publicerad: 2011
UNDER, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 138):
(II 1 c) UNDER-VÄRDE. (i sht i fackspr.) värde som ligger under verkligt värde l. som utgör negativ skillnad mellan värde o. åsatt värde; särsk. i fråga om beräkning av tillgång (se d. o. 5). Nedslagne mynt, hwilkas underwärde hwar man känner, och hwarmed altså ingen blir bedragen. Hasselroth Campe 81 (1794). Undervärde (i tillgång) (dvs.) negativ skillnad mellan en tillgångs verkliga värde och dess bokföringsvärde enligt balansräkningens tillgångssida. FörsäkrTerm. (1987). Med dagens kurser finns det ett undervärde i aktierna. DN 22/10 1992, s. C1. —
(II 1 c) -VÄRDERA, -ing. värdera (ngt) för lågt, sätta underpris på (ngt); äv. i allmännare anv.: bedöma (ngn l. ngt) sämre än befogat, underskatta, förringa. Serenius N 2 b (1734). Du har i allmänhet det vackra lytet att öfverskatta andra och undervärdera dig själf. Roos FamArkiv 191 (i handl. fr. 1837). Det husliga arbetet undervärderas, emedan man fått för sig, att det kväfver individualiteten och är illa aflönadt. Tenow Solidar 3: 19 (1907). Den höga avkastningen .. syntes tyda på att dessa två papper var undervärderade. Pokorny Aktier 68 (1957). —
(II 1 c) -VÄRDIG. som har mindre värde, icke fullgod, dålig, undermålig; om mynt äv.: som har verkligt värde under åsatt värde. (Fjolårets sill) om icke alldeles värdelös, så dock mycket undervärdig sådan. GHT 1897, nr 292 B, s. 2. En rätt betydlig del af riksbankens s. k. metalliska kassa bestod af ett undervärdigt mynt med tvångskurs. EkonT 1900, s. 339. Familjen har alltid bott i helt undervärdiga bostäder. DN(A) 18/3 1965, s. 1. —
(II 1 e) -VÄRJA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) särsk. i pl., sammanfattande om olika slag av vapen som bars nertill vid sidan i gehäng l. koppel; jfr sido-vapen 1. Jakobsson BevBeklädn. 457 (i handl. fr. 1613). Till Undervärjorne hörde Harnesk svärd .. Rappir och Sticke-svärd. 2VittAH 3: 226 (1788, 1793). —
(II 1) -VÄRLD, sbst.2 (sbst.1 se under, sbst. ssgr) undre värld; särsk. om dödsriket; jfr -jord 2 (a). Voigt Alm. 2 (1686). Pluton eller Pluto .. erhöll på sin andel underverlden eller skuggornas rike. Norrmann Eschenbg 2: 25 (1818). Öfver 1,200 menniskor ha fordom på en gång varit sysselsatta i denna underjordiska verld, som i sin ofantliga labyrint af gångar .. och salar framställer en genombruten underverld, ett ideal för en bergskonungs palats. Bremer Dal. 304 (1845). —
(II 1) -VÄRME, förr äv. -VARME. värme som kommer underifrån; särsk. (o. numera i sht) i fråga om ugnsvärme. VetAH 1807, s. 286. Man bereder merendels en svag undervarme, genom en tunn ströbädd. Lundström Trädg. 46 (1852). Är ugnens undervärme för stark, användas dubbla plåtar. HemKokb. 56 (1903). —
(II 1 (e)) -VÄRTS. (†) undertill; äv.: neråt (under ytan). En kardat ullhög ligger glest och lätt ofvan till men mera saman packat undervärdz. Polhem ESkr. 3: 302 (c. 1720). En fyrkantig Trä-docka, något bredare på ena sidan, som har en tapp underwerds. VetAH 1740, s. 446. Til mera säkerhet, at ingen ånga skal gå utaf, så vändas .. (buteljerna) stupa eller med halsarne underverts i sanden. VetAH 1743, s. 178. —
(II 2) -VÄST. väst för användning under annat plagg; särsk. (o. numera i sht, sport.) om viss skyddsväst för fäktare, plastron. Fäktare skall ha underväst och mask. Herrarne hafva bortlagt brokiga undervestar til svarta vestar, och pantalonger blifva allt mera sällsynta til dans. KonstNyhMag. 3: 44 (1821). —
(II (1,) 2) -VÄV. (numera bl. tillf.) undre väv; särsk. i fråga om dubbelväv, motsatt: överväv. För tapeter af tyg uppsättes tapetlister och underväf, ofvanpå hvilka tygtapeterna spännas. Rothstein Byggn. 520 (1859). Piquéväfnaderna .. ha fått sitt namn deraf, att det finare öfvertyget visar fördjupningar å de ställen, der det är med den gröfre underväfven, fodret, förbundet. Andersson Väfn. 56 (1880). Ofta tillverkas över- och underväven av olika material. Varulex. Beklädn. 78 (1945). —
(II 1) -VÄXT. undervegetation. Till underväxt, för att skydda och förbättra jorden, äro sådana undertryckta buskar goda .. der de stå blandade med öfverväxande tallskog. Thelaus Skog. 30 (1865). —
(II 1 (e)) -YTA. undre yta; äv.: yta undertill. Myntaren tog i den venstra handen öfverstämpeln, satte dennas graverade underyta på myntplattan och behandlade den öfre änden med hammaren. Hildebrand Medelt. 1: 923 (1894). Färgen (hade) fallit av i stora stycken och blottat en brungul underyta. Belfrage Väg. 60 (1918). —
(II 1 c) -ÅRIG. som ej uppnått föreskriven ålder, minderårig, omyndig; förr äv.: som har jämförelsevis mindre antal tjänsteår (jfr minderårig 2). Det wet jag förwisso, at åtskillige mine, til Academiska och tjenstår, både jämn- och underårige redan äta sit egit bröd. VDAkt. 1753, nr 437. Den, som är under tjuguett år (underårig), vare omyndig. SFS 1924, s. 486. Såsom omyndiga räknas först och främst alla personer under 18 år, av lagen betecknade som underåriga. NorstedtJurHb. 600 (1987).
(II 1 (e)) -ÅT. (†) neråt. Halmen som vthan åth wetter moste lagas at lutha underåth, så at wätskan aff Regn eller Snöö ther aff nederfaller och them icke förröhter. Risingh LandB 29 (1671). Spak Fan. 27 (i handl. fr. 1686). —
(II 1 e) -ÄRM. nedre del (äv. sida) av ärm. KlädkamRSthm 1554 F, s. 17 a. Ärmvidden tages mitt på överärmen .. och vid en tredjedel av underärmens längd räknat från armbågen och nedåt .. samt vid handleden. MärthaskolHb. 43 (1941). Underärm .. (dvs.) Den del av ärm, tillskuren i två delar, som är isydd i nedre delen av ärmhålet. Björkman Skräddarlex. 90 (1988).
Spoiler title
Spoiler content