publicerad: 2010
UNDERKUNNIGA, v. -ade; vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(underkundig- 1676–1765. underkunnig- (-dh-) 1679–1764. underkunnog- 1675–1725)
Etymologi
[sannol. inhemsk ombildning av ERKUNDIGA med anslutning till förleden i det (i sht i refl. anv.) till bet. näraliggande UNDER-RÄTTA. — Jfr UNDERKUNNIG]
(†) meddela l. bibringa (ngn) kunskap l. kännedom (om ngt); särsk. med prep.-förb. inledd av om (äv. med denna förb. ersatt av direkt obj. (jfr ERKUNDIGA 1)); i sht dels i p. pf., dels i refl. anv.: göra sig underrättad (jfr ERKUNDIGA 2). Hans Ährewördigheet, som bådhe är Probst här i Häradet, så wäl som och om sakennes beskaffenheet noghsampt underkunnogadt. VDAkt. 1675, nr 303. (Inkvisitionskommissionärerna) begiära att Dec(anus) underkunnigar sigh hoos mig, af hwad åhr .. iagh sist upbar Adj(unkts) lön. Annerstedt UUH Bih. 2: 236 (i handl. fr. 1685). Som iagh .. all min ungdombs tijdh till satt och anwändt att lära och underkunniga mig byggemästarearbetet. VDAkt. 1697, nr 31. Tillfälle att om nyttan och beskaffenheten af denna inrättning sig närmare underkunniga och sig utlåta, om han will gå in i det uppgifna project eller ej. SynodA 453 (1764). BoupptVäxjö 1765.
Spoiler title
Spoiler content