (i Bretagne o. Normandie) rösta .. mera konservativt än de självägande bönderna. VetenskIDag 210 (1940). —
(II 4) -HAVARE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) underhavande (se d. o. II). Cavallin Herdam. 5: 308 (cit. fr. 1713).
