publicerad: 1967
SIDA si3da2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (G1R 1: 119 (1523) osv.) ((†) -ar (äv. att hänföra till sg. side) HH 20: 326 (c. 1640), Landsm. XVII. 3: 41 (1672); -er G1R 1: 198 (1524), Kolmodin Rök. 114 (1728)); förr äv. SIDE, f. l. m.; best. -en; pl. -ar (se ovan). Anm. 1:o Den oblika formen sido, som i äldre nysv. tid var vanlig, i sht efter prep., lever ännu kvar i vissa prep.-förb., t. ex. till sido (se 16 a) samt i (den numera vanl. till ett ord hopskrivna) prep.-förb. å sido (se ÅSIDO). 2:o Formen sides, som kan uppfattas ss. en analogisk gen.-form av (l. ss. en adv.-bildning till) det här behandlade ordet, var i äldre tid tämligen vanlig efter prep. till o. förekommer ännu i denna anv., t. ex. hos Fröding Stänk 173 (1896), Bogren Mand. 68 (1915). I äldre tid förekom denna form äv. i förb. med andra prep., t. ex. i prep.-förb. åt sides (Kullberg Syskonb. 156 (1846)), på sides (VDAkt. 1684, nr 133, Feilitzen Mariakult. 53 (1874)), å sides (Kullberg Domaren 227 (1842), Dens. Bref 1: 46 (1844)), vid sides (Linné Dal. 388 (1735)). Den förekommer dessutom, utan föreg. prep., i anv. ss. adv., i uttr. sides med (förr äv. åt) ngt (se 23 d, i), förr äv. bägge sides (se 23 e), förr äv. ss. adj. (se 23 g β); samma form ingår i ssgrna AVSIDES, BÄGGESIDES o. HINSIDES o. användes ss. ssgsförled i vissa ssgr (se ssgr D nedan). 3:o En parallellbildning till sides utgör formen sidos som (enst.) förekommer hos Linné Dal. 77 (1734).
Ordformer
(sid- (sz-, -ii-, -ij-) 1523 osv. syd- 1523—1753 (: Sÿdbräden, pl.). -a 1523 osv. -e 1523—1688. — i ssgr: si- (sij-) 1630 (: sibenn, pl.)—1719 (: sistenar, pl.))
Etymologi
[fsv. siþa; jfr d. side, fvn. síða, nor. side, mlt. sīde, lt. siede, t. seite, eng. side; bildat till SID, adj.1, urspr. med en bet.: ngt som sträcker sig nedåt l. dyl.; jfr med avs. på bildningen HALVA, sbst., MIDJA. — Jfr OFFSIDE, RINGSIDE, SIDEBOARD, SIDESTEP]
1) om vart o. ett av de båda längsgående, yttre kroppspartierna till höger resp. vänster hos en människa, som sträcka sig från armhåla till höft o. förbinda bröst- o. bukpartierna framtill med ryggpartiet baktill; äv. dels i inskränktare anv., om den del av detta kroppsparti som hör till veka livet (mellan bröstkorgens nedre kant o. höftbenet; se särsk. a), dels i utvidgad anv., med inbegrepp av armarna o. benen till höger resp. vänster (o. högra resp. vänstra hälften av huvudet); stundom oeg., symboliserande l. betecknande kroppen i dess helhet. Högra, vänstra sidan. Han hade under anfallet blivit stucken i ena sidan med en bajonett. Skottet träffade honom i sidan. Granaten slet upp hela högra sidan. Känna stick i vänster sida. Ha håll, ont, värk i ena sidan. Binda l. bära ngt vid sidan. Med värjan vid sidan. Sätta l. hålla armarna l. händerna i sidan o. d., se ARM, sbst. I 1 c α, HAND 2 b. En aff krigsmennena stack genom hans (dvs. den korsfäste Jesu) sijdho medh itt spiwt. Joh. 19: 34 (NT 1526). (Du, dvs. Gud) giorde .. honom (dvs. Adam) qwinnona til hielp aff jtt reffbeen som tu toogh aff hans sidho. OPetri Hb. C 2 a (1529). Ther war en jbland them, som hadhe .. itt scrifftygh widh sina sidho. Hes. 9: 2 (Bib. 1541). Om Wåren skal man låta (åder) på then högra Siden, och om Hösten på then wenstra. Månsson Åderlåt. Föret. A 6 b (1642). Bättre booth, än baar sijda .. (dvs.) Bättre lappade Klädher, än naakot Kropp. Grubb 66 (1665). Ack! skull' jag blifwa god, / Så måst du sjelf gå fram / Och twå mig med din blod, / Som ur din sido ran. SionSång. 1: 127 (1743). Madamen släppte sina pojkar för att kunna sätta händerna i sidorna, och det blef stor träta. Söderberg MBirck 11 (1901). Folk började knuffa varandra i sidan .. viska och ha sej. Sjögren TaStjärn. 101 (1957). — jfr HÖGER-, VÄNSTER-SIDA. — särsk.
a) (†) i uttr. veka l. vekaste sidan, om den del av en kropps sida som hör till veka livet. GullbgDomb. 27/6 1622. Lodet träffade honom i weka sidan. VDP 1661, s. 334. Söderman ExBook 24 (1679: wedh wekaste Sijdan). Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 271 (1854). — jfr VEK-SIDA.
b) (vard.) i uttr. hålla sig i sidorna för skratt, för att beteckna att man skrattar så våldsamt att man, för att få lättnad, trycker händerna mot sidorna. Ahlman (1865). SvHandordb. (1966).
c) i förb. med prep. på.
α) i uttr. på sidan (äv. på sida, förr äv. på sides) l. på höger l. vänster sida l. högra l. vänstra sidan o. d., förr att beteckna en kroppsställning varvid kroppen vilar l. anbringas med ena sidan resp. höger l. vänster sida vänd mot underlaget. Ligga, lägga sig på sidan. Han låg på höger sida. Then siwke skal liggia på sina högre sidho. Lemnius Pest. 23 (1572; uppl. 1917). Dhe .. funno honom liggiandes på sijdes medh handen under kindbeenet. VDAkt. 1684, nr 133. Den sjuke vände sig på sidan. Moberg DinStund 289 (1963).
β) i uttr. på sidan, äv. på sida, i fråga om förflyttning l. fall o. d., för att beteckna att ngn förflyttar sig resp. faller osv. med ena sidan före. BtÅboH I. 7: 92 (1635: på sida). Vid Bellmanshoppet kommer .. (simhopparen), i stället för att komma ner på huvudet, .. ner på sidan. Landsm. XVIII. 10: 35 (1901).
d) (†) i överförd l. oeg. anv., i sådana uttr. som lämna ngn högra sidan l. få ngns högra sida o. d., ge ngn resp. få plats vid ngns högra sida (se 14 b), ge ngn resp. få hedersplatsen bredvid ngn; jfr HÖGER, adj. 1 f, särsk. α α'. Runius (SVS) 1: 73 (1709: fådt). (G. III) beledsagades .. af påfven till midt i nästa rummet (i Vatikanen) .., vid hvilket tillfälle påfven lämnade honom högra sidan. GGAdlerbeth (1783) i MoB 5: 67. Nordforss (1805).
e) i vissa bildl. uttr.
α) (†) i sådana uttr. som stöta ngn i sidan, ge ngn en påstötning (för att varna l. straffa honom l. för att få honom att komma ihåg vad han har att göra), tillrättavisa ngn o. d.; sticka ngn i sidan, dels (med personsubj.): ge ngn en tillrättavisning l. ett ”tjuvnyp” l. en ”läxa” l. dyl., dels (med saksubj.): komma ngn att anfäktas av frestelse, locka l. fresta ngn o. d.; lägga ngn hett vid sidorna, göra det hett för ngn l. dyl. Man skall .. (behandla sina tjänare så), att the mågha fornimma, att the ärho tienestadrengher och ickie Junckare, och, ther så är aff nödhenne, stötha them i sidhone. LPetri Œc. 68 (1559). Ther så wore, at någon werldzligh ähra hade stuckit Apostlarna i sijdan, eller theras hierta på något sätt intagit, hwarföre låtha the tå icke hedra och dyrcka sigh sielfwa? Sylvius Mornay 579 (1674). Lacedæmonerne stack .. (Alexander den store) äfwen här med (dvs. med en inskription i samband med en tempelgåva) för theras halssterrighet skul i sijdan. Dens. Curtius 166 (1682). (K. XII) tillsade Ismael (som ville tvinga honom att draga bort från Turkiet), att så vida han icke strax ville begifva sig bort ifrån H. M., så skulle H. M. låta lägga honom hett vid sijdorna. JDHultman (c. 1734) i HC12H 1: 78. Borg Luther 2: 493 (1753: stöta osz i sidan).
β) i uttr. ha ett horn i sidan på l. till ngn, ha ngn horn i sidan o. d., se HORN 1 j ζ; halta på l. åt båda l. bägge sidor, se HALTA, v.2 2 b.
γ) i bildl. anv. av c, närmande sig 22.
α') (vard. o. i vitter stil) i sådana uttr. som vakna l. stiga upp på (den) rätta sidan l. på galen sida o. d., vid vaknandet resp. uppstigandet befinna sig i god resp. dålig form l. sinnesstämning (ofta med tanke tillika på att det går väl resp. dåligt för ngn under den kommande dagen); jfr GALEN 5 c, RÄTT, adj.2 1 e ε. Han har ei stigit up på rätta sidan i dag. MontLouis FrSpr. 269 (1739). Fru Luzia, rättvisan har vaknat på galen sida. Hallström VenezKom. 112 (1901).
2) om vartdera av de partier av ett klädesplagg som svara mot l. täcka kroppens högra resp. vänstra sida. VarRerV 18 (1538). Västen var uppsprucken i båda sidor över höfterna. Salje DessDBröd. 466 (1964).
3) om vartdera av de båda mot sidorna hos en människa svarande partierna av ett djurs kropp; äv. i förb. med prep. på, i samma uttr. som i 1 c o. med motsv. bet. Thet andra diwret .. (tänkt ss. symbol för mederna) war lijkt enom Biörn, och stoodh på then ena sidhonne. Dan. 7: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: reste upp sin ena sida). Ryggens färg (hos koljan) är brunaktig, sidornas ljust silvergrå. 4Brehm 12: 66 (1929). Slaktdjuret föll omkull, på sidan. Moberg DinStund 185 (1963). — jfr SLAK-SIDA. — särsk. i överförd anv., om djur med sidor i viss färg; i ssgrna GRÅ-, RÖD-SIDA.
4) om vardera av de båda hälfterna av ett slaktat l. på annat sätt avlivat o. fläkt djur (med huvudet frånskilt); särsk. om partiet mellan skinka, bog o. rygg på svin (se a) l. nötkreatur. (Han) wijste mig twå sijdor af ett nöt helt feta. Reenhielm OTryggw. 145 (1691). 1 sida rökt lax. SDS 1924, nr 66, s. 8. — jfr FÅR-, GÅSE-, REN-SIDA m. fl. — särsk.
a) fläsksida; särsk. i uttr. sida fläsk. G1R 2: 199 (1525). 66 sidor Rökadt Fläsk. GT 1786, nr 45, s. 4. Potatisen (som undantagsfolket fick) var alltid grodd eller vattnig, fläsket var bara sidorna. Geijerstam Kronof. 211 (1890). SFS 1934, s. 1095. jfr FLÄSK-, SVIN-SIDA.
5) garv. om stycke av läder som svarar mot djurets hud på någon av djurets sidor. Amerik. Hemlockläder(,) Sidor och Kruponger. SvLädSkoInd. 1911, s. 156 (i annons).
6) om var o. en av de (vid normal ställning vanl. vertikala) plana l. mer l. mindre buktade ytor l. väggar av ett föremål, som förbinda (o. tänkas ss. motsats till) föremålets över- o. underdel (stundom enbart om de ytor av detta slag som förbinda föremålets fram- o. bakdel), l. om den (vid normal ställning vanl. vertikala l. vertikalt lutande) buktade yta l. vägg av ett mer l. mindre cylindriskt l. koniskt föremål, som förbinder (o. tänkes ss. motsats till) föremålets övre (plana) yta resp. dess topp o. dess bas, l. om motsvarande yta l. vägg på ett mer l. mindre osymmetriskt föremål l. (i fråga om en plan figur l. ett mer l. mindre plant föremål) om var o. en av de linjer som förbinda (o. tänkas ss. motsats till) figurens resp. föremålets (horisontala) övre o. nedre begränsningslinjer l. topp o. baslinje resp. motsv. delar; ofta motsatt: topp, lock, botten, bas; stundom motsatt: gavel; jfr 9, 10. Urnans sidor voro rikt utsmyckade. Sidorna på skrinet voro av päronträ, locket av metall. Byrån hade svagt buktade sidor. På högra sidan av ansiktet hade han ett födelsemärke. Dörena skal tu settia mitt på sidhonne (av arken). 1Mos. 6: 16 (Bib. 1541). Amphora, .. (dvs.) Ett Kärel medh grepar på båda sijdor. Florinus Nomencl. 32 (1678). Tjocka bambo-stammar .. brukades .. (på Godahoppsudden) til sidor på stegar. Thunberg Resa 1: 137 (1788). En afbruten järnbjälke med 12 centimeters sida. Engström 2Bok 150 (1909). (Järnvägs-)Vagnen tillhörde en gammalmodig typ med ingång till hvarje kupé från sidorna. Janson CostaN 1: 231 (1910). Den räta konens eller cylinderns generatris benämnes ofta sida. Bågman Stereom. 28 (1927). — jfr BAK-, BRED-, FASAD-, FRAM-, FRÅN-, HÖGER-, IN-, INNER-, KANT-, KORT-, LÅNG-, LÄNGD-, UT-, VÄNSTER-, YTTER-SIDA m. fl. — särsk.
a) i uttr. (lägga ngt l. ligga o. d.) på sida l. sidan, förr äv. åt sida, (lägga ngt resp. ligga osv.) med ena sidan mot underlaget l. i sin längdriktning l. horisontellt. Rudbeck Bref 344 (1695: ligger åt sida). Om (stjärnbilden) korset ligger på sida vid solnedgången, skall det sex timmar senare .. stå rätt upp och ned. Höpken Momb. 208 (1908). Typiskt för att det är en braxen, som tagit betet, brukar vara att flötet lägger sig på sida. Hammarström Sportfiske 317 (1925).
b) på hus; dels om var o. en av husets (fyra) ytterväggar; motsatt: tak o. grund l. golv; dels om vardera av de två längre väggarna i ett rektangulärt hus; motsatt: gavel(vägg). SthmSlH 2: 37 (i handl. fr. 1694). Förnämsta likheten (mellan Lunds o. Uppsala domkyrkor) är den, att de bägge .. i det inre få ljus ej blott från sidornas utan äfven från öfre midtskeppets fönster. Schück o. Lundahl Lb. 1: 95 (1901). — jfr BAK-, FASAD-, FRAM-, GÅRDS-, KORT-, LÅNG-, LÄNGD-, NORR-, OST-, SOL-, SYD-, SÖDER-, VÄSTER-, ÖSTER-SIDA m. fl.
c) om vardera av de båda ytterväggarna av ett fartygs skrov, som förbinda fartygets för o. akter. Babords, styrbords sida. Rosenfeldt Tourville 61 (1698). Schück o. Lundahl Lb. 1: 44 (1901). — jfr BABORDS-, BOG-, BRED-, FARTYGS-, FRI-, LOV-, LOVVARTS-, LÄ-, SKEPPS-, SLAG-, STYRBORDS-SIDA m. fl. — särsk.
α) [jfr a] sjöt. i uttr. (ligga l. vräkas o. d.) på sida l. sidan, förr äv. på sides, (ligga l. vräkas osv.) med slagsida resp. så att slagsida uppstår. O säle lapp, som ej förskräckes i wågorna, då skeppet ligger på sides och [man] är rädd för hwar pust. Linné Dal. 321 (1735). Stormen vräkte skeppet på sidan. LbFolksk. 45 (1868).
β) sjöt. i uttr. till l. från fartygets sida, betecknande att last transporteras fram till resp. hämtas från kaj l. lastplats alldeles intill fartyget. Sjöl. 1864, § 81. Smedman Kont. 5: 5 (1872).
d) på berg l. höjd l. i dal o. d.: vägg o. d.; motsatt dels: topp, krön, dels: bas resp. botten. Dom. 19: 18 (Bib. 1541). Björkskog krönte de kullarnas topp, men på sluttande sidor / frodades gyllene korn. Tegnér (WB) 5: 19 (1825). — jfr BERG-, DAL-, FJÄLL-, NORR-, OST-, RAVIN-, REGN-, SKUGG-, SOL-, SYD-, SÖDER-, VÄSTER-, ÖSTER-SIDA m. fl.
7) på föremål med flat form (med en mera betydande utsträckning endast i bredd o. längd), särsk. mynt, medalj, tyg, skinn, papper, blad: vardera av de två plana l. buktade ytor av föremålet, som representera föremålets utsträckning i längd o. bredd; motsatt: kant, rygg, egg o. d.; jfr 8, 9. Svart G1 77 (1561; på mynt). Prästepenningar är ett giängze mynt, på dhen ena sijdan ståår G och Dominus providebit, på dhen andra sijdan stoor tack. Törning 126 (1677). Sidan på en knif. Sundén (1888). Om vi kalla de bredare sidoytorna hos en bräda eller ett arbetsstycke .. sidor och de smalare kanter .. så (osv.). Franzén o. Malmlundh 19 (1892). Lägg upp den aviga sidan av tyget. SvHandordb. (1966). — jfr AVIG-, BAK-, FLAT-, HÅR-, KÖTT-, NARV-, OVAN-, PLATT-, RÄT-, RÄTT-, UNDER-, UPP-, VRÅNG-, ÖVER-SIDA m. fl.
8) [specialanv. av 7] om vardera av de båda ytorna av ett pappersark l. pappersblad l. en tavla o. d., som äro avsedda för skrift l. tryck l. bild, särsk. av bladen i en bok l. tidning o. d.; äv. med särskild tanke på det därpå tryckta l. skrivna (l. avbildade). En tom, blank sida. På högra, vänstra sidan. Upptill, överst, nedtill, nederst, mitt på sidan. Siffrorna i registret hänvisa till sida och rad. Uppgiften förekom i noten på sidan två. En bok på l. om 250 sidor. Sidorna i akten äro paginerade. Nyheten slogs upp på första sidan i alla morgontidningar. Han hade icke läst mer än några sidor, förrän han med avsky lade bort boken. Han läste verket från första sidan till den sista, från verkets början till dess slut. OPetri 1: 373 (1528). Mose .. hadhe twå witnesbyrdzens tafflor j sinne hand, the woro screffne på bådha sidhor. 2Mos. 32: 15 (Bib. 1541). Man kunde uppfylla hela sidor med exempel (på användningen av främmande ord i svenskan). Leopold i 2SAH 1: 208 (1801). Han har skrifvit både lysande och rättvisa sidor öfver tyskt väsen. Böök 1Ess. 265 (1913). (Länstidningen) skulle komma .. med fyra åttaspaltiga sidor. Moberg Rosell 10 (1932). Vi har åkt ner på sidan tolv (i tidningen) i dag. Sjöwall o. Wahlöö Ros. 26 (1965). — jfr BILD-, DEBET-, FOLIO-, HALV-, HEL-, HÖGER-, INKOMST-, KREDIT-, KULTUR-, KVART-, LEDAR-, OKTAV-, REKTO-, ROMAN-, RUBRIK-, SKRIV-, SKULD-, SPORT-, TEXT-, TRYCK-, UPPSLAGS-, UTGIFTS-, VERSO-, VÄNSTER-SIDA samt MINUS-, PLUS-SIDA(N) m. fl. — särsk. i sådana uttr. som (granska ngt l. skriva l. läsa o. d.) sida upp och sida ned, sida efter sida (förr äv. sida från sida), (vända) sida efter sida; särsk. betecknande att ngn läser resp. skriver l. vänder ett stort antal sidor l. läser l. granskar varje sida l. hela verket noggrant o. d.; äv. övergående i adverbiell anv. (jfr 23). Tålde ämnet, at iag .. finge följa vår auctor och granska dess skrifft, sida från sida, så skulle många oriktiga .. slutsatzer blifva upviste. 2RARP 19: Bil. 120 (1755). Hon vänder sida efter sida / I boken. Snoilsky 2: 18 (1881). Jag (satt) där (på förlaget) och skrev vad de ville ha, sida upp och sida ner. Wahlöö Mord 125 (1964).
Anm. till 8. Vid den här behandlade anv. förkortas ordet ofta till sid. (resp., vid hänvisning till flera sidor, stundom sidd.) l. s. Förkortningsformen sid. läses ofta si4d (o. skrives stundom utan punkt). Se för öfrigt T. f. I., 1894, sidd. 408 .. och 411. TIdr. 1895, s. 91. Se sid 73 överst! Östergren (1938).
9) om var o. en av de (av kanter o. hörn avgränsade) begränsningsytor l. ytterdelar av ett föremål, som vetta åt olika håll, begränsningsyta som vetter åt ett visst håll, del av ett föremål(s yta) som är synlig från visst håll; förr äv. i uttr. den orätta sidan, baksidan; ofta svårt att skilja dels från 6, 7, dels från 11, 12. Den orätte Sijdan aff månan. RelCur. 14 (1682). Kuben har sex sidor. Sundén (1888). Månen vänder alltid samma sida mot jorden. TNCPubl. 12: 31 (1948). — jfr ANLAGS-, ARBETS-, BLIND-, BORST-, BRED-, BUK-, BYGG-, DAG-, FLÄSK-, FRAM-, FRÅN-, FÄRSK-, GOD-, GRÄS-, HUVUD-, KÖTT-, LIGG-, LJUS-, NATT-, NORR-, OST-, POL-, REV-, RYGG-, RÅ-, SMAL-, SOL-, SVÅL-, SYD-, SÖDER-, VÄSTER-, ÖSTER-SIDA m. fl.
10) om var o. en av de (av hörn avgränsade) linjer som begränsa en plan figur l. ett område åt alla håll, linje som begränsar en plan figur l. ett område åt ett visst håll; jfr 12. Swedenborg Reg. 6 (1718). Triangelen har tre, qvadraten fyra sidor. Sundén (1888). Carlson LbGeom. 1: 146 (1943). — jfr POLYGON-, TRIANGEL-SIDA.
11) om vardera av de två delar (avdelningar, hälfter) vari ett område l. rum l. föremål är uppdelat gm en verklig l. bl. tänkt skiljelinje, särsk. en mittlinje l. en linje som mer l. mindre klart uppfattas ss. en sådan; stundom svårt att skilja från 12; jfr äv. 9. Th(et) øffu(er)ste hus(et) paa nørre sidone j søtegu(m)mo g(re)nd. OPetri Tb. 6 (1524); jfr 12, 13 c. Then osed at qwinfolken sittia på båda sidor i kyrkan moste rettas, at the hafwa sine stolerum på ena sido. KulturbVg. 2: 26 (1720). När man talar om en flods högra eller vänstra sida, tänker man sig stående vid källan med blicken riktad nedåt vattendraget. Hagman FysGeogr. 55 (1903); jfr 12. George valde ut en af de lättare cigarrerna till vänster i fodralet. Själf tog Brown en svart, fuktig på andra sidan. Janson CostaN 1: 15 (1910). Jag .. parkerade bilen på udda sidan. Gyllensten Juv. 180 (1965); jfr 12. — jfr DAM-, HÖGER-, KARL-, KAVALJERS-, KUNGS-, KVART-, KVINNO-, MANS-, NORR-, OST-, RIDDAR-, SALS-, SÖDER-, VÄNSTER-, VÄSTER-, ÖSTER-SIDA m. fl. — särsk.
a) (numera bl. tillf.) om en (för viss person avsedd) avdelning av en bostad l. våning o. d. Denna Affton spisade Maÿ:terne på Änckiedrottningens Sÿda. HovförtärSthm 1692 A, s. 969. CCGjörwell (1792) i MoB 2: 84. Östergren (1938).
b) sport. om del (halva) av en spelplan där den ene av två motspelare l. det ena av två lag (t. ex. fotbollslag) under spelet l. vid uppställningen för spel skall vara placerad l. från vilken spelaren resp. laget skall spela; äv. (närmande sig 20) om vardera spelaren resp. vartdera laget. TIdr. 1886, s. 158 (vid fotbollsspel). Då spelades 15 minuter på hvarje sida. NordIdrL 1900, s. 292 (vid fotbollsspel). När tiden (för fotbollsmatchen) var slut, 60 minuter, hade ingendera sidan gjort mål. Därs. Efter bytet av sidor hade hemmalaget fördel av vinden. SportIdrNyh. 1924, nr 24, s. 7 (vid fotbollsspel). Genom lottning avgöres vilket (fotbolls)-lag, som äger rätt att välja avspark eller sida. NFSportlex. 3: 154 (1940). Wahlöö Lastb. 47 (1962; vid bordtennis).
c) (numera i sht i vard. fackspr.) oeg. l. bildl., om vartdera av de båda leden av en ekvation. Swedenborg Reg. 11 (1718).
12) om del av ett föremåls l. (vanl.) ett områdes yttre begränsningslinje åt alla håll l. om (var o. en av) de delar av ett område l. (vart o. ett av) de partier av ett föremål som befinna sig jämförelsevis nära områdets resp. föremålets yttre begränsningslinje o. som åt ena hållet (utåt, mot periferien) begränsas av denna linje, åt andra hållet (inåt, mot mitten) oftast sakna bestämd avgränsning l. som befinna sig utanför områdets osv. centrum l. mitt; ofta mer l. mindre klart liktydigt med: ytterområde, (ytter)kant, hörn, flank, flygel, brädd; motsatt: centrum, mitt; stundom svårt att skilja från 9, 10, 11, 13, 17. Så haffwer och borgemester och rådh tagit nogre alner aff Jacob gwlsmedz tompt på then eene sijdon och lagt till gata. GävleTb. 9 (1574). Sidorne på et sår. Serenius (1741). Det är bättre att hålla bollen midt i banan än på sidorna (av fotbollsplanen). Balck Idr. 1: 137 (1886). (Trillorna som han skurit ut ur björkkubben till hjul) var tunna vid den ena sidan, tjocka vid den andra. Salje DessDBröd. 89 (1964). (Det) måste konstateras att antalet prov (på vattnet i Öresund) på svenska sidan är ganska fåtaliga. SDS 1966, nr 54, s. 21; jfr b, 13 a. — jfr REV-, VÄG-, YTTER-SIDA m. fl. — särsk.
a) mil. om flank l. flygel av en trupp l. ett befästningsverk; särsk. i uttr. anfalla l. falla (fienden o. d.) i (förr äv. på) sidan, anfalla (fienden osv.) i flanken; stundom svårt att skilja från 17. Anfalla fienden på sidan. Serenius U 2 a (1734). Lord Strange föll .. (Richard III:s) krigare i sidan. Theorell i 2SAH 8: 101 (1816). (G. II A.) följde beständigt den grundsatsen att aldrig tränga längre framåt än, att sidorna och ryggen kunde mot anfall försäkras. Fryxell Ber. 6: 176 (1833). Östergren (1938).
b) [jfr motsv. anv. i (ä.) d., fvn., nor. o. t.] (†) om en mot havet vettande (ytter)del av landområde; närmande sig bet.: kust; jfr 13. Wore (dvs. våra) skiip som wndher skoniske siidhen bliffwen ære (dvs. förolyckats). G1R 1: 200 (1524). BtHforsH 3: 174 (1641). — jfr HAVS-, SJÖ-SIDA.
13) område som är beläget åt visst håll (i förh. till den talande l. ett visst angivet l. bl. antytt l. tänkt föremål l. en viss angiven l. bl. tänkt punkt); ofta abstraktare, mer l. mindre klart liktydigt med: håll (se HÅLL, sbst.1 VII 1), riktning, väderstreck o. d.; särsk. i förb. med prep. på, åt, till l. från, i uttr. som beteckna befintlighet inom l. riktning l. rörelse mot resp. från (en punkt inom) ett område som är beläget åt ett visst håll i förh. till den talande l. ett visst föremål l. en viss punkt; äv. (numera bl. i a) i konkretare, allmännare anv.: område, trakt, ort o. d. (se särsk. a o. b); äv. bildl. (se särsk. f); i vissa fall utan bestämd avgränsning från 12, 14, 15, 16 o. 17. Ha fri utsikt åt alla sidor. På alla sidor, på alla håll (o. kanter), runtom, överallt; äv. bildl. G1R 1: 119 (1523: paa alle sydor). Stadhen war belagd (dvs. belägrad) på tre sijdhor. OPetri Kr. 231 (c. 1540). Liungelden, som liungar af den ena orten under himmelen, lyser i et ögnableck til den andra sidan under Himmelen. Bælter JesuH 5: 534 (1759). Tältet tillslutes åt lägrets sida. Gustaf III 2: 31 (c. 1785; scenanvisning). Alla wilja gärna skjuta åt den sidan, laszet wälter. Rhodin Ordspr. 3 (1807). Förfäras ej, du lilla hop! / Fast fiendernas larm och rop / Från alla sidor skalla. Ps. 1819, 378: 1. Utomkring ligger snön på alla sidor. Spong Sjövinkel 12 (1949). — jfr FASTLANDS-, HAVS-, HIN-, HIT-, SJÖ-SIDA. — särsk.
a) (numera bl. tillf.) i förb. med en attributiv bestämning som anger lokalisering till visst land l. viss ort o. d., ss. en mer l. mindre obestämd beteckning för (del av) detta land l. (trakten kring) denna ort osv.; särsk. i sådana uttr. som (på o. d.) denna sida(n) o. d., (i) denna trakt l. detta land resp. den trakten osv. l. (på) det hållet l. den kanten o. d.; äv. med tanke väsentligen på den i landet l. trakten boende befolkningen, närmande sig 20; i äldre ex. stundom svårt att skilja från 12 b. G1R 1: 221 (1524). The Påler och andre som moth thenne religion någet hade at tale motte och då sehe hvadh som her på thenne side derom giordt och beslutet vore. RA I. 3: 148 (1593). Någre köpmen, som ähre kompne ifrån Tyske sijdan. AOxenstierna 2: 2 (1606). Ehuruväl jag intet tviflar, at ju en sund Smak snarare går på Engelska sidan, än på den Franska, så skulle jag dock intet råda någon annan Nation at apa efter de Engelska Sederna. Lanærus Försök 81 (1788). Från Danska sidan höras icke goda tidningar. Rosenstein 3: 307 (1788). Sundén (1888). — särsk. (†) i uttr. åt sidan av l. på den sidan åt (en viss ort), åt (en viss ort) till, i trakten l. närheten av (en viss ort). Tijderne såge fahrligen uth, så på den sijdan åth Muschow, som ock på siösijdan åth Danmark och Hollandh. RARP 7: 172 (1660). Capit(ain) August Anckarsvärd reste till några af de corpser, som lågo åt sidan af Carlstad. Adlersparre Hdl. 3: 25 (i brev fr. 1810).
b) (†) i uttr. här l. där på sidan, på det här resp. det hållet l. på den här resp. den kanten, här på orten resp. på den orten o. d., hos oss resp. er l. dem. Kan det interessera någon af Herrarne där på sidan at se de Tidningar som här i Åbo åter fortsättas; så vill jag gerna åtaga mig, at draga försorg om deras öfversändande. Porthan BrSamt. 1: 48 (1782). Dens. BrCalonius 198 (1795: här på sidan).
c) (numera bl. tillf.) i uttr. norra l. södra l. östra l. västra sidan, norr resp. söder l. öster l. väster; högra l. vänstra sidan, höger resp. vänster; förr äv. i uttr. på högra l. vänstra sidan, i förbindelse med riktnings- l. rörelseverb: åt l. till höger resp. vänster; äv. bildl.; jfr HÖGER, adj. 1 f α β'. OPetri 1: 176 (1527; bildl.). Gack hwarkin på höghro sidhona eller på then wenstro. SalOrdspr. 4: 27 (öv. 1536; Bib. 1917: till höger eller till vänster). Han .. wandradhe j allom sins fadhers Dauidz wägh, och bögde hwarken på höghro sidhona eller på then wenstro. 2Kon. 22: 2 (Bib. 1541). Man ser, at östanwind sig hastigt ofta wänder, / Och sina wäder strax frå wästra sidan sänder. Kolmodin QvSp. 2: 494 (1750). Åt wenstra sidan. Sahlstedt (1773).
e) i uttr. på (l., mera tillf., vid) l. från (den l. den) sidan om (äv. av) ngt l. på osv. (den l. den) sidan ngt, för att beteckna befintlighet på l. riktning l. rörelse mot resp. från (en plats inom) ett område som är beläget åt ett visst håll i förh. till (särsk. bortom l. hitom) det (den) angivna föremålet l. orten. Kaster vth nätit vppå höghre sijdhona om båten, så warden j finnandes. Joh. 21: 6 (NT 1526). En kopperbössa skall förferdigas medh en länck, som skall hängias på en Stolpe wid andra Sijdan Broon till dhe fattigas inkomst. KulturbVg. 3: 137 (1677). Glad som Moses skådar / .. Det land, som Herren bådar / På andra sidan af Jordan, / Så (osv.). Wallin Vitt. 3: 8 (1816); jfr Ps. 1937, 1: 5. På andra sidan om bergen bo också folk. Granlund Ordspr. (c. 1880). Glada röster från andra sidan båthuset. Rydberg Vap. 68 (1891). Nya världen på andra sidan haven. Johnson DrömRosEld 29 (1949).
f) i vissa bildl. anv.
α) i uttr. som beteckna de levandes l. de dödas värld l. livet här på jorden resp. tillvaron efter döden, t. ex. på l. från denna l. den här l. andra sidan l. på denna sida (om) graven (jfr GRAV, sbst.1 3 f ε'), på l. från denna osv. sidan. Det är verkligen en sublim fräckhet att sträcka egoismens .. beräkningar på andra sidan grafven! Geijer I. 5: 115 (1811). (Kärleken) öfwergår med menniskan till det fullkomligare tillståndet efter döden .. under det tron och hoppet stanna qwar på denna sidan. Melin Pred. 1: 112 (1844). Jag var redan till hälften på andra sidan. Siwertz Androm. 184 (1964). (I Iasi funnos många israeliter) vilka .. njöto sin salighet på denna sida graven. Heyman Agnon IHavMitt 49 (1964). jfr HIN-SIDA.
β) i sådana uttr. som vara o. d. på andra sidan (om) (ett visst tillstånd l. skeende l. en viss behandling o. d.), icke längre befinna sig i (ett visst tillstånd) resp. deltaga i (ett visst skeende), vara helt utanför l. bortom (ett visst tillstånd l. skeende), icke vara åtkomlig l. mottaglig för (viss behandling) o. d. Detta (dvs. att i minnet återkalla det förflutna) sker ej förr än man, på sätt och vis, befinner sig på andra sidan om den verksamma delen af sin lefnad. Wetterbergh GNord 1 (1862); jfr ε. Brottet flyttade mig utom, på andra sidan om lif, samhälle och medmänniskor. Strindberg HögreR 215 (1899). Den religiösa tron i ordets egentliga mening .. är en psykisk intuitiv erfarenhet, på andra sidan all analys. VL 1907, nr 85 B, s. 1. Där fanns något som gjorde henne kuslig till mods, något på andra sidan om allt hopp. Siwertz Tråd. 56 (1957).
γ) i uttr. vara på den säkra sidan, betecknande att man har garderat sig mot alla eventualiteter l. har en god säkerhetsmarginal l. icke (längre) riskerar att råka ut för ngt (visst) obehagligt l. icke önskat. Beställ tvåtusen pund, sir, så är vi på den säkra sidan. Essén HExc. 105 (1916). Därför slog han först och frågade sedan (vem jag var) för att vara på den säkra sidan. Bengtsson Austr. 18 (1928).
δ) i uttr. vara på (den) äldre sidan, se PÅ I 8 c β.
ε) i uttr. på denna l. den här l. på den andra sidan (om) (viss tidpunkt l. händelse o. d.), före resp. efter (viss tidpunkt osv.). På denne sijdan midsommar. RARP 6: 50 (1657). På thenna sidan om 1715 ärnar jag ei komma hem. Swedenborg RebNat. 1: 217 (1711). (Det svenska) folket vaknar icke på denna sidan domen. Thorild Bref 1: 127 (1786). SvHandordb. (1966).
ζ) [jfr 20 a] (†) i uttr. veta på vilken sida ngn är om ngn, veta var man har ngn. Så wiste iag wäl, på håken sida hon war om migh. Horn Beskr. 30 (c. 1657).
η) ss. senare led i ssgr som beteckna den tid då det lider mot l. som utgör början av den tid som förleden anger, t. ex. MORGON-, NATT-, VÅR-SIDA samt AFTON-, HÖST-, KVÄLLS-SIDA(N).
14) i prep.-uttr. som ange belägenhet på l. förflyttning till l. riktning mot en plats i närheten av l. bredvid ngn l. ngt o. i bildl. anv. som utgå från denna bet. (samt i motsv. anv. ss. ssgsförled; se i); stundom med kvardröjande bibet. av 1 resp. 3 l. 6 l. 12; jfr äv. 13, 15.
a) i uttr. vid ngns sida l. (i vitter stil, med indirekt obj.) ngn vid sidan, förr äv. ngn vid hans sida, bredvid ngn; äv. oeg. l. bildl., i uttr. som beteckna att ngn (alltid) befinner sig i ngns sällskap l. i viss gemenskap med ngn l. är till hands att hjälpa o. skydda ngn l. bistår ngn o. d.; jfr b, 20 a α. Under alla de bekymmersamma åren stod vännen troget vid hans sida. Om tusende falla widh tina sidho och tiyo tusende widh tina höghra hand, så skal thet doch icke reckia in til tich. Psalt. 91: 7 (öv. 1536). Tu (dvs. Gud) äst migh widh min sida. Ps. 1695, 196: 2. Den fromme går att lida, / Och skådar i den öppna skyn / Guds Son wid Fadrens sida. Därs. 1819, 122: 4. De rike, som äro christne, böra sjelfva påminna sig barmhertighetens pligt emot sin nästa, äfven då presten icke är tillhands, ty icke kan han alltid stå dem vid sidan. Almqvist Kap. 49 (1838). Stolt gick hon vid hans sida. Fogelström Minns 213 (1964).
b) [jfr a, c o. 1 d, 13 c] i uttr. på l. vid ngns högra l. vänstra sida l. på osv. (den) högra l. vänstra sidan (om ngn), på l. till l. mot en plats bredvid ngn till höger resp. vänster om honom (ofta med särskild tanke på att platsen till höger om ngn anses förnämligare än platsen till vänster); äv. bildl., särsk. (i bibeln o. bibelpåverkat spr.) i uttr. vara l. stå på ngns högra sida o. d., förr äv. vara ngn på högra sidan, betecknande att ngn (alltid) är till hands att hjälpa o. skydda ngn l. bistår ngn; jfr HÖGER, adj. 1 f α, särsk. γ'. Fåren steller .. (Gud på den yttersta dagen) på the höghre sidhona, och geterna på the wenstra. Mat. 25: 33 (NT 1526). Thå nw herren Jesus medh them taladh hadhe, wort han vptaghen j himmelen, och är sitiandes på gudz höghre sidho. Mark. 16: 19 (Därs.; äv. i Bib. 1917; Bib. 1541: hand). (Gud) är mich på höghro sidhonne. Psalt. 16: 8 (öv. 1536). Wedh långwäggerne sittie på högre sijdhen de fäm Rijksens höghe embeten. RA II. 2: 84 (1617). Härtig Johan ville .. strax lämna (kronprins Gustav Adolf) företrädet och stiga på vänstra sidan. Hallenberg Hist. 1: 191 (1790). Vi tro .. på Jesus Kristus .., hvilken är .. uppstånden igen ifrån de döda; uppstigen till himmelen; sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida. Hb. 1894, s. 18 (ur andra trosartikeln). Han (dvs. Gud) står på den fattiges högra sida. Psalt. 109: 31 (Bib. 1917). Jag blir placerad som hedersgäst vid matbordet, med Velmén vid min vänstra sida. Gustafson Inspeln. 92 (1965).
c) i uttr. vid sidan om l. av ngn (stundom åt sidan om ngn, förr äv. vid sidan på ngn) l. på l. vid sidan om l. av ngt l. vid ngts sida, förr äv. utmed sidan av ngt, bredvid ngn resp. ngt l. (strax) intill ngt. (Han) skal slachta .. (offerdjuret) vth medh sidhonne aff altaret. 3Mos. 1: 11 (Bib. 1541; Bib. 1917: vid sidan av). Nådige Domare! jag wille gärna hängias, så framt denna Avecatt (dvs. advokat), blefwe hängder wed sidan på mig. Lagerström Holberg Jeppe 63 (1735). På sidan om denna trägård är en stor kålgård. Barchæus LandthHall. 23 (1773). Låt henne stå vid terebinthens sida / Och gråta få. Almqvist Törnr. 1: 62 (1839). På bänken åt sidan om honom satt Anne-Marie. Hallström GHist. 4 (1896). Vid sidan av ett jättestort porträtt i olja av honom själv hängde en luta med band i trikolorens färger. Lo-Johansson Förf. 37 (1957).
d) utan rektion, i uttr. vid l. på sidan l. vid sidan om, förr äv. på sida, ss. självständigt adverbial: bredvid ngn l. ngt, bredvid. Vij .. hafva tvenne grannar på sijda, som föga mindre oss molestera än uppenbare fiender. RP 8: 146 (1640). Alby kyrka syntes redan, och litet vid sidan om i en lummig park såg man en skymt av taket till en stor herrgårdsbyggnad. Hedberg Räkn. 139 (1932). Fölsto må icke premieras, med mindre detsamma har föl vid sidan eller (osv.). SFS 1942, s. 514.
e) [jfr a, c o. 13 e] i uttr. på vardera sidan l. var sida (förr äv. vardera sida l. var sidan) l. ömse sidor l. båda sidorna (om ngn l. ngt), på vardera sidan osv. ngn l. ngt o. d., till höger o. vänster om ngn resp. ngt; var på sin sida, till höger resp. vänster om ngn l. ngt; äv. på sidorna om (förr äv. av) ngt, förr äv. kring sidorna av ngn, till höger o. vänster om l. runtom ngt resp. ngn. Ther corszfäste the honom och twå andra medh honom hwar på sina sijdho. Joh. 19: 18 (NT 1526; Bib. 1917: en på vardera sidan). Sedhen föllier (i G. II A:s liktåg) H: F: N: F: Eleonora Katharina. .. Och vppå hwardera sijdha gåå 30. drabanter medh öffwerdragne Bardisaner. RARP 2: 109 (1634). I stolarna på bäggie sidor om (kyrko-)gångorna. KOF II. 2: 28 (c. 1655). Ett förgyldt Wapn medh twå Leijon, ett på hwar sijdhan om Wapnet. Karlson EBraheHem 131 (i handl. fr. c. 1675). Kring sidorne af Carl, i krigisk rustning blänker, / Hans Trop, de gamle blå. Gyllenborg Bält 301 (1785). På sidorna af det kors, der återlösningens werk blef fullkomnadt, (äro) twenne andra .. ställda. Franzén Pred. 1: 211 (1841). Å ömse sidor frustugans dörr. Rydberg Gudas. 133 (1887). Ett eller två fönster på var sida om den låga dubbeldörren. Bergman Patr. 7 (1928).
f) i förb. med prep. till.
α) (numera bl. i vitter stil, mera tillf.) i uttr. (kalla ngn o. d.) till sin sida (kalla ngn osv.) till sig. Att .. (G. III) vid sitt bord ofta kallade till sin sida Linné och andra Lärde. Rosenstein 3: 156 (1792).
β) (numera föga br.) i uttr. (stå l. gå o. d.) till sides med ngn, förr äv. ngn till sida, (stå resp. gå osv.) bredvid ngn (äv. bildl., i uttr. som beteckna att ngn bistår ngn resp. kommer till ngns bistånd); löpa upp till sida med ngn, så att man kommer i jämbredd med ngn; förr äv. i uttr. lyftas till sidan av ngn, lyftas upp så att man kommer i jämbredd med ngn (äv. bildl.). Altså hafwer den högste Guden .. welat .. förmedelst des kraftiga bistånd träda Kongl. Maj:t således til sida .. at den gamle Swenske glorien och hedren är blefwen uprätthållen. HC11H 14: 133 (1680). Hagberg Pred. 4: 43 (1818: lyftas till sidan af de mäktige på jorden). Till sides med dem (dvs. skidlöparna) skymtade vargarna. Berg Sjöf. 61 (1910). (Björn-)ungen löpte upp till sida med den andre (dvs. ”gammelbjörnen”). Därs. 142.
g) (i sht i vitter stil) i uttr. (avlägsna ngn l. sig l. vika l. gå o. d.) från ngns sida, (avlägsna ngn resp. sig l. gå osv.) från ngn; ofta bildl., särsk. ss. beteckning för att ngn överger ngn l. upphör med att bistå ngn. Ach! döden hafwer hädan ryckt / Min man ifrån min sida. Ps. 1695, 331: 1. Af mörksens här / Jag kringhwärfd är: / O! wik ej från min sida. Därs. 1819, 226: 3; jfr Ps. 1937, 341: 3. Du värdes gifva lof att jag en tid / Ifrån din sida må aflägsna mig. Oscar II 2: 126 (1861, 1887).
h) [jfr a, c] i uttr. vid sidan av l. om ngn l. ngt l. vid ngns l. ngts sida, förr äv. (med indirekt obj.) ngn vid sidan, i vissa bildl. anv.
α) jämsides l. parallellt med l. jämte l. förutom ngn l. ngt. Om de wilja lägga det ringaste til af sit eget, som de wilja sätta Christo wid sidan; så fördärfwa de alltsammans. Nohrborg 161 (c. 1765). (G. III:s broder) Hertig Karl .. var .. mycket fallen för vidskepelse, frimureriväsen och svärmerier, hvilka i detta tidehvarf florerade vid sidan af religiös otro. Odhner Lb. 307 (1869). Vid sidan om en ofelbar påfve är ju ett beslutande kyrkomöte ett oting! Ljunggren Resa 95 (1871). Det han sysslade med vid sidan om arbetet roade honom mer. Fogelström Minns 185 (1964).
β) i uttr. som beteckna jämförelse l. jämställdhet o. d. (Tegnérs Fritiofs-romanser) kunna sättas vid sidan af det yppersta som i något lands skaldekonst blifvit frambragt. Atterbom BrEuphrosyne 41 (1820). En skald mig visa hvilken vid Homeri / och vid Virgilii sida nämnas kan. Oscar II 2: 55 (1861, 1887). Vi erinra oss här endast att den samtida medicinska vetenskapen äger få namn att ställa vid sidan om hans, intet att ställa öfver det. Paulson Minnestal 33 (1895, 1899). (Brukspatronen) var ett snille i spel vid sidan af informatorn och de båda systrarna. Heidenstam Skog. 167 (1904). Vid sidan av el. om detta blir allting smått. SvHandordb. (1966).
i) ss. förled i ssgr, betecknande ngts belägenhet bredvid l. intill l. (bildl.) förekomst bredvid l. jämte ngt, stundom ss. ngt av mindre storlek l. betydelse i förh. till detta (jfr 17 c).
15) i prep.-uttr. som beteckna belägenhet på l. förflyttning till l. riktning mot en plats som ligger utanför l. bortom (området för) ngt o. i bildl. anv. som utgå från denna bet.; ofta utan bestämd avgränsning från 14, 16; jfr äv. 13.
a) i uttr. på l. vid sidan om l. av ngt l. (i γ) ngn, utanför (området för) l. bredvid ngt (se vidare γ); ofta bildl., särsk., i uttr. som beteckna att ngt icke (egentligen) hör till l. hänger samman med l. är ngt. LBÄ 32: 60 (1799). Man ser Carl XII under de sista åren helst lemna sina uppdrag åt personer, hvilka stodo alldeles på sidan om styrelsens vanliga organer. Svedelius i 2SAH 54: 253 (1878). Nu hade de seglat om hvarandra och gått liksom på sidan om lyckan. Lindhé Ledf. 223 (1903). Det är alldeles på sidan om rim och reson, då socialdemokratiska tidningar hävda, att (osv.). UNT 1933, nr 230, s. 3. Om oktagonalspegeln roterar i pilarnas riktning, reflekteras ljuset i allmänhet på sidan om ögat. Bergholm Fys. 4: 11 (1957). — särsk.
α) (numera föga br.) i uttr. prata vid sidan av munnen, prata bredvid munnen. Topelius Vint. II. 1: 169 (1850, 1881).
β) i uttr. som beteckna att ngn i en framställning o. d. går utanför l. icke håller sig till det föreliggande ämnet l. nämner ngt i förbigående l. dyl. Det skulle föra oss allt för långt på sidan om vårt ämne att (osv.). Samtiden 1872, s. 129. Jag kom något på sidan om hvad jag egentligen ville säga. Quennerstedt StrSkr. 1: 323 (1907, 1919). KyrkohÅ 1926, s. 71.
γ) i uttr. som beteckna att ngn hålles l. står utanför l. icke deltar l. tillåtes delta i ngt l. hålles ovetande om ngt o. d. På sidan om honom (dvs. G. I), utan hans deltagande skedde intet (i Sverige). Svedelius SmSkr. II. 2: 5 (1888). Statsråden .. stodo på sidan om ärendenas både beredning, föredragning och verkställighet. SvH IX. 1: 94 (1908). Han (började) i hemlighet spekulera, för egen räkning och på sidan om bolaget. Siwertz Tråd. 38 (1957). Han lever mitt bland människorna, men likväl vid sidan av bygemenskapen. Salje DessDBröd. 341 (1964).
b) utan rektion, i uttr. vid sidan om l. av l. vid l. på sidan, äv. på sida, ss. självständigt adverbial: utanför, bredvid; vanl. bildl., särsk. i anv. motsv. a β o. γ. Puff — nu for skottet .. men på sida. Lenngren (SVS) 2: 114 (1794); jfr 17 a. Här måste vi gifva läsaren en underrättelse på sidan. Almqvist AmH 1: 216 (1840). Om till min för- eller nackdel, det ligger vid sidan av. Fastbom LivLek. 168 (1916). (För en steward) finns det .. fält för ”privat företagsamhet” lite vid sidan om. Sjögren TaStjärn. 74 (1957). — särsk. (vard.): utom äktenskapet; jfr 19 f. Kristina, dottern deras, hade skaffat sig några småbarn på sidan. Sjödin StHjärt. 161 (1911). DN(A) 1963, nr 292, s. 8.
16) i prep.-uttr. som beteckna förflyttning l. riktning bort från ngts centrum l. inre o. dyl. l. bort från den plats där ngn l. ngt befinner sig (ofta tillika med tanke på en förflyttning i sidled; jfr 17) l. en belägenhet som (kan) uppfattas ss. resultatet av en sådan förflyttning: undan, avsides, (ett stycke) bort; ur vägen; äv. bildl.; jfr 13, 15.
a) i uttr. åt l. till sidan, äv. (numera nästan bl. i α) till sida l. (numera nästan bl. i γ) på sidan l. (i vitter stil, i sht arkaiserande) till sides l. (hopskrivet) tillsides l. till sido l. å sido (se ÅSIDO) l. (numera föga br.) åt sida, förr äv. på l. å l. av sida l. å sidan l. på l. till l. under en sida l. sido l. av sido l. åt sides l. å sides l. sidos o. d.; jfr AVSIDES. Gå åt, till sidan. Han kastade sig snabbt åt sidan för att icke träffas av slaget. Byn låg litet åt sidan. Ästu rädder alt för dijt lijf, / Så rijdh bort vnder en sijda. PolitVis. 110 (c. 1600). Spott och spee kan hon (dvs. nattskärran) ey lijdha, / Hon håller sigh häller til en sijdha. WijsaFoglArt 41 (1623). See, see, hon kommer nu rätt där / Aff sijda jagh migh ställer här. Kolmodinus Gen. A 8 a (1659). Då .. (hunden) märkte renens lukt, gick han å sidos. Linné Dal. 77 (1734). Så tog han Wärden på en sido. Humbla Landcr. 233 (1740). Här rycker Prinsen Porträtet åter ur Marinellis hand och kastar det på sida. Fahlcrantz Lessing Gal. 21 (1821). Kullberg Bref 1: 46 (1844: å sides). Åt sides, pack! Dens. Syskonb. 156 (1846). Gå nu tillsides. Hagberg Shaksp. 10: 371 (1850). Motvilligt steg hon åt sidan och släppte in Elma i rummet. Stiernstedt Liw. 212 (1925). — särsk.
α) gymn. i uttr. fötter till sida ställ!, kommandoord i gymnastik angivande att fötterna skola flyttas från varandra rakt ut i sidled; jfr 17 a. Ling Regl. 18 (1836). SvHandordb. (1966).
β) i uttr. lägga l. sätta ngt åt l. till sidan osv. (se ovan), lägga resp. sätta undan ngt (särsk. för framtida bruk l. för att ta fram det vid ett annat tillfälle); ofta bildl.: låta det anstå med ngt, uppskjuta ngt; upphöra med l. avstå från l. åsidosätta l. försumma ngt; med avs. på känslor: lämna ngt därhän, se bort från ngt; jfr PÅ I 19. Chesnecopherus Skäl Sss 1 a (i handl. fr. 1602). At han wille .. alle twistige Saker vpskiuta och på een sijda sättia, til des the Ryske Ständerne kunde sampteligen föreena sigh om en Stoorfurste. Widekindi KrijgH 296 (1671). Wi Christne skolom sätja alt hat, bitterhet och hemdgirighet til sido. Spegel Pass. 105 (c. 1680). VDAkt. 1698, nr 30 (: af sijdo satte). En Konung stor och säll, / Har under detta Löf-Capell, / Sin Majestet och Kunga Pracht / Ibland en stund å sida lagt. Brenner Dikt. 1: 212 (1703, 1713). Så långt, som högre bud ej sätts å sida, / Din riddare jag evigt blir, Armida! Atterbom SDikt. 1: 252 (1809, 1837). Den .. mängd, som .. lägger en sparad penning åt sida och söker göra den fruktbärande. VL 1896, nr 238, s. 2. En man har lagt sina vapen åt sidan, sår och driver på oxarna. Nilsson FestdVard. 86 (1925). Den egna bekvämligheten hade (ärkehertiginnan) Maria Josefa fullständigt lagt till sido. Wall Männ. 181 (1926).
γ) i uttr. lämna (förr äv. låta) ngt åt (stundom på l. å) sidan l. (i vitter stil, i sht arkaiserande) till sido, förr äv. på l. å sida, (tills vidare) låta ngt vara l. icke bry l. bekymra sig om ngt; lämna ngt obeaktat; icke ta med ngt l. räkna med ngt, bortse från l. utelämna ngt; försumma l. åsidosätta ngt; med avs. på känslor: lämna ngt därhän, bortse från ngt, icke låta sig påverkas av ngt. (Carl V av Spanien) giorde .. Förbund medh Konung Henric aff Engeland, lembnandes på sijda then Wederwilia, som them emellan kunde wara, angående hans Modersysters Catharinæ förskiutande. Brask Pufendorf Hist. 58 (1680). Täncker han doch icke .. at lembna studia Historiarum et Antiquitatum å sijda. Schück VittA 2: 82 (i handl. fr. 1683). Låta all affection på sijda. ÅgerupArk. 1690. De jordiskt sinnade menniskorna .. lemna .. omsorgen om sin ewiga salighet till sido. Schartau Pred. 392 (1823). Vi böneskrifterna till sido lemna, / Och läsa brefvet från Neapel först. Nicander 2: 216 (c. 1830). Seinedepartementet .. har .. en oerhördt stark befolkning, men om man lemnar detta departementet på sidan, så (osv.). Svedelius Statsk. 2: 147 (1868). Om klagomål kommo till .. (G. I) lemnades de icke å sidan. Hildebrand Medelt. 1: 311 (1881). Tvenne sånger ha helt och hållet lämnats på sidan. Andersson Stråkh. 75 (1923).
δ) i uttr. skjuta, äv. ställa l. sätta (förr äv. lägga) ngn åt l. till sidan osv. (se ovan), ställa ngn utanför deltagandet i l. bestämmandet över ngt o. d. Sedan mannen är efter lag och rättwisa satt på sidan, blir wäl råd sedermera. EBenzelius (1741) hos Cavallin Herdam. 5: 262. Den hederlige man, som här (i ryska högkvarteret) förer befälet .. är satt på sidan, ej uppenbarligen, men i sjelfva verket. Tegnér Armfelt 3: 396 (i handl. fr. 1812). Det sjuder i ens sinne / att vara så till sido lagd. Nyblom Rim 49 (1888, 1904). Den sjömilitära sakkunskapen har även i vissa sjömilitära frågor skjutits helt åt sidan. VFl. 1936, s. 3.
b) [efter mlt. ōver ēne sīde, ōver sīde(s)] (†) i uttr. över en sida l. sido, avsides o. d.; särsk. i sådana uttr. som draga sig l. gå över en sida osv., draga sig osv. undan, gå avsides; taga ngn över en sida osv., taga ngn avsides, vara l. bliva över en sida osv., hålla sig undan o. d.; lägga ngt över en sido, lägga undan ngt (för framtida bruk); låta ngt stå över en sida, låta det anstå med ngt. (Antonius' lärjungar) kallades .. munkar ther aff ath the droghe sich offuer ena sidhe och wore aleene for sich. OPetri 1: 477 (1528). The wore for sich sielffue offuer ena sidho. Därs. Nær the danske thy fornwme ath ther aff intedh annedh wara wille ginge the offuer en sidho och råddis widh. G1R 7: 489 (1530). Legger the peninge besunnerlige offuer en sidho och rörer ther platt inthet åff. Därs. 8: 229 (1533). Bliff offuer een sidho och göm tigh. 1Sam. 19: 2 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1703). Effter the honom j long tijdh kendt hadhe, togho the honom offuer en sijdho, och sadhe (osv.). 2Mack. 6: 21 (Därs.; äv. i Bib. 1703; Apokr. 1921: förde .. avsides). Hvad (vapnet) 3 chronor vedkomme .. haffue vij strax förskicked .. (danskarnas) förslag till H. K. M:tt .. med den nabolige begären, att de godhe herrer på en dag eller någre ville lathe den punchtt stå öfver en siidhe. AOxenstierna 1: 60 (1612).
17) i prep.-uttr. som beteckna riktning mot l. från ngt längs en tänkt linje som bildar (en rät l. sned) vinkel mot riktningen uppåt o. nedåt l. framåt o. bakåt i förh. till detta (o. i motsv. anv. ss. ssgsförled; se c); stundom svårt att skilja från 12, 13, 16.
a) i uttr. åt sidan l. sidorna, stundom åt en sida, äv. (numera föga br.; se dock slutet) på sidan, förr äv. åt l. i l. på sida, i sidled (åt ett resp. flera håll); i sned riktning, snett. Strax efter det han lämnat byn, tog han av åt sidan. Han kastade en ängslig blick åt sidan. Se åt sidan, se SE I 2 j α. Winteren är kall och fuchtigh: Effter som Solen tå på sijda sina Stråler til osz skiuter. Palmchron SundhSp. 11 (1642). Klafvarna (voro) bundne med järnkädjor ifrån bägge sidor; så att kreaturet väl kunde stiga något fram och tillbaka; men föra hufvudet på sida. Barchæus LandthHall. 88 (1773). Här blängde Gubben åt en sida. Bellman Gell. 49 (1793). Blick, ögonkast på sidan. Heinrich (1814). Castrén Res. 1: 243 (c. 1844, 1852: lutande åt sida). Till beräkning af sannolikheten att träffa begagnas tabellens uppgifter om 50 % spridningen i höjd, längd eller sida. HbArtillBef. 10: 23 (1882). Brytning framåt, bakåt och åt sidan (vid simhopp). IdrB 7: 165 (1910). Ingen fjäril kan vara mjukare i sin flykt än denna hand, som än virvlar upp mot ljuset, än sänker sig nedåt eller driver åt sidorna. Ruin SjunknH 32 (1956). — särsk. [jfr 6 a] (numera bl. tillf.) i uttr. på sidan, förr äv. på sida, i profil. Serenius Ddd 4 b (1734: på sida). Man föreställer .. häldre på en penning ett hufvud på sidan (en profil) än med framvändt ansikte (en face). 2VittAH 2: 122 (1787, 1791).
b) i uttr. från sidan, från en punkt o. d. som är belägen ett stycke ifrån ngn l. ngt o. mot denne resp. detta i en riktning som bildar (en rät l. sned) vinkel mot riktningen uppåt o. nedåt l. framåt o. bakåt i förh. till denne resp. detta; motsatt: rakt framifrån l. bakifrån l. uppifrån l. nerifrån. Fästningen besköts från sidan. Ett skott, som kom från sidan, hade träffat honom. SvTyHlex. (1851). Anfalla från sidan. Harlock (1944). — särsk. uttr. se (på) l. betrakta o. d. ngn l. ngt från sidan; ofta med mer l. mindre tydlig betydelseförskjutning, med tanke väsentligen på resultatet av ett sådant sätt att betrakta ngt: se (på) l. betrakta ngn från ett håll l. i en vinkel som kommer ngns sida att framträda, se ngn l. ngt i profil; jfr 22 e α. ÖoL (1852). Vid Folkets hus hörna, under lyktan, såg han på henne från sidan, som hastigast. Oljelund GrRidd. 209 (1926). Isabiga tittade på henne från sidan. Edqvist Eldfl. 224 (1964).
c) ss. förled i ssgr, betecknande att ngt rör sig l. utgår från ngt o. d. i sidled; ofta bildl., betecknande att ngt utgör en sidogren av l. biföreteelse till ngt, ofta ss. ngt av mindre storlek l. betydelse i förh. till detta (i denna anv. utan klar avgränsning från 14 i).
18) i vissa prep.-uttr. i bildl. anv., med mer l. mindre klar anslutning till 14, 15, 16 l. 17.
a) (i vissa trakter) i uttr. ngn kommer (sig) på sidan, det går utför med ngn o. d. Jag kom på sidan. Högberg Vred. 1: 200 (1906). I brutenheten (efter olyckan) kom han sig i brännvinet och på sidan. Därs. 3: 384.
b) (†) i uttr. draga l. föra l. förmå ngn på sidan l. sida l. sido, draga resp. föra l. locka ngn på avvägar o. d. Bäre wi intet ödmiukhet i hiertat, så kunne wi lätteligen föras på sido och falla. Scherping Cober 1: 312 (1734). En annan (av kvinnorna) förmådde .. (Jupiter) på sido genom sin skiöna skapnad. Bliberg Acerra 246 (1737). Sådant öfwertygar osz, at .. (evangelisterna) låto sig hwarken förföras af sin inbillnings kraft, eller dragas på sida af någon lättrogenhet. Bælter GudS 69 (1751). Rosenstein 2: 286 (1789: föras på sidan).
e) (mera tillf.) i uttr. vara på sidan i livet l. till en sida, vara litet egen l. underlig o. d. Han var vad man kallar litet på sidan i livet. Serner Birck 7 (1917). Han var .., med förlov sagt, litet till en sida. Bergstrand-Poulsen GMänn. 11 (1930).
19) ss. beteckning för (släktskap bestående i tillhörighet till viss) släktgren. — jfr FADERS-, FÄDERNE-, KVINNO-, MANS-, MÖDERNE-, SVÄRDS-SIDA samt FRUNTIMMERS-, MODERS-, PLOG-SIDA(N).
a) i fråga om vardera av de båda släktgrenar som utgöra sammanfattningen av släktingarna till mannen resp. hustrun i ett äktenskap resp. till ngns fader l. moder. Han hade gott att artas effter på båda sijdor. Verelius 255 (1681). Luther .. sändes .. till skolan i .. Eisenach, där han på sin mors sida ägde släktingar. LbFolksk. 883 (1892). IllSvOrdb. (1955).
b) (†) i uttr. god sida, i fråga om en släktgren med god härkomst l. god rang; den bättre sidan, i fråga om den släktgren som representerar den högre rangen. Om barn födes aff Föräldrar, der aff en thera är fräls, och den andra ofräls: tå föllier altijd barnet den bättre Sijdan, och blifwer frälsz. Stiernhielm Fateb. C 1 a (1643). CFDahlgren (1823) hos Thomander TankLöj. 106 (: på en god sida).
c) i uttr. manlig sida, manlig släktlinje, manssida (se d. o. 2), svärdssida. Skulle den olycka tima, at hela Konungahuset .. på manliga sidan utginge, då förwalte .. Stats-Rådet Regeringen. RF 1809, § 42. RO 1810, § 7.
d) i fråga om släktskapsförhållandet mellan ngn o. de släktingar till honom som icke äro besläktade med honom i rätt upp- o. nedstigande led; dels i uttr. på sidan, förr äv. på sidone l. å side o. d. (jfr f), dels ss. förled i ssgr. Schmedeman Just. 218 (1622: åå side). Han är blott min frände på sidone. Lönnberg Kåre 78 (1887). I den ortodoxa kyrkan var det förbjudet att gifta sig med (bl. a.) släktingar i skyldskap på sidan. KyrkohÅ 1928, s. 143.
e) (†) i uttr. på den äkta sidan, i fråga om släktskapsförhållandet mellan ngn o. hans barn inom äktenskapet (o. detta l. dessa barns efterkommande). UpplDomb. 2: 69 (1579).
f) i fråga om släktskapsförhållandet mellan ngn o. hans barn utom äktenskapet (o. detta l. dessa barns efterkommande) l. mellan halvsyskon inom l. utom äktenskapet; dels (numera knappast br.) i uttr. på sidan, förr äv. på sidone (jfr d), dels ss. förled i ssgr; jfr 15 b slutet. Weste (1807). Amy von Rauch ligger i korrespondens med en sjökapten, som lär vara hennes bror på sidone. Wetterbergh SamhKärna 2: 78 (1857).
20) symboliserande l. betecknande var o. en av två l. flera personer l. kretsar av personer l. samhällen o. d., tänkta ss. på olika håll verkande enheter l. parter, håll (se HÅLL, sbst.1 VII 1 c), kant (se KANT, sbst. 11 b), läger (se d. o. 8 c); jfr HAND 12 b, c, PARTI 5; jfr äv. 21. — jfr DELO-, HÖGER-, MOT-, PARTS-, SVARANDE-, VÄNSTER-SIDA samt KÄRANDE-, SAKÄGAR-SIDA(N) m. fl.
a) i förb. med prep. på l. (utom i vissa stående uttr. numera i sht ngt ålderdoml.) å; särsk. i sådana uttr. som på osv. ngns l. ngras sida (se särsk. α, β, γ, δ) l. på denna l. den här l. den andra sidan, på det håll som representeras av ngn resp. ngra l. oss l. de andra; (ngn l. ngra) på l. å (den) ena sidan .. (ngn l. ngra) på (osv.) (den) andra (förr äv. den annan) sidan, (ngn l. ngra) på det ena hållet l. ss. den ena parten .. (ngn l. ngra) på det andra hållet l. ss. den andra parten o. d.; på l. å båda l. ömse l. alla sidor, på båda l. ömse resp. alla håll, med avs. på l. hos l. från båda resp. alla parter o. d.; på (osv.) var sin sida l. ingendera (förr äv. varken) sidan, med avs. på l. hos l. från o. d. vardera resp. ingendera parten o. d. At göra een förligelsse (dvs. förlikning) i millan erchebiscop Götstaff paa then ene Oc .. frv kirstine Oc frw sigride paa then annen sidhen. G1R 1: 163 (1523). (Severin Norrby) acthar tiidhen fordrøya och frij bedriffua siin tiil tasningh (dvs. angrepp) baade paa oss och andra, Thet wij icke acthe lengher lidha paa thenne sidhen. Därs. 212 (1524). Ther skeedde een hård slachting, så at ther wordo monge såre och dödhe på bådha sidhor. 1Mack. 9: 17 (Bib. 1541). (Parterna) skulle taga tuåå men påå huar sijn sijda. TbLödöse 2 (1586). Effter icke wore witne tilstädes på hwarken sidan bleff thet vpskutit til samting til widare ransakningh. BtSödKultH 12: 14 (1591). Att den brodherlige kärlige affection och godhe förtroendhe som H. K. M:t, Hans K:t och Hans F. N:de emellan här till .. på alle sijdhor obrutzlighen ähr hollen. RA II. 2: 279 (1617). På Swenska sidan woro 20 Man döde. Nordberg C12 2: 640 (1740). Det namnkunniga slaget vid Swolder .. emellan .. Sven Tveskägg .. å ena, och Olof Tryggvason å andra sidan, stod år 1000. Geijer Skald. 1: 141 (1816, 1835). Så kom jag alltså med i världshistorien på rätt sida, i arbete på livets bevarande. Olsson Mittåt 218 (1963). — särsk.
α) i sådana uttr. som stå l. vara på (osv.) ngns sida, ha ngn på (osv.) sin sida, ställa sig på (osv.) ngns sida, vinna l. få ngn (över) på (osv.) sin sida, för att beteckna att ngn är ansluten resp. ansluter sig l. får ngn att ansluta sig till ngn l. ngns åsikt o. dyl. l. att ngn stöder ngn l. tar ngns parti resp. övergår l. förmås att övergå till att stödja ngn l. taga ngns parti o. d.; jfr 14 a. G1R 10: 236 (1535). Hwar .. Gudh .. icke hadhe warit på mina sidho, tu hadhe lätit migh gå blottan jfrå tigh. 1Mos. 31: 42 (Bib. 1541; Bib. 1917: varit med mig). Her Johan Skytte .. steller sigh aldeless på vår sidha och ogillar Henness Maij:ts procedere (dvs. handlande). JDelaGardie (1633) i HT 1909, s. 171. Jag var tvärsäker, att farbror som vanligt stod på min sida. Michaelson Ungk. 126 (1892). Hr Hamrin fick ändå till sist skrattarna på sin sida. DN(A) 1931, nr 142, s. 4.
β) i uttr. å l. på ngns (särsk. min) sida, vad ngn (mig) beträffar l. anbelangar, för ngns (mitt) vidkommande, för ngns (min) del (se d. o. V 3 a); ofta ss. ett förstärkande l. understrykande tillägg till ett omedelbart föregående personbetecknande sbst. l. (oftast) pron., t. ex. jag å l. på min sida. Swa giffwe wi edher tiil kenne at wi paa waara sido ganska gerna see och til fredz ære at swadant møte skeer. G1R 1: 198 (1524). Wiljen I thet effterkomma och giöra, så wil jag å min sido .. effterkomma .. min skyldighet. Swedberg SabbRo 828 (1689, 1710). Å min sida möter intet hinder därför. Östergren (1938).
γ) (numera föga br.) i uttr. å (viss parts) sida, för (viss parts) räkning, på (viss parts) vägnar. Den, som å Krono Hemmans sida förer talan. LandtmFörordn. 192 (1765).
δ) i uttr. ngt är på (osv.) ngns sida l. ngn har ngt på (osv.) sin sida o. d.
α') ngn är den som har ngt (t. ex. rätt, fel, nöje av ngt). Ha rätten, rättvisan på sin sida, se RÄTT, sbst.2 1 n, RÄTTVISA, sbst. 1 h. At hwar man skal kunne om döme. / På huilken sidhen skulden finnes. Svart Gensw. K 2 a (1558). Nöjet är .. helt på vår sida. Martinson VägKlockrike 285 (1948). Emellertid låg .. felet på hans egen sida. Holmberg Gullb. 141 (1966).
β') (†) det åligger ngn att göra ngt. Ey bör .. edher (dvs. eden, skyldigheten att avlägga ed) wara på åclagarens sidho .., vtan på hans sidho som swaranden är. OPetri 4: 307 (c. 1540).
b) i uttr. från (förr äv. av) ngns l. ngras sida, från det håll som representeras av ngn resp. ngra, från l. gm l. av ngn resp. ngra o. d. Från min sida har du ingenting att frukta. RP 8: 353 (1640: af). Så upföra osz at ingen anledning af wår sida skall gifwas till osämja och trätor. VDAkt. 1790, nr 44. Bröllopet skulle just gå af stapeln, då .. förbindelsen i sista stund bröts från brudens sida. Ödman VårD 1: 172 (1882, 1887). Det behövdes ett målmedvetet arbete från statens sida för att lära folket dess eget bästa i denna sak. Bolin VFöda 34 (1933).
c) allmännare, särsk. i anv. ss. subj. o. obj. Båda sidorna hade rätt. Han ville i den strid som utbröt varken gynna den ena eller andra sidan. Han förstod båda sidornas synpunkter väl och ville ogärna ta parti för någondera. Cristiern ær iw saa wel Danmarkis som waar eller stædernes fiende aff huilke wij och stæderna moghe wth tagha huat lyth (dvs. lit) wij skole settia tiil then siden. G1R 1: 212 (1524). Efter ömse sidors visiter och komplimenter blef ett dageligt gästabud på svenska och danska skeppen. Tersmeden Mem. 4: 140 (1756). Frantz Albrecht af Sachsen-Lauenburg .. öfvergick .. till österrikiska sidan. Gustaf III 1: 58 (1786). En sida fanns (i riksdagen 1870), som ansåg, att (osv.). NDA 1875, nr 129, s. 2. Man måste välja sida. Wahlöö Uppdr. 224 (1963).
21) i vissa prep.-förb., symboliserande l. betecknande var o. en (vart o. ett) av två l. flera saker l. sakförhållanden l. områden l. omständigheter l. egenskaper o. d. tänkta ss. olika fall som kunna komma ifråga l. böra beaktas i ett visst sammanhang; jfr HÅLL, sbst.1 VII 1 c; stundom svårt att skilja från 20, 22. — jfr KULTUR-, NATUR-SIDA.
a) (numera mindre br.) i uttr. på l. å ngts sida, vad ngt vidkommer l. anbelangar l. angår, för ngts vidkommande, när det gäller l. är fråga om ngt, i fråga om l. med avseende på ngt. På thet han af sin hederlige morbroder må, både på lärdomens sida, och andra omständigheter, blifwa under hulpen. VDAkt. 1783, nr 173. MoB 4: 93 (1795: på förståndets sida). Deszutom skulle hans fru wara särdeles wanlottad å hufwudets sida. SKN 1841, s. 47. Borelius Metaf. 329 (1895). — särsk. (†): med beaktande av l. hänsyn till ngt. (Statsmännen) kunna .. aldrig klandra detta beslut (om konung Sigismunds avsättning), på rätvisans och billighetens sida. Schönberg Bref 1: 317 (1778). Porthan BrCalonius 153 (1794).
b) (†) i uttr. på (en viss) sida (jfr c), med avseende på (ngt visst); särsk. på den sidan, i det avseendet, vad det beträffar. Ändoch slijkt anskrij och oskääls roop, som then Papistiska meningen åstadh kom, nu .. tyckes wara tysnat, och predicarenar på then sidhon haffua fått något litet lugn, Likuel bliffua the icke aldeles til fridz. LPetri Kyrkiost. 3 a (1566); jfr 20 a. Polen vinner dag från dag et nytt och lyckosamt utseende, äfven på den lärda sidan. SvMerc. 1765, s. 180. Min älskare hade ifrån första stund .. wisat sig mot mig med all anständighet, och gått mig tilhanda i de minsta mål, så at jag på den sidan hade ingen ting at klaga öfwer honom. Ullman Frök. 59 (1780). Wallquist Själfbiogr. 10 (1789).
c) i uttr. å (äv. på) ena l. den ena sidan .. å (resp. på) andra l. den andra sidan o. dyl. l. i motsv. uttr. med ordet sidan utelämnat i det ena l. andra ledet, betecknande att de korresponderande leden representera olika fall l. omständigheter som ställas bredvid l. ställas l. vägas mot varandra; äv. övergående i bet.: dels .. dels, såväl .. som; äv. i uttr. innehållande enbart det ena (i sht det senare) av dessa led korresponderande med ett annorlunda (utan ordet sida) formulerat led (t. ex. å ena sidan, ngn gg på en sida .. men .. däremot) l. ett bl. tänkt led; jfr ANNAN II 1 b α β'. OPetri Kr. 135 (c. 1540). (Jag har) medh flijt och achtsamheet igenom läsit å den eene mine erhåldne ordres och Instructioner, och å den andra sijdan, huru iagh mine actioner och Informationer till wederböranden rättat och stält hafwer. HSH 31: 322 (1662). På en sida skulle tyckas af den myndiga ton som .. råder (i framställningen), at man hade göra med någon stor Potentat .. Men besinnar man deremot, at (osv.). Kellgren (SVS) 5: 219 (1789). En direkt jernväg från Kristianstad å ena samt de bördiga och folkrika trakterna af Södra Skåne och Trelleborg å andra sidan skulle vara i hög grad egnad att underlätta rörelsen i orten. MalmöT 1898, nr 621, s. 2. Det är inte öfverallt i Sverige, som man talar svenska. .. Å andra sidan är det icke blott svenskar som tala svenska. Schück o. Lundahl Lb. 1: 4 (1901). KyrkohÅ 1925, s. 38. — särsk. i ordstävet: ”Å ena sidan och å den andra” — sa' Grubbe. Holmström Sa' han 78 (1876).
22) om egenskap l. drag l. beskaffenhet l. ett visst sätt att uppträda resp. framträda hos en levande varelse l. ett föremål l. en företeelse l. om viss del l. visst område av ngns l. ngts natur l. väsen l. viss del av ett ämnes- l. verksamhetsområde o. d., mer l. mindre klart liknad (liknat) vid en sida (i egentlig bemärkelse, se 1, 3, 6, 7, 9) av ngn l. ngt; jfr 21. Han var alltid benägen att se de bästa sidorna hos sin nästa. Vid den dagliga samvaron med honom kom han att upptäcka en mängd nya, överraskande sidor. Man måste också ta hänsyn till den ekonomiska sidan av förslaget. I fortsättningen av sin framställning kom han att beröra en helt annan sida av ämnet. GFGyllenborg Vitt. 1: 111 (1759, 1795). Han var en sträng .. kyrkoherde, utmärkt af aktad duglighet i den administrativa sidan af sin befattning. Hwasser VSkr. 1: 45 (1852). Vi böra .. icke glömma klosterlifvets ljusare sidor. Schybergson FinlH 1: 172 (1887). Herman Fredmark var av naturen en glad och god sällskapsbroder, som inte trivdes med livets dystrare sidor. Munthe Torsd. 121 (1934). Med den andra mörkare sidan av sitt väsen kände han också en hemlig stark böjelse för syster Ellen. Siwertz Androm. 126 (1964). — jfr RÄTTS-SIDA. — särsk.
a) i uttr. ngns l. ngts starka l. svaga sida, äv. den starka l. svaga sidan av ngt, ngns l. ngts styrka resp. svaghet, ngt som ngn är skicklig resp. dålig i l. som ngn l. ngt brister i. Han lyckades ofta i debatten finna sin motståndares svaga sida. Att hålla tal var inte hans starka sida. Höpken 2: 200 (1755; se under d β). Corneilles styrka var snillet; hans svaga sida talangen. Leopold 6: 345 (c. 1820). En utmärkt klokhet och försigtighet war egentligen den starka sidan af Tillys krigareförmåga. Fryxell Ber. 6: 325 (1833). KyrkohÅ 1926, s. 44.
b) (numera knappast br.) i uttr. ngns l. ngts ömma sida, ngt som är ömtåligt l. känsligt, då det gäller ngn l. ngt. Rosenstein 3: 365 (1788). Personligheten! så hafva vi då vidrört samtidens ömma sida. BEMalmström 7: 410 (1845).
c) (i sht vard.) i uttr. när l. om ngn sätter den sidan till, när resp. om ngn bestämmer sig för att bete sig l. handla på det sättet l. anstränger sig l. verkligen vill o. d. Du kan, om du sätter den sidan till, bli som en annan menniska. Benedictsson Peng. 245 (1885). (Var han en) Duktig kolare? — En av de bästa, när han satte den sidan till. Wassing Dödgr. 204 (1958).
d) ss. obj. till ha l. äga l. icke sakna o. d.
α) i sådana uttr. som ngn l. ngt har två l. flera l. olika sidor l. mer än en sida o. d., ngn l. ngt kan l. bör ses från två resp. flera osv. synpunkter l. kan uppträda resp. framträda på mer än ett resp. på flera olika sätt (i olika former, med olika egenskaper l. olika beskaffenhet). Nästan allt äger olika sidor hwarifrån det kan betraktas. AdP 1800, s. 143; jfr e α. Jag såg, att mannen hade flere sidor. Svedelius Lif 375 (1887). Hvar sak har två sidor, säger ordspråket. LfF 1912, s. 295.
β) i uttr. ngn l. ngt har l. äger (l. saknar icke) en l. sin så l. så beskaffad(e) sida l. (sina) så l. så beskaffade sidor, ngn l. ngt har (förutom andra egenskaper l. en annan beskaffenhet o. d.) en viss egenskap l. beskaffenhet resp. vissa egenskaper l. drag l. är i visst avseende så l. så beskaffad resp. beskaffat; särsk. i uttr. ngn l. ngt har sina goda sidor, ngn l. ngt är i visst avseende god resp. gott l. kan ha l. har l. kan uppvisa vissa goda egenskaper. Man (måste) vidgå .. at ingen bok af menniskor skrifven är, som icke äger sin svaga sida och sina felaktigheter. Höpken 2: 200 (1755); jfr a. Att Ni begrundar, och derefter återigen begrundar, det har sin goda sida. CJLAlmqvist (c. 1825) i 3Saml. 5: 136. ”Anna i Thorsgård” .. war en personlighet, som icke saknade sin egendomliga sida. Englund Ged. 80 (1853). Menniskan har långt flere goda sidor än pessimisten vill antaga, långt fler dåliga än optimisten förmodar. PT 1888, nr 5(A), s. 3. Men denna ljusa tafla hade .. sina mörka sidor. Pallin MedeltH 92 (1890; i bild). Detta karaktärsdrag (dvs. svenskens formalism) har icke blott dåliga sidor. Nilsson FestdVard. 53 (1925). Grosshandlarn har nog sina goda sidor han också. Hedberg DockDans. 45 (1955).
γ) i uttr. ngn l. ngt har l. kan ha sina sidor (ngn gg sin sida), i pregnant anv.
α') (numera nästan bl. i Finl.) ngn har vissa förtjänstfulla egenskaper l. drag resp. ngt är i vissa avseenden bra l. förtjänstfullt l. har sina fördelar. Att såsom Fieandt strida, / Kan väl också ha sin sida. Runeberg 2: 73 (1846). Han var naturligtvis inte så dålig som vi tänkt oss, han hade också sina sidor. Strindberg Kamm. 1: 73 (1907). FinT 1941, s. 127.
β') ngn har vissa egenskaper l. drag som gör det mer l. mindre vanskligt att ha med honom att göra l. ngn är l. kan vara ganska besvärlig l. litet egen l. dyl. resp. ngt är förbundet med vissa omständigheter som gör att det kan vara vanskligt att komma till rätta med l. klara det l. ngt har sina svårigheter l. betänkligheter o. d. Han är en utomordentligt duglig karl, men han har sina sidor. Wallin (SVS) 1: 339 (1808). Sara hade sina sidor, förstås — men när det är dugtiga qvinfolk, får en hålla till godo med munredan. Benedictsson Folkl. 88 (1887). Det hade sina sidor att vara informator på Törup. Siwertz Tråd. 189 (1957).
γ') (numera bl. tillf.) i uttr. ngt har sina sidor l. det har sina sidor med ngt, ngt ligger till på ett särskilt sätt, det är en särskild historia med ngt. Hvarför har icke morbror Lars blifvit återvald (till riksdagsman)? — frågade Paul. — Det har allt sina sidor med det, — hviskade Jonas. Topelius Fält. 5: 71 (1867). Auerbach (1913).
e) i vissa prep.-uttr., i förb. med från l. på l. åt.
α) i sådana uttr. som se l. betrakta ngn l. ngt från (förr äv. på) en viss sida l. från flera sidor o. d., se ngn l. ngt från en viss synpunkt l. från en synpunkt som kommer honom resp. det att framträda på visst sätt l. (stundom) uppfatta ngn l. ngt på ett visst sätt resp. se ngn l. ngt från flera synpunkter; förr äv. i sådana uttr. som se ngt på galna sidan l. på en svart l. elak sida, betrakta ngt från en felaktig synpunkt l. uppfatta ngt felaktigt resp. bedöma ngt illvilligt l. tyda ngt till det värsta o. d.; jfr SE I 3 e α. Från vilken sida man än ser saken, måste man medge, att den använda metoden har sina risker. Han ser allting från den ljusa sidan, han ser optimistiskt på allting. Se saken på galna sidan. Dalin Arg. 1: 86 (1733, 1754). Man ser sakerne endast på en sida, derföre at man är för trångtänkt at se dem på flere. Posten 1769, s. 445. Din ungdom, din oförfarenhet ser alt på den vackra sidan. Björn DygdYngl. 35 (1794). Betrakta sitt ämne från flere sidor. Tegnér (WB) 6: 311 (1830). Hans förmåga att se sakerna från alla sidor. Rundgren i 3SAH 2: 99 (1887). Östergren (1938).
β) i sådana uttr. som visa sig l. framställa l. känna ngn l. ngt från (förr äv. på) en viss sida o. d., visa sig resp. framställa l. känna ngn l. ngt sådan han resp. sådant det är, då han (det) ses från en viss sida (se α), visa sig resp. känna l. framställa ngn l. ngt ss. sådan(t) l. sådan(t). Vid samtalet i går visade han sig från sin bästa sida. (När det gäller poesi, bör man bl. a. iakttaga) At man wisar sitt ämne på wackraste sidan. Dalin Vitt. II. 6: 195 (1755). Mounier målar .. (Mirabeau) ifrån en annan märkvärdig sida; han anför en mängd interessanta prof af hans obegripliga indiscretion. Höijer 4: 386 (1797). A. Sparre .. wisar sig på en fördelaktig sida i de bref af honom som äro tryckta. SKN 1841, s. 45. Jag känner honom från en annan sida. Cannelin (1921).
γ) i sådana uttr. som taga ngn l. ngt från (i sht förr äv. på) en viss sida, i sitt förhållande till (särsk. vid behandling av) ngn l. ngt utgå från ett visst sätt att betrakta honom resp. det, ta l. behandla ngn l. ngt på ett visst sätt. Han tog hela saken från den skämtsamma sidan. Knöppel Legrand Vän 6 (1743: på). När man förstår att taga fruntimren på den rätta sidan, får man af dem, hvad man önskar. Bladh (o. Hornstedt) 116 (1783). Kanske vi ej grepo verket an från rätta sidan. Janson CostaN 1: 41 (1910). Ahnlund GA 182 (1932).
δ) (†) i sådana uttr. som vända sin beskrivning av ngn åt den stränga sidan, i sin beskrivning av ngn framställa honom ss. sträng; vända ngt på galen sida, uppfatta l. bedöma ngt felaktigt; vända en sak på flera sidor, betrakta en sak från flera synpunkter; vända sig åt en viss sida, börja ägna l. hänge sig åt ngt visst. Jag hoppas Hr Magistren intet vänder denna utlåtelse på galen sida. Leopold (SVS) II. 1: 11 (1775). Man författar något .. icke allenast til at uplysa, utan ock at efter behof röra och öfwertala. .. Man behöfwer (därför) at wända en sak på flera sidor, at den må blifwa rätt fattad. Bergklint MSam. 1: 190 (1781). E. K. M. (torde) finna den beskrifning, jag gjort på en domare, för mycket vänd åt den stränga sidan. Rosenstein 3: 394 (1789). Spel, dryckenskap och utswäfningar woro alldeles bannlysta (från G. II A:s omgivning). En och annan ungherre, som började wända sig åt den sidan, blef straxt .. jagad från hofwet. Fryxell Ber. 6: 112 (1833).
ε) (ngt vard.) i uttr. vara på den sidan, vara på det humöret l. dyl. Inga kunna vara mer omedgörliga än dessa dunmjuka, dessa ömtåliga, då de äro på den sidan. Lagerlöf Länk. 291 (1894).
ζ) (†) allmännare, i uttr. (företa sig ngt, t. ex. yttra sig l. börja) på en viss sida, på ett visst sätt. (G. I) började (sin kyrkliga reformation) .. på den rätta sidan. Schönberg Bref 1: 224 (1778). Som jag kommit i erfarenhet, .. at .. Herr Magister Jonas Aspelin .., på en mindre fördelacktig sida yttrat sig om mig. VDAkt. 1783, nr 269. Jag .. vill söka att utmärka mig på en sida, som ej gör mig skam. MoB 7: 172 (1811); jfr 21 b.
23) i vissa mer l. mindre klart adverbiella l. adjektiviska anv.
a) i uttr. sida mot sida; särsk.
α) [jfr 1] (numera knappast br.) i fråga om personer: bredvid varandra. Ligga sida mot sida. Ahlman (1865).
β) [jfr 8] (numera bl. tillf.) i fråga om en bok som återger två texter varav den ena är en variant till l. översättning av den andra: med texterna skrivna l. tryckta så att motsvarande partier stå på sidor som äro mittemot varandra (på samma uppslag). Dalin FrSvLex. 2: 389 (1843). Schulthess (1885).
b) [jfr 1, 3, 6, 14 c, d] i uttr. sida vid (äv. om) sida, med sida mot sida; vid varandras sida (o. tätt intill varandra); äv. i uttr. sida vid (äv. om) sida med (stundom av) ngn l. ngt, bredvid (o. tätt intill) ngn l. ngt; ofta oeg. l. bildl., i uttr. som beteckna att ngra befinna sig i varandras närhet l. (ständigt) äro i sällskap l. samarbeta med l. bistå varandra resp. att personer l. föremål l. företeelser förekomma samtidigt (på en plats) l. jämte varandra o. d. Pålackarna .. seglade närmare och lade sida wid sida, fyra skepp rundt omkring hwart och ett af de Swenska. Fryxell Ber. 6: 93 (1833). Att .. de båda .. metoderna fått arbeta sida vid sida af hvarandra. BetDöfstUnd. 1878, s. 24. Så mycket står dock fast, att fördelningen (av inkomst o. förmögenhet) är ytterst ojämn, att den största individuella rikedom och det djupaste armod mångenstädes finnas sida vid sida. EkonS 1: 432 (1894). Kaukasiska sadelpåsar hängde .. sida om sida med brokiga ryska snusnäsdukar. Anholm Gog 213 (1895). Ett paradis, där .. tigrar och hjortar vilade sida om sida. Lagerlöf Top. 361 (1920). Överallt i .. (Estland) blev det (vid reformationens införande) en längre tid ett slags övergångstillstånd, så tillvida att katoliker och evangeliska sida vid sida utövade sin respektive religion. KyrkohÅ 1932, s. 291.
c) [jfr 13] i uttr. den l. den sidan (ngn l. ngt), på l. vid den l. den sidan om (ngn l. ngt); särsk. i uttr. andra (förr äv. annan) sidan (ngn l. ngt); äv. bildl., särsk. i fråga om tid. Jag hinner omöjligen bli färdig den här sidan midsommar. Kauskäla itt godz i Kauskelaby, strax anna(n) sidon Åbo. BtFinlH 6: 90 (1554). (Han) vinkar ett svar till kvinnan andra sidan de höga ekstammarna. Salje DessDBröd. 8 (1964).
d) [jfr 14] (utom i vissa trakter numera föga br.) i uttr. sida l. sides med l. utmed (ngt).
α) längs med (ngt); äv. utan rektion, ss. självständigt adverbial; jfr g α. De fara sijda mäd landet. Reenhielm OTryggw. 220 (1691). Manskapet (måste) stiga utj små båtar som närmare kunde löpa under landet, men de stora skiepen lågo sida uthmed att besiuta landet. KKD 3: 118 (c. 1710).
β) bredvid l. jämte (ngt). Risberg Sof. 37 (1910). Mastträdtallar stodo runt omkring, sides med höga, långböjda björkar. FrStigStätt. 1916, s. 15.
e) [jfr 14] (†) i uttr. bägge sides, ss. efterställt adverbattribut: på båda l. ömse sidor; jfr BÄGGE-SIDES 1. (Mindre oroligheter på ryska gränsen äro) remitterade till Gräntze befallningsmännerne bägge sijdes. RARP 4: 459 (1650).
f) [jfr 14 c, 15 a] (numera mindre br.) i uttr. sidan om l. (hopskrivet) sidanom (ngt), förr äv. sida om (ngt), vid sidan om l. bredvid l. utanför (ngt). Dahlman Humleg. 13 (1748). Stora wägen ifrån Medelpad til Westerbottn följer Hafskanten öfwer 20 mil igenom Landet, men går 1/2 mil sida om Hernösand. Hülphers Norrl. 4: 14 (1779). Det gick ganska bra, när man blev van att balansera på den smala flotten, men någon gång kunde man göra ett kortare besök i vattnet sidanom ”suggan” (dvs. flotten). SkogsarbMinn. 36 (1950).
g) [jfr 17] i sht sjöt. i uttr. som beteckna att vid färd ett fordon l. en person har vinden l. (i sht) ett fartyg har vinden l. strömmen kommande från sidan.
α) i förb. sida med l. mot, i sådana uttr. som vinden är l. ligger sida med l. mot, ha l. få (vinden) sida med l. mot, betecknande att ngn vid färd med fartyg o. d. färdas i l. har med- resp. motvind kommande från sidan; jfr SIDAMED, SIDAMOT. Ahlman (1865). Det var präktigt att de (vid isjaktseglingen) hade vinden sida med. Tavaststjerna Inföd. 140 (1887). Vinden .. låg sida mot. Arkadius Pakkala 63 (1895). Då stranden böjde av alltmer mot söder, hade vi sida med. Hedin Jerus. 173 (1917).
β) i mer l. mindre klart adjektivisk, attributiv anv.
α') i uttr. sida vind l. sjö (förr äv. sides vind), sidovind resp. sidsjö. Wij .. hade sides wind. Linné Dal. 333 (1735). Andra dagen hissades sotiga segel för sida vind. Topelius 24: 35 (1856). Sidorullningen i sida vind och sida sjö. TT 1940, Skeppsb., s. 80.
β') i uttr. sida medvind, medvind som kommer från sidan; jfr SIDAMEDVIND. Hedin Transhim. 1: 196 (1909).
h) [jfr 17] (†) i uttr. sida bakefter, bakifrån o. från sidan, snett bakifrån. Hillerström Biörnf. 20 (1750).
Sammansättningar.
Anm. 1:o Valet av förledsform är i nutida språkbruk i hög grad vacklande. Följande tendens framträder dock mer l. mindre klart. Formen sid- föredrages i allm. i ssgr där förleden är att hänföra till 8 o. ofta i ssgr där förleden är att hänföra till 1—7, 9—10. Formen sido- föredrages ofta i ssgr där förleden är att hänföra till 14 i, 17 c o. 19, i sht i ssgr med bildl. anv. Beträffande förledsformen sides- se nedan under D. 2:o Ssgrna ha ofta motsvarigheter i t. (ssgr med neben- o. seiten-) o. eng. (ssgr med side-); dessa motsvarigheter anges endast undantagsvis.
A: SID-ALTARE, se E. —
(8) -ANGIVELSE~0200. (siffra l. bokstav o. d. använd till) angivande av sida. TSvLärov. 1954, s. 343. —
(4, 5, 6, 8, 9, 10) -ANTAL~02 l. ~20. (sid- 1905 osv. sido- 1833 osv.) särsk.
-ARV, se E. —
(6) -AVBITARE~0200. tekn. avbitartång vars skär ha sin längdsträckning i tångens längdriktning; motsatt: ändavbitare. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 98.
-AVLÄGGANDE, -AVSTÅND, -AVVIKELSE, -AVVIKNING, se E. —
(14 i) -BAND. (sid- 1931 osv. sido- 1932 osv.) [jfr t. seitenband, eng. sideband] (i fackspr.) vid radiosändning; om vart o. ett av de frekvensband som vid vanlig amplitud- l. frekvensmodulering erhållas på ömse sidor om bärvågen. VocTélInt. 149 (1931). Jfr E. —
-BELYSA, se E. —
-BEN. (sid- 1630 osv. side- 1600—1698. sido- 1555 osv.)
1) (numera bl. arkaiserande l. bygdemålsfärgat) till 1, 3: revben. Aff en jord klimp skop Gudh Adam, och vthaff hans sidhobeen Heuam. LPetri 3Post. 124 a (1555). Nillss i grofell hafuer slagit tuv sibenn sönder på oluff Erichss koo. ÅngermDomb. 8/11 1630, fol. 34. Collinder Kalev. 116 (1948). särsk. (†) bildl., om spanten i ett fartygsskrov; jfr revben g. Rudbeck Atl. 3: 704 (1698).
2) (tillf.) till 6, om stång l. dyl. som bildar en av sidorna i ett triangelformigt föremål; jfr ben, sbst.1 II 2 c. TT 1900, Allm., s. 246. —
(6, 12) -BENA. (sid- 1922 osv. sido- 1938 osv.) bena kammad på hjässans ena sida; motsatt: mittbena. Stiernstedt Ullabella 244 (1922). —
(6, 12) -BENAD, p. adj. (sid- 1909 osv. sido- 1917 osv.) om hår: kammad i sidbena. Öberg Kont. 52 (1909). —
(8) -BETECKNING. (siffra l. bokstav o. d. använd till) beteckning av sida. SAOL (1923). Varje matrikelsida .. förses överst i högra hörnet med sidbeteckning. Sjöstedt Släktutredn. 8 (1961). —
-BILD. Jfr E.
2) (i fackspr.) till 17 c: fotografisk bild tagen (från flygmaskin) från sidan; motsatt: lodbild. SvGeogrÅb. 1933, s. 164. —
(6) -BLECK. (sid- 1789 osv. sido- 1727 osv.) (stycke av) bleck(plåt) som anbragts på sidan av ngt l. varmed en sida av ngt klätts l. som utgör ngts sida. HusgKamRSthm 1727—29, s. 627. Livrustk. 1937—39, s. 89 (ss. beslag på gevär av äldre typ). —
-BLICK, se E. —
(14 i) -BORD, sbst.1 (sbst.2 se E). (sid- 1847 osv. sido- 1871 osv.) [delvis efter eng. side-board] mindre bord l. byfféliknande möbel i matrum, använt (använd) för placering av tillbehör till en måltid l. av rätter som de i en måltid deltagande servera sig själva; jfr sideboard; äv. om mindre bord avsett att placeras bredvid ett annat bord (t. ex. ett skrivbord) l. en annan möbel. Wingård Minn. 5: 8 (1847). Freddie, som likt en fjäril fladdrat mellan de olika rätterna på sidbordet och (osv.). Hammarling Wodehouse PsmithOrdn. 120 (1934). Telefonen stod på ett sidbord. Trenter DockSamark. 243 (1959). —
(6) -BYGEL. (sid- 1932 osv. sido- 1921 osv.) (i fackspr.) på svärd, värja o. d.: bygel på sidan av svärdet osv. 2NF 33: 117 (1921). —
-BYGGNAD, se E. —
(11, 20) -BYTE. (sid- 1935 osv. sido- 1924 osv.) byte av sida; särsk. sport. till 11 b. IdrBl. 1924, nr 12, s. 4. —
(17 c) -BÅG-STÅENDE, p. adj. gymn. stående i en (utgångs)ställning med huvud, hals o. bål böjda rakt åt sidan så långt det går utan nämnvärd förskjutning åt motsatt sida av bäckenet. Hartelius Sjukgymn. 27 (1870). —
-BÄNK, se E. —
(17 c) -BÖJD, p. adj. böjd åt sidan l. i sidled. I sidböjd ställning (vid gymnastik). Hartelius Sjukgymn. 54 (1870). En sidböjd emaljknif. SkandTTandläk. 1888, s. 12. —
-BÖJNING, se E. —
(17 c) -BÖRDAS, v. dep. [senare ssgsleden sannol. till börda, v.4] (†) om skepp: (på grund av hård belastning) luta åt ena sidan. Reenhielm OTryggw. 245 (1691; fvn. orig.: halladist). Berch PVetA 1766, s. 42 (i referat av Reenhielm ovan). —
-DEKORATION, -DEL, -DIKE, se E. —
(17 c) -DREV. (i fackspr.) drev för sidinställning av riktinstrument. InfRegl. 1939, 1: 128. Jfr E. —
(6, 12, 14 i) -FACK. (sid- 1882 osv. sido- 1866 osv.) fack på sidan av ngt l. inom området för ngt utanför dess mitt l. bredvid ett annat fack; ofta motsatt: mittfack. Brunius GotlK 3: 74 (1866). —
-FASAD, se E. —
-FICKA. (sid- 1843 osv. sido- 1778 osv.)
2) till 14 i: ficka (se d. o. 2) belägen bredvid en större hålighet. Levertin Eschricht 1: 103 (1858). —
-FJÄDER, se E. —
(3, 4 a) -FLÄSK. (sid- 1883 osv. sida- 1574. side- 1556—c. 1580. sido- 1574—1749) fläsk som kommer från sidorna av ett svin l. utgöres av fläsksidor. HFinlH 4: 286 (1556). Svinet delas .. i skinkor, sidfläsk och bogar. Langlet Husm. 581 (1884). —
(6) -FODER. (sid- 1757 osv. sido- 1867) foder varmed ngts sida är fodrad. Serenius Lll 2 a (1757; i sko). JernkA 1867, s. 47 (i masugn). —
(8) -FORMAT. (sid- 1902 osv. sido- 1950 osv.) en (bok)sidas format. Arsenius MannKläd. 397 (1902). —
(14 i) -FREKVENS. (i fackspr.) om bredden (i frekvens räknad) på ett sidband (se -band) vid modulerad radiosändning. IngHb. 1: 81 (1953). —
(6) -FRÄS. (sid- 1920 osv. sido- 1920 osv.) (i fackspr.) cylinderformad fräs (se fräs, sbst.2 1) med fräständer på den cylindriska ytan. HufvudkatalSonesson 1920, s. XXIV. —
(17 c) -FÄLLNING. gymn. (kroppsställning erhållen gm) fällande l. lutande av kroppen i sidled. Thulin Gymn. 1: 246 (1919). —
-FÖNSTER, -FÖRFLYTTNING, -FÖRSKJUTNING, -GATA, -GAVEL, -GREN, se E. —
(6) -GREPE. (sid- 1947 osv. sido- 1796 osv.) grepe på sidan av ett kärl l. en korg o. d. BoupptVäxjö 1796 (på korg). —
-GRÄND, -GRÄNS, se E. —
-GÅNG, se D, E. —
(6, 17 c) -HAMMARE. (sid- 1551. side- 1544—1735) [fsv. sidhhamar; jfr d. sidehammer, t. seitenhammer] (†) hammare med pen (ban, slag) vars flanker vetta åt sidorna?; jfr -slägga. Holmkvist BergslHyttspr. 81 (i handl. fr. 1544: siidehambra; efter hskr.). VRP 12/5 1735. —
(17 c) -HOPP. (sid- 1918 osv. sido- 1887—1919)
2) gymn. hopp över (tvärställt) redskap, som utföres med samlad sats o. med kroppssvängning åt sidan. IdrBibl. 2: 8 (1918). —
(6, 12) -HUGGA, -ning.
1) (i fackspr.) gm huggning tilljämna sidorna på (timmer), fyrhugga. Hammar FartygOstIndComp. 54 (i handl. fr. c. 1770).
(6, 12) -HYVEL. tekn. hyvelmaskin (företrädesvis för träbearbetning) i vilken endast sidan l. flanken av arbetsstycket bearbetas. TT 1897, Allm. s. 263. —
-HÅL, -HÅLL, -HÅR, -HÄLL, se E. —
(8) -HÄNVISNING~020. (siffra l. bokstav o. d. utgörande) hänvisning till sida. Lamm StrindbgDram. 1: 6 (1924). —
(1, 2, 3, 6, 8, 9, 10) -HÖJD. (sid- 1915 osv. sido- 1876) en sidas höjd. Bergroth Geom. 213 (1876; på pyramid). Sömnadsb. 42 (1915; på plagg). Elge BoktrK 57 (1915; på sida i bok). —
(17 c) -INSTÄLLNING ~020. (sid- 1945 osv. sido- 1920 osv.) (ställning l. läge som erhållits gm) ngts inställning i sidled. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 11. —
-KAM. (sid- 1908 osv. sido- 1868 osv.)
1) till 6, 12: kam (se kam, sbst.2 1) att sätta i håret på hjässans sida; särsk. motsatt: nackkam. KatalÅhlénHolm 1908, s. 94.
2) (numera bl. tillf.) till 6, 17 c: kam (se kam, sbst.2 4 a) utgörande sidoutskott på en kota. ÖfversVetAFörh. 1868, s. 403.
3) till 14 i, 17 c: bergskam som löper bredvid l. utgör en sidogren av en bergsrygg o. d. Sjögren Torneträsk 68 (1909). —
(6, 17 c) -KAMMA, -kamning. (sid- 1938 osv. sido- 1917 osv.) kamma (hår) så att det ligger åt sidan. Kjellin Troili 2: 241 (1917). —
-KAMMARE, -KAMRAT, -KANT, -KAPPA, -KAST, -KLAFF, se E. —
(2, 6, 12) -KNÄPPT, p. adj. om plagg: knäppt vid ena sidan. Sidknäppta skjortblusar. Blomberg LandLåg. 207 (1930). —
-KRÖKNING, -KÖLSVIN, se E. —
(17 c) -LED, sbst.1 (sbst.2 se E). (sid- 1881 osv. sido- 1876—1927) i uttr. i sidled.
1) med sidan vänd framåt (i förh. till ngn l., i fråga om ngn l. ngt som rör sig, i förh. till rörelsens riktning), med sidan före. Berg Sjöf. 123 (1910). Ibland fingo vi gå i sidled som krabbor längs en smal avsats. Fridner Idriess AustrDjung. 177 (1938).
2) i riktning mot ngts sidor l. en viss sida hos ngt, särsk. i en riktning som följer en tänkt linje som bildar vinkel mot den tänkta linje som representerar riktningen uppåt o. nedåt (motsatt: i höjdled) l. riktningen framåt o. bakåt l. ngts längdsträckning, åt sidan. EldhandvSkjutsk. 1: 61 (1876). (Flygplanet) styres .. i höjdled med höjdrodret och i sidled med sidorodret. BygdFolk 1: 188 (1927). Rättning i sidled. TrängRegl. 1940, s. 28. Ögonen (på göken i gökuret) är rörliga i sidled. Kulturen 1954, s. 148. särsk. i oeg. l. bildl. anv., i fråga om en förflyttning som innebär avvikelse från en utstakad l. planerad färdväg o. d. Vi .. ha låtit .. räkna ut, att de då hade 18,000 kilometer bakom sig, utom mindre utflykter i sidled. Bengtsson Silv. 10 (1931). —
-LEDES, äv. -LEDS, adv. (sid- 1918 osv. sido- 1902—1911. -ledes 1902 osv. -leds 1911)
1) (mera tillf.) till 14 i: jämsides; äv. bildl. Sidledes med den lyriska diktningen inom proletärklassen gick den diktning som kallas prosa. Edda 27: 18 (1927). Lägges .. linorna sidledes bredvid varandra så att ett band uppstår erhålles en s. k. plattlina. TT 1942, Bergsv. s. 43.
2) till 17 c.
a) med sidan vänd framåt (i förh. till ngn l., i fråga om ngn l. ngt som rör sig, i förh. till rörelsens riktning), med sidan före; jfr -led, sbst.1 1. Suneson GGrund 153 (1926). Jättekrabban .. sprang .. sidledes några meter. Macfie-Westerlund Wasaw. 223 (1935).
b) (utom i Finl. numera bl. tillf.) i uttr. sitta sidledes på ngt, sitta på ngt med båda benen på samma sida om det; motsatt: grensle. Trolle O'Neill LjuvUngd. 177 (1936). (De ridande kvinnorna) sutto sidledes på hästens eller åsnans länd. Enckell KlagVindÖ 210 (1937).
c) i sidled (se -led, sbst.1 2); åt l. från sidan; jfr sidvärts, adv.2 2. Lundberg Lok. 112 (1902). (I bergskrevan) satt man väl gömd .. och ävenledes skyddad för upptäckt sidledes genom .. två barriärer av stenar. Sparre SkeppLärk. 13 (1918). —
(1 c α, 3, 6) -LIGGANDE, p. adj. (sid- 1888 osv. sido- 1914) liggande på ena sidan; särsk. gymn. om kroppsställning vid gymnastik. Balck Idr. 3: 102 (1888). Thulin Gymn. IV. 1: 20 (1935). —
(6) -LIGGARE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) fönster som har formen av en liggande rektangel. Fatab. 1941, s. 132 (om förh. på 1830-talet). —
-LIK, -LINJE, -LIST, -LJUD, -LJUS, -LOCK, se E. —
(17 c) -LUTA. (sid- 1935 osv. sido- 1883 osv.)
2) intr., i p. pr.
a) om geologisk formation o. d.: lutande åt ena sidan, snett sluttande; äv. om vattenfall: som rinner utmed en snett lutande klippvägg o. d. 2NF 11: 1456 (1909; om vattenfall). Sidolutande terräng. SvD(A) 1918, nr 269 A, s. 8.
b) gymn. om kropp l. kroppsställning: som intar resp. utgör en ställning varvid kroppens ena sida l. del därav är vänd mot underlaget, vanl. med handen i samma plan som fötterna. Thulin Gymn. IV. 1: 21 (1935). —
-LUTNING. (sid- 1883 osv. sido- 1882 osv.)
1) till 6: en sidas lutning; lutning av ngts sidor. TT 1895, Allm., s. 23. Den botten- och sidolutning, som kan för kanaler och diken .. blifva lämplig. SFS 1896, Bih. nr 11, s. 2.
2) till 17 c: ngts lutning i sidled. UFlott. 3: 45 (1882). Flygplanets sidolutning. Söderberg PrFlygl. 1: 59 (1935). —
(8) -LÅNG. (sid- 1884 osv. sido- 1895 osv.) en l. flera sidor lång. Sidlånga uppräkningar af ord. Nordensvan Skuggsp. 10 (1884). —
-LÅNGS, se E. —
-LÄGE, -LÄKTARE, se E. —
(1, 2, 3, 6, 8, 9, 10) -LÄNGD. (sid- 1888 osv. sido- 1873 osv.) en sidas längd. Freja 1873, s. 34 (på klädesplagg). Parallellogrammer på 8—37 och 24—120 m. sidolängd. 2NF 13: 1126 (1910).
-LÄNGES l. -LÄNGS, förr äv. -LÄNGST, adv. (o. prep.). (sid- 1743 osv. sido- 1779. -länges 1790 osv. -längs 1743 osv. -längst 1779) [jfr t. seitlang] jfr sido-långs.
1) (numera bl. tillf.) till 14 i.
a) ss. adv.: sida vid sida, bredvid varandra. Sällan sitta bröder sidlängs. Collinder Kalev. 203 (1948).
b) i prepositionell anv., i uttr. sidlänges ngt l. ngt sidlänges, utmed l. längs l. bredvid ngt. (Han) tänkte begifva sig ”stranden sidlängs” till Wasa. VFörsvar 1907, s. 115 (i handl. fr. 1743). Ofwan om Botheå (löpa) .. 3 wägar sidolängst hwarandra. Hülphers Norrl. 4: 361 (1779).
2) (†) till 14 i l. 15 b, i uttr. sidlänges få ett ord med i laget, ehuru utomstående få ett ord med i laget. Scott Klostr. 128 (1856).
3) till 17 c.
a) (numera bl. mera tillf.) = -ledes 2 a. Castrén Res. 1: 143 (1842). (Eremitkräftan) når sitt mål genom att promenera sidlänges och på åtta ben. Rääf Beebe Granne 11 (1951).
b) (numera bl. mera tillf.) i uttr. sitta l. rida sidlänges o. d., sitta på ngt med båda benen på samma sida om det resp. rida sittande med båda benen på samma sida om riddjuret; jfr -ledes 2 b. Neovius Borgå 1: 116 (i handl. fr. 1790; om förh. 1775). Han satt sidlänges i sadeln. Granö Altai 1: 172 (1919).
c) (numera i sht i vissa trakter) = -ledes 2 c. TT 1898, M., s. 107. Fritz-Crone Jensen Joacim 196 (1963). —
(1, 17 c) -MOTSTÅENDE~0200, p. adj. gymn. stående med sidan vänd mot ifrågakommande gymnastikredskap l. person. Balck Idr. 3: 210 (1888). —
-MUR, se E. —
(1, 2, 3, 6, 8, 9, 10) -MÅTT. (sid- 1873 osv. sido- 1894) mått på sida. Berg Handarb. 26 (1873; i fråga om plagg). —
(8) -NUMRERA, -ing. numrera sidorna i (en bok, skrift o. d.), paginera; i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ing (ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare, om siffrorna). Elge BoktrK 52 (1915: sidnumreringen). —
-NÅT, -OMRÅDE, se E. —
-PANSAR, -PARTI, -PELARE, se E. —
(6) -PINNA, -ing. (sido-) skom. vid (fabriksmässig) skotillverkning: gm pinning (se pinna, v. 1 b) sträcka nåtlingen över lästen o. fästa den vid bindsulan. Form 1934, s. 162. —
(6) -PINNARE. [jfr -pinna] skom. skoarbetare som vid (fabriksmässig) skotillverkning gm pinning (se pinna, v. 1 b) fäster nåtlingen vid bindsulan. SocDem(A) 1925, nr 18, s. 12. —
-PLAN, -PLÅT, se E. —
-POST, se sido-post, sbst.3 —
-PRESSA, -ning. särsk. skrädd. till 2: pressa (byxor, t. ex. sjömans- o. pyjamasbyxor) så att vecken komma i sidan (o. icke fram- o. baktill); särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: som har pressveck i sidorna. Sidpressade byxor. SvD(A) 1928, nr 79, s. 9. —
-PROJEKTION, -RANKA, se E. —
(1, 2, 3, 6) -REM. (sid- 1805 osv. side- 1561—1563) rem anbragt på sidan av person l. klädesplagg l. djur l. föremål l. bildande sida i ngt. ArkliR 1561, avd. 19. Hufvudlagets sidremmar. Wrangel HbHästv. 260 (1885). Jfr E. —
(17 c) -RIKTA. (sid- 1883 osv. sido- 1836 osv.)
1) inställa l. rikta (ngt) i sidled. Hazelius Bef. 33 (1836). Att höjd- och sidorikta kanonerna. Wrangel SvFlBok 144 (1897).
-skruv. riktskruv för inställning av ngt (t. ex. kanon) i sidled. De Ron o. Virgin I. 8: 25 (1887). —
(17 c) -RIKTNING. (sid- 1881 osv. sido- 1824 osv.)
1) (i fackspr.) (läge l. riktning som erhållits gm) inställande l. riktande av ngt (t. ex. en kanon) i sidled. Instrument för sidorigtningens tagande. KrigVAH 1824, s. 261.
Ssgr (till -riktning 1; i fackspr.): sidriktnings-broms. riktbroms som tjänar till att hålla en kanon i rätt läge i sidled. UFlott. 3: 45 (1906).
-skala. till riktinrättning hörande skala för bestämning o. kontroll av sidriktning. Holmberg Artill. 1: 104 (1881). —
(17 c) -RINGNING. (numera föga br.) sjukgymnastisk passiv rörelse, varvid patientens överkropp av en l. (vanl.) två rörelsegivare tämligen hastigt föres av o. an i sidled; jfr ringa, v.3 7 b. Hartelius Sjukgymn. 106 (1870). Wretlind Läk. 3: 110 (1895). —
-RODER, -ROT, se E. —
-RUTA. (sid- 1946 osv. sido- 1906 osv.)
1) till 6: fönsterruta på sidan av täckt fordon (särsk. bil); numera i sht om bilruta som är anbragt på någon av de båda dörrar som äro placerade bredvid förarsätet i en bil o. som kan öppnas l. fällas ner i dörrkarmen. Nerén (1930).
-RÖRELSE, se E. —
-SADEL. (sid- 1888 osv. sido- 1889)
1) bokb. till 6: sadel (se d. o. 2 a ι) mot vilken sidan av den mängd papper som skall skäras vilar. NordBoktrK 1904, s. 380.
(17 c) -SIKTE. (sid- 1887. sido- 1810) (numera föga br.) skjutk. sikte för ngts riktning i sidled. KrigVAH 1810, s. 47. Balck Idr. 2: 144 (1887). —
(1) -SIM. sport. simsätt som utmärkes därav att simmaren mer l. mindre helt ligger på ena sidan o. ständigt håller samma axel främst, varvid övre armen vanl. föres över vattenytan; motsatt: bröst-, ryggsim. Balck Idr. 2: 389 (1887). —
(17 c) -SITS. sittande på l. i ngt med båda benen på samma sida om detta (t. ex. i damsadel). Balck Idr. 3: 217 (1888). —
-SITTANDE, p. adj. (sid- 1842 osv. sido- 1839—1867)
3) till 17 c: sittande på l. i ngt (t. ex. i damsadel) med båda benen på samma sida om detta l. på längsgående säten i en vagn o. d. Gosselman SAmer. 1: 163 (1842; i vagn). Thulin Gymn. IV. 1: 24 (1935; på gymnastikredskap). —
(17 c, 23 g β α') -SJÖ. (sid- 1910 osv. sida- 1927 osv. sido- 1909) sjögång som i förh. till ett fartygs färdriktning kommer från sidan. Högberg Jim 261 (1909). Jfr E. —
(1, 2, 3, 6) -SKENA. (sid- 1948 osv. sido- 1865 osv.) skena anbragt på l. vid ngns l. ngts sida l. utgörande ngts sida. Thorell Zool. 2: 407 (1865; på märldjur). —
-SKEPP, -SKOTT, sbst.2, se E. —
-SKRUV.
2) skjutk. till 17 c: riktskruv för inställning av ngt (t. ex. kanon) i sidled. InfRegl. 1939, 1: 128. —
(6, 12) -SKÅP. (sid- 1934 osv. sido- 1890 osv.) skåp placerat vid en möbels ena l. båda sidor. BoupptVäxjö 1890. —
-SKÄRA, se E. —
(17 c) -SLADD. (i sht i fackspr.) sladd(ning) åt sidan l. i sidled (i sht vid bilkörning). Agvald Körtekn. 131 (1957). —
-SLAG, se E. —
(2, 6, 12) -SLEJF. slejf på sidan av ett plagg l. en påse o. d. Berg Handarb. 170 (1874; på sypåse). —
(2, 12) -SLITS. slits på sidan av ett plagg (särsk. en kavaj); motsatt: ryggslits. LD 1958, nr 223, s. 9. —
(2, 12) -SLITSAD, p. adj. [jfr -slits] om plagg: försedd med sidslits. Sidslitsad kavaj. DN(A) 1965, nr 3, s. 8. —
-SLUTTNING, se E. —
(6, 17 c) -SLÄGGA. (sid- 1558—1607. side- 1529—1619) (†) slägga med pen (ban, slag) vars flanker vetta åt sidorna?; jfr -hammare. GripshInvent. 1529. Holmkvist BergslHyttspr. 81 (i handl. fr. 1619: Sideslägga; efter hskr.). —
(6, 12) -SNÖRNING. (sid- 1915 osv. sido- 1947) snörning av plagg l. sko i plaggets osv. sida; äv. konkret(are), om det hopsnörda sprundet. Sömnadsb. 423 (1915; på korsett). En promenadsko .. med sidosnörning. Form 1947, s. 110. —
(1) -SPARK. (sid- 1851 osv. sido- 1840 osv.) spark i sidan; ofta bildl., om ett angrepp som icke har karaktären av ett huvudangrepp l. om en påstötning l. dyl. Beskow (1840) i 3SAH XLVIII. 2: 69. Sune fick .. (i polemiken) bara en och annan sidospark av D. V. H. Siwertz Låg. 167 (1932). —
(17 c) -SPRIDNING. (sid- 1887 osv. sido- 1880—1886) i sht skjutk. abstr. o. konkretare: spridning av ngt (särsk. av projektilerna i en kulkärve) i sidled. KrigVAH 1880, s. 70. —
-SPRÅNG, -SPÅR, se E. —
(17 c) -SPÄRR. (sid- 1945 osv. sido- 1920 osv.) (i sht i fackspr.) spärr som hindrar ngts förskjutning l. rörelse i sidled. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 32. —
(17 c) -STEG. (sid- 1782 osv. sido- 1759 osv.) [jfr t. seitenschritt, eng. side-step] steg åt sidan. Walcke MbDansk. 36 (1782; i dans). Holmberg Boxas 17 (1921; vid boxning). särsk.
a) om ofrivilligt l. oavsiktligt steg l. tramp åt sidan; närmande sig bet.: felsteg, feltramp. I början gick allt bra, även om han tog några sidsteg då och då och famlade efter störarna vid vägen. Didring Malm 1: 50 (1914).
b) (numera bl. tillf.) bildl.: avsteg; utvikning (i en framställning); snedsteg. SvMerc. IV. 3: 7 (1759). Wi lemna här det sidosteg, wi med anledning af Prinsessan Hedwig Sophias födelse tagit från wåra berättelser. Afzelius Sag. X. 2: 103 (1866). BonnierLM 1954, s. 715. —
(6) -STEGE. (sid- 1936 osv. sido- 1757 osv.) (i vissa trakter) stegliknande sidohäck till vagn. VetAH 1757, s. 273. —
-STEN, se E. —
(1) -STING l. -STYNG, förr äv. -STYGN. (sid- 1805—c. 1875. sida- 1642. side- c. 1580—1727. sido- 1538—c. 1815) (numera bl. tillf.)
2) [fsv. sidho stynger?; jfr t. seitenstich] häftig, stickande smärta l. stick l. håll i sidan, särsk. ss. symtom på (förr äv. beteckning för) lunginflammation; jfr -värk, side-sjuka, sido-rev, sbst.2, sido-stick. (Lat.) Pleuretis .. (sv.) sijdostyng. VarRerV 15 (1538). Annika lilla (blev) illa siuk aff håll och Sijdostingh. Gyllenius Diar. 287 (c. 1670). Almqvist FrSpr. 204 (1838). Tholander Ordl. (c. 1875). —
(4) -STYCKE, sbst.1 (sbst.2 se E). sida av slaktat djur l. av lax o. d. Nordforss (1805). Några sidstycken amerikanskt fläsk. Munsterhjelm Gård. 232 (1927). —
-STYRNING, se E. —
-STYV. (sid- 1960 osv. sido- 1900) särsk. (i sht i fackspr.) till 17 c: som icke lätt bringas att böja l. röra sig i sidled; om däck till bil o. d.: som har en god förmåga att hålla bilen osv. i en rak kurs. TT 1900, Byggn. s. 19. LD 1960, nr 300, s. 4 (om bildäck). —
-STÅL. (sid- 1900 osv. sido- 1782 osv.)
1) till 6: stål anbragt vid l. utgörande ngts sida. Rinman JärnH 910 (1782). TNCPubl. 29: 15 (1958).
2) tekn. till 6, 17 c: svarv- l. hyvelstål (för metallbearbetning) som är försett med en sidoegg som bildar en jämförelsevis liten vinkel mot stålets längdriktning. TT 1883, s. 18. —
(6) -STÅNG. (sid- 1838 osv. sido- 1856 osv.) stång anbragt vid l. utgörande ngts sida; särsk. om var o. en av de båda till ett stångbetsel hörande stängerna vid vardera sidan av hästens mun. KrigVAT 1838, s. 327 (i stångbetsel). Holmberg Artill. 1: 134 (1881; i pendel). —
-STÄLLA, se E. —
(14 i) -STÄMMA, -stämning. tekn. avstämma en svängningskrets (särsk. en elektrisk svängningskrets) så att dess naturliga frekvens något avviker från den påtryckta frekvensen. RadioteknOrdl. (1944). —
-STÖD, -STÖT, se E. —
(6, 17 c) -SURRNING. (sid- 1945 osv. sido- 1872 osv.) sjöt. surrning som fästes vid ett föremåls sidor o. avser att fasthålla detta i sidled. Frick o. Trolle 129 (1872). —
(17 c) -SVEP. sjöt. (i sht maximal) sidoförflyttning av ett fartygs akterstäv vid girning. UFlottUnderbef. 1940, s. 129. —
(17 c) -SÄTTNING. (sid- 1881 osv. sido- 1876—1906) skjutk. i fråga om inriktning av eldvapen; om avståndet från siktskårans mittpunkt till skjutplanet; äv. liktydigt med: sidovinkel (se d. o. 4 b). EldhandvSkjutsk. 1: 43 (1876). —
-SÖM, r. l. m. (sid- 1850 osv. sido- 1758 osv.)
1) till 2, 6: söm på sidan av ett textil- l. läderföremål o. d., särsk. ett klädesplagg. Eksell TwistSkoarb. 13 (i handl. fr. 1758; på sko). MärthaskolHb. 32 (1941; på klänning o. kjol).
(8) -TAL. (sid- 1880 osv. sido- 1766 osv.)
2) sidsiffra; ngn gg övergående i bet.: paginering, sidföljd. (Heitmüllers skrift om mynts, växlars o. varors stegrande) går, i fortsatt sidotal, från Hr. Förf. Tankar om Auctioners Nytta. SvMag. 1766, 1: 837. SvStatskal. 1963, s. 2. —
-TALJA, se E. —
(8) -TALS, adv. i uttr. sidtals ngt l. (numera vanl.) med ngt, så mycket av ngt (en skrift o. d.) att det omfattar ett flertal sidor. Att uppräkna Grundtvigs skrifter .. kräfver sidtals utrymme i en bibliografi. Wieselgren Bild. 376 (1872, 1889). (Han) skrev sidtals med anteckningar. Lagercrantz Stone Sjöm. 62 (1939). —
-TORN, se E. —
(6) -TRÄ. (sid- 1734 osv. sido- 1541 osv.) trä(stycke) anbragt vid l. utgörande ngts sida; jfr sido-träd. Serenius Ddd 4 b (1734; på sadel). Wetterdal Grufbr. 283 (1878; i stege). särsk. (†) om dörrpost. 2Mos. 12: 7 (Bib. 1541). —
(6, 14 i) -VAGN. (sid- 1914 osv. sido- 1916 osv.) vagn avsedd att kopplas till sidan av ett annat fordon; särsk. om (enhjulig) vagn (i allm. för en passagerare l. för bagage) avsedd att kopplas till en motorcykel. SvD(A) 1914, nr 238, s. 7. jfr paket-sidvagn.
Ssgr (i sht i fackspr.): sidvagns-förare. förare av motorcykel med sidvagn (särsk. vid tävling). IdrBl. 1935, nr 53, s. 3.
-VAPEN, se E. —
(17 c) -VATTENPASS~002, äv. ~200. (i fackspr.) för kontroll av ngts läge i sidled i horisontalplanet vid inställning av riktmedel. InfRegl. 1945, 1: 74 (på granatkastare). —
-VENTIL. (sid- 1892 (: sidventilglas) osv. sido- 1893 osv.)
1) (i sht i fackspr.) till 6, 14 i; i kolvmotor o. d.: stående ventil (anbragt vid sidan av cylinderrummet, med ventilskaftet riktat nedåt); motsatt: hängande ventil. SvTeknolFHb. 65: 36 (1941).
Ssgr: sidventil-glas. till -ventil 2: glas i l. till sidventil (på fartyg). BtRiksdP 1892, I. 2: nr 9, s. 16.
-maskin. (i sht i fackspr.) till -ventil 1: motorcykel med sidventilmotor. Motorför. 1929, nr 4, s. 2.
(6, 17 c) -VEV. (sid- 1945 osv. sido- 1913 osv.) vev vid sidan av ngt; vev för sidinställning av ngt. Ymer 1913, s. 60. —
-VIND, -VINKEL, se E. —
-VIS, adv. (sid- 1803 osv. sido- 1728—1813)
1) (numera knappast br.) till 6, 7, 12: på l. vid (ena) sidan av ngt; med sida mot sida. Twenne Kiäftar eller Tänder, hwilcka sijdowijs til höger och wänster, som et par knijptänger emot hwar andra sittia (på biets huvud). Triewald Bij 4 (1728). (Vissa kropps-)Hinnor bestå utaf flere sido-wis sammanfogade fibrer. Regnér Begr. 208 (1780). Därs. 2: 123 (1813).
3) (numera bl. tillf.) till 17 c.
(17 c) -VRIDA, -ning. (sid- 1874 osv. sido- 1773 osv.) vrida (ngt) i sidled; i sht ss. vbalsbst. -ning. Hülphers Mus. 307 (1773: sidowridning). Sidovridningar av ögonen utföras .. av de yttre och inre raka musklerna. Berg Ögat 28 (1929). —
-VY, se E. —
(2, 6, 12) -VÅD. (sid- 1888 osv. sido- 1859 osv.) våd utgörande (en del av) sidan av ett plagg l. en vävnad o. dyl. l. anbragt vid sidan av ngt; motsatt: framvåd, bakvåd, mittvåd. NJournD 1859, s. 156. —
-VÄDER, -VÄG, se E. —
-VÄGG. (sid- c. 1643 osv. sido- 1667 osv.)
2) till 6: vägg bildande sida av ett föremål (t. ex. en låda) l. av ett rum l. utrymme l. en håla l. ett hus o. d. Murenius AV 116 (c. 1643; på hus). (Skatan) gör .. en eller twå öppningar på boets sidowäggar. Holmström Ström NatLb. 2: 104 (1852). —
-VÄGS, se E. —
-VÄNDA, -ning. (sid- 1836 osv. sido- c. 1870—1907)
1) till 6, 17 c: vända (ngt) så att sidan kommer fram l. upp l. så att ngt framträder i profil; i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. Åtsidan (på myntet har): En krönt, sidvänd bröstbild. Brunius Metr. 322 (1836). Mörne FörbiVäg. 197 (1928; med avs. på båt). särsk. i p. pf., i uttr. sitta sidvänd i sadeln, om ryttare: sitta i sadeln med båda benen på samma sida om hästen. HågkLivsintr. 13: 133 (1932).
2) (tillf.) till 8, ss. vbalsbst. -ning, vändande av sida l. blad i en bok o. d. TSvLärov. 1949, s. 84.
3) till 17 c, med person- l. saksubj.: vända för att fortsätta riktningen (av sträckning l. rörelse) i sidled; i sht ss. vbalsbst. -ning. Scholander 1: 186 (c. 1870: sidovändning). Enligt några författare skulle flygfiskarna .. kunna utföra sidovändningar under flykten. 2NF 8: 667 (1907). —
-VÄRJA, se E. —
(1) -VÄRK. (sid- 1763 osv. sido- 1578—c. 1645) [fsv. sidho värker] (numera i sht i skildring av ä. förh.) värk i sidan, särsk. ss. symtom på (förr äv. beteckning för) lunginflammation o. d.; jfr -sting 2. Badhet thet lenar all sijdhowerck. BOlavi 183 a (1578). (Sv.) Sidvärk .. (lat.) pleuritis. Lindfors (1824). Wretlind Läk. 9—10: 201 (1902). —
(1, 6) -VÄSKA. (sid- 1931 osv. sido- 1945 osv.) väska som ngn bär vid sidan l. som är anbragt vid sidan av ngt. Rig 1931, s. 124. Cykelns sidoväskor. TurÅ 1945, s. 131. —
-YMPNING, -YTA, -ÅS, -ÖGA, se E.
B (numera bl. i -sjö o. -vind): SIDA-FLÄSK, se A. —
-LÅNGS, se E. —
-SJÖ, -STING, se A. —
-VIND, -VÄRJA, se E.
C (†): SIDE-ARV, -ARVINGE, -BARDUN, se E. —
-BEN, se A. —
-BRÄDE, se E. —
-FLÄSK, se A. —
-GEVÄR, se E. —
-HAMMARE, se A. —
-LINJE, se E. —
(14 i) -LÅNGT, adv. [jfr fsv. sidholanger, belägen utmed ngt] i uttr. ngt sidelångt, längs l. parallellt med ngt. Sylvius Curtius 283 (1682). —
-MUR, -ORT, se E. —
-POST, se sido-post, sbst.2 —
-REM, se A. —
(1) -SJUKA. sjukdom som sitter i ngns sida; anträffat bl. om lunginflammation; jfr sid-sting 2, sid-värk. Rudbeckius CAppelbohm I 1 b (1668). —
-SKJUTA, se E. —
-SLÄGGA, -STING, se A. —
-STRIMMA, se E. —
-STÅENDE, -SÅR, se E. —
-VAKT, -VÄDER, -VÄG, -VÄRJA, se E. —
D (numera bl. i vissa gymnastiska termer betecknande en rörelse i sidled): (17 c) SIDES-ARMGÅNG~02 l. ~20. gymn. armgång på redskap varvid båda händerna äro riktade åt samma håll i förh. till redskapet o. kroppen hänger fritt. Thulin FörslGymnTerm. 58 (1918). —
-BLAD, -FLIK, se E. —
(17 c) -FÖRFLYTTNING. gymn. förflyttning av kroppen vid häng- o. hävövningar varvid benen medverka. Thulin FörslGymnTerm. 58 (1918). Jfr E. —
-FÖRSKJUTNING, -GREN, se E. —
(17 c) -GÅNG. (sid- 1935 osv. sides- 1918 osv.) gymn. gång i sidled som utföres så att man efter ett sidsteg med ena foten flyttar den andra intill denna, varefter ett nytt sidsteg tages. Thulin FörslGymnTerm. 61 (1918). Jfr E. —
-HUD, -KANT, se E. —
-KRONBLAD, -PUNKT, -RAD, -RAND, -ROT, -STRIMMA, -STYCKE, -TAGG, -TÅ, se E.
E: (14 i, 17 c) SIDO-ALLÉ. allé som löper längs utmed ngt l. vid sidan av en annan allé l. väg o. dyl. l. som utgör en förgrening av en annan allé. Bremer FamH 2: 140 (1831). —
(12, 14 i) -ALTARE. (sid- 1938. sido- 1850 osv.) i en (i sht romersk-katolsk) kyrka med mer än ett altare: (ofta i sidoskepp l. sidokapell placerat, mindre) altare som icke är högaltare. Brunius SkK 21 (1850). —
(19 d) -ANFÖRVANT~102, äv. ~200. = -släkting; äv. bildl. Dalin (1854). (Cavallin o.) Lysander 439 (1879; bildl.). —
(17 c) -ANHÅLL~02 l. ~20. tekn. skena, klack l. rulle l. dyl. som stöder ngt (t. ex. ett arbetsstycke) i sidled. HantvB I. 2: 186 (1934). —
(14 i) -ANMÄRKNING ~020. i en framställning gjord anmärkning vid sidan av vad som direkt hör till framställningen. SvT 1852, nr 19, s. 4. —
-ANTAL, se A. —
(14 i) -APPARAT. telef. extra telefonapparat ansluten till huvudapparaten på ett sådant sätt att inkopplandet av inkommande o. utgående samtal kan ske valfritt. BtRiksdP 1904, I. 3: nr 69, Bil. s. 11. —
(17 c) -ARM. arm (se arm, sbst. III) som löper ut från ngt åt ena sidan l. från ngts sida l. utgör en förgrening av ngt; särsk. om arm av flod, vik, kanal, väg o. d. Palmblad LbGeogr. 47 (1835; om bergskedja). Berry-kanalen .. sänder en sidoarm från Fontblisse till S:t Amand vid Cher. NF 19: 778 (1896). särsk. fisk. på ryssja, bottengarn o. d.: arm som utgår från ingångsöppningens sida. NF 14: 152 (1890). —
(19 d) -ARV. (sid- 1655—1938. side- 1604—1805. sido- 1604 osv.) [fsv. sidho arf] (numera i sht i skildring av ä. förh.) arv som tillfaller släkting på sidolinjen; motsatt: bak- o. bröstarv. Gå i sidoarv, ärvas på sidolinjen. Stiernman Riksd. 560 (1604). Om bakarf och sidoarf. ÄB 3: 1 (Lag 1734; rubrik). särsk. bildl., i anv. motsv. arv I 4, II 2. Laurin Männ. 80 (1919). —
(19 d) -ARVINGE ~020. (side- 1595—1805. sido- 1674 osv.) (numera i sht i skildring av ä. förh.) person som ss. släkting på sidolinjen är ngns arvinge; motsatt: bak-, bröstarvinge. 3SthmTb. 1: 317 (1595). SvUppslB (1935). —
(17 c) -AVLÄGGANDE~0200, p. adj. (sid- 1955 osv. sido- 1958 osv.) lant. om räfsa, skördemaskin o. d.: som samlar ihop stråskörd (hö o. d.) o. lägger den åt ena sidan. Sonesson BöndB 115 (1955). —
(14 i) -AVSIKT~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) = -syfte. Annerstedt UUH Bih. 4: 39 (i handl. fr. 1751). Månsson Rättf. 1: 62 (1916). —
(6, 17 c) -AVSTÅND~02 l. ~20. (sid- 1881 osv. sido- 1919 osv.) avstånd mellan ett l. olika föremåls sidor; avstånd mellan olika föremål i sidled. Holmberg Artill. 1: 73 (1881). —
(17 c) -AVVIKELSE ~0200. (sid- 1957 osv. sido- 1933 osv.) (i fackspr.) avvikelse i sidled, deviation; ofta konkretare, om det gm sådan avvikelse uppkomna avståndet från ett föremål till ett annat l. den därigm bildade vinkeln mellan den ursprungliga o. den nya riktningen. SvGeogrÅb. 1933, s. 78. —
(17 c) -AVVIKNING~020. (sid- 1881 osv. sido- 1827 osv.) = -avvikelse. KrigVAH 1827, s. 174. Östergren (1938). —
(6, 17 c) -AX. bot. ax som utgår från sidan av en stjälk; motsatt: huvud- l. toppax. Gadd Landtsk. 3: 368 (1777). —
(17 c) -AXEL. axel som utgår från en huvudaxel, sekundäraxel. Gertz o. Grönwall Min. 11 (1923). särsk. bot. om axel på växt; ofta liktydigt med: sidogren. Agardh Bot. 1: 308 (1830). —
(14 i, 17 c) -BANA. [jfr t. nebenbahn] (järnvägs)bana som utgår från en huvud- l. stambana, bibana. NVexjöBl. 1847, nr 41, s. 2. —
-BAND, sbst.2 (sbst.1 se A).
1) zool. till 3, 12, 14 i: på l. längs ett djurs sida löpande band l. bandliknande figur (särsk. bredvid l. jämte ett mittband). Tullgren Skadeins. 80 (1906).
2) (numera bl. tillf.) anat. till 6, 12, 14 i: på sidan av ngt l. utåt mot sidorna av ngt löpande ligament l. band. Möller (1790). På insidan, der sidobanden för andra halskotans tandutskott varit fästade. Retzius EthnolSkr. 194 (1855). Bergman Hofbesl. 20 (1905). —
(6, 14 i) -BARDUN. (side- 1796. sido- 1806 osv.) (numera bl. ngn gg om ä. förh.) sjöt. brambardun. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 73 (1796). Ramsten o. Stenfelt (1917). —
(15 b slutet, 19 f) -BARN. [jfr t. nebenkind] (†) barn utom äktenskapet. Afzelius Sag. 7: 133 (1853). —
(6, 17 c) -BELYSA, -ning. (sid- 1950 osv. sido- 1892 osv.) företrädesvis i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning (ss. vbalsbst. äv. mer l. mindre konkret).
1) belysa (ett rum) genom fönster på rummets sidor l. (vanl.) på ena sidan av rummet. BtRiksdP 1892, 8Hufvudtit. s. 137 (: sidobelysning). En jemförelsevis trång lokal med ensidig sidobelysning. NordRevy 1895, s. 163.
2) belysa sidan av (ngt) l. (ngt) från sidan. SkogsvT 1910, s. 265 (: sidobelysningen). Ansiktet är sidobelyst. Östergren (1938). särsk. bildl.; jfr belysa 3. Fatab. 1930, s. 233 (: sidobelysningar). —
-BEN, -BENA, -BENAD, se A. —
(6 d, 14 i, 17 c) -BERG. berg som utgör bergvägg i dalgång l. gruva o. dyl. l. som löper parallellt med en dalgång l. som löper parallellt med l. utgör en sidogren av en bergskedja. Palmblad Nov. 3: 83 (1841). Nyström Svedelius 4: 234 (1891). —
(14 i) -BERÄKNING. (numera bl. tillf.) jfr -syfte. Blanche Tafl. 2: 105 (1845, 1856). Beskow i 2SAH 43: 388 (1867). —
(17 c) -BESKUGGNING. skogsv. beskuggning av träd o. d. från sidan (från bredvidstående träd o. d.). Cnattingius 26 (1873, 1894). —
(19 d) -BESLÄKTAD, p. adj. besläktad i sidoled; äv. bildl. Afledda och sidobeslägtade idiomer. Frey 1849, s. 117. —
(14 i) -BESTÅND. skogsv. om växtbestånd som förekommer vid sidan av annat växtbestånd. Skogvakt. 1890, s. 8. —
(12, 14 i, 17 c) -BEVAKNING. (numera bl. tillf.) mil. bevakning som avser att från sidan skydda en marscherande truppkolonn från anfall l. att skydda en sådan kolonn för anfall från sidan, flankbevakning; äv. konkret, om truppavdelning som utgör sådan bevakning (jfr -detachement, -patrull, -trupp). KrigVAT 1836, s. 335. Sylvan Vial 1: 252 (1863; konkret). 2NF 25: 373 (1916). —
-BILD. Jfr A.
1) till 14 i: (ngt som utgör ett) motstycke, ngt liknande l. jämförligt, parallellföreteelse, parallell. Ling As. 492 (1833). Nyplatonikerna (ställde upp) sin Apollonius af Tyana såsom en sidobild till de kristne undergörarne. Rydberg Magi 103 (1865).
2) till 17 c: bild av ngt från sidan l. i profil, profil. Löfving Ploetz FrSpr. 31 (1870). Erixon SthmHamnarb. 72 (1949). —
1) till 6, 12, 17 c.
a) bot. om vart o. ett av de sidoställda småbladen i ett sammansatt blad; motsatt: uddblad. Marklin Illiger 378 (1818).
b) oeg., om sidoflik av ngt. Linné MusReg. 86 (1754). Musslorna igenkännas derigenom att de hafva kroppen omsluten af en i två sidoblad delad mantel. NF 11: 541 (1887). Hästen 139 (1938).
2) (numera föga br.) till 12, om blomblad l. foderblad som äro sidoställda i förh. till blommans medianplan. VetAH 1800, s. 126. Nyman VäxtNatH 1: 347 (1867). —
-BLECK, se A. —
(17 c) -BLICK. (sid- 1826—1929. sido- 1792 osv.) [jfr t. seitenblick] blick i sidled, sneglande blick; ofta om en blick som är försiktigt prövande l. granskande l. ängslig l. misstänksam l. vittnar om hemligt samförstånd; äv. bildl. (se särsk. a, b). Wilkes Påminn. 163 (1792). Marquisinnan .. ger dig .. sidoblickar, som säga dig, at du behöfde ej förtwifla, at med tiden blifwa desz synnerliga Gunstling. Hasselroth Campe 276 (1794). Hu, jag hoppas, dom inte spökar, sa Eva-Lotta och klev ner för trappan med skygga sidoblickar åt alla håll. Lindgren MästBlomkv. 21 (1946). särsk.
a) bildl., i uttr. som beteckna att ngn i sitt handlande l. ställningstagande påverkas l. ledes av (särsk. otillbörlig l. ovidkommande) hänsyn till annan person l. sak än handlandet osv. direkt gäller l. av bitankar l. biavsikter l. bihänsyn l. att ngn sneglar åt ngn l. ngt. Wallin 2Pred. 1: 109 (1825). Denna .. medlidsamhet, denna åtrå att hjelpa, som, utan någon sjelfvisk sidoblick, endast hade öga för likars nödställdhet. 3Saml. 31: 88 (i handl. fr. 1851). (En person som äger) kraft att drifva .. igenom (vad han vill), utan sidoblickar på Press, Ständer, Konsistorier. Beskow (1853) i 3SAH XXXVIII. 2: 162. Utan hvarje sidoblick på egen vinning. Lagus MinnAArmfelt 16 (1876). Form 1951, s. 185.
b) bildl., i uttr. som beteckna att ngn i en framställning tar upp ngt som icke direkt hör till framställningens ämne l. gör en utvikning l. exkursion i framställningen o. d. Rademine Knigge 1: 48 (1804). Sveriges medeltidshistoria förtäljes under ständig sidoblick äfven på de andra nordiska landen. Warburg i 2SAH 59: 345 (1882). Efter denna lilla sidoblick på ett stycke av kälkborgarkomiken återvände talaren till den allvarliga sidan av dagens ämne. Lidforss Dagsb. 55 (1905). —
(6, 17 c) -BLOMMA. bot. blomma som utgår lateralt från stammen l. det allmänna blomskaftet; motsatt: toppblomma. Fischerström 2: 109 (1780). —
(17 c) -BLÅSNING. tekn. i ugn, ässja o. d.: blåsning (med bläster) från sidan; äv. övergående i bet.: sidobläster. JernkA 1886, s. 121. —
(17 c) -BLÅST, p. adj. mus. om blåsinstrument: som blåses från sidan. Nordenskiöld IndianPanam. 122 (1928). —
(17 c) -BLÄSTER. tekn. bläster för sidoblåsning; motsatt: underbläster. Bergman Hofbesl. 65 (1905). —
-BORD, sbst.2 (sbst.1 se A).
1) (sid- 1820 osv. sido- 1701 osv.) sjöt. till 6 c, motsv. bord, sbst.1 A: bord ingående i ett fartygs sida (bordläggningen); äv. om den del av sidoväggen som är belägen över fartygets översta däck. Rudbeck Samolad 36 (1701). SFS 1949, s. 34.
a) (sido-) (mera tillf.) till 9, 12: bord placerat utmed ena väggen i ett rum (framför bänk l. bänkar utmed väggen). Erixon Möbl. 2: IX (1926).
b) (sid- 1938. sido- 1931 osv.) till 14 i; vid dukning med flera bord till en bjudning o. d.: bord som icke utgör huvudbord; bord som bildar tunga till ett långbord. Fabrikören (hade) haft sin plats bland profanum vulgus långt nere vid ett sidobord. Hellström Malmros 292 (1931). —
-BORST.
1) zool. till 3, 6: borst på en insektslarvs l. masks o. d. sida l. på sidan av en viss kroppsdel hos en insektslarv l. mask osv. VetAH 1815, s. 232.
2) bot. till 12: utåt sidorna befintligt borst på växtdel; motsatt: mittborst. Weimarck SkånFl. 89 (1963). —
-BRÄDE l. -BRÄDA. (sid- 1745 osv. side- 1710. sido- 1658 osv.)
1) till 6: (ofta löstagbart) bräde som är anbragt på l. vid sidan av ngt l. som ingår i l. utgör ngts sida; särsk. om bräde som ingår i l. utgör sida i en sidohäck. ConsEcclAboP 203 (1658; i likkista). Sängen bör (på mentalsjukhus) vara försedd med sidobräden, så att de hjälplösa icke falla ur. Svenson Sinnessj. 133 (1907). Vagnflak till medelstor vagn .. bör vara .. försett med 25 à 30 cm höga sidbräder. Sonesson BöndB 160 (1955).
2) (i fackspr.) till 12, om var o. en av de bräder som vid fyrsågning av timmer falla på sidan om blocket, kantbräde; i sht i pl.; jfr bak, sbst.2 Ekman SkogstHb. 165 (1908). —
(12) -BUFFERT. (i sht i fackspr.) om vardera av två vid sidorna av en vagns l. kanonlavetts o. d. (fram- l. bak)-ända i förhållande till vagnens osv. mittlinje symmetriskt anbragta buffertar; motsatt: centralbuffert. BeskrFästnPosArtill. I. 9—10: 25 (1895; på haubitslavett). 3NF 4: 191 (1925; på järnvägsvagn). —
-BULT, -BYGEL, se A. —
-BYGGNAD. (sid- 1805. sido- 1747 osv.)
2) till 14 i, 17 c: byggnad vid sidan av en annan (ss. huvudbyggnad uppfattad) byggnad; sidoflygel. Möller 2: 905 (1785). Kyrkor i .. (spetsbågs-)stil ha stundom trenne jemnhöga skepp mellan låga sidobyggnader. Brunius Metr. 11 (1836). —
(14 i, 17 c) -BYGGNING. (numera mindre br.) = -byggnad 2. Humbla Landcr. 529 (1740). Callerholm Stowe 64 (1852). —
-BYTE, se A. —
(6, 12) -BÄNK. (sid- 1954. sido- 1753 osv.) bänk placerad utmed någon av ett rums sidor l. på högra l. vänstra sidan av ett rum; motsatt: mittbänk. VGR 1753, s. 372. —
(17 c) -BÖJA. fysiol. o. gymn. böja (ngt, särsk. ngns kropp l. viss kroppsdel) i sidled; jfr -böjning 1. Broman MännRör. 177 (1922). —
(17 c) -BÖJNING. (sid- 1870 osv. sido- 1817 osv.)
1) fysiol. o. gymn. (ställning l. form erhållen gm) böjning (av ngt, särsk. ngns kropp l. viss kroppsdel) i sidled. Ling Regl. 112 (1836; om gymnastisk rörelse). Sidoböjningar av kotpelaren till höger eller vänster förekomma .. icke under lekåldern, ifall barnet utvecklar sig fullt normalt. Jundell Barn. 2: 123 (1927).
2) (†) sväng(ning) i sidled. Atterbom Minn. 19 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Holmström Ström NatLb. 2: 94 (1852). —
(1) -BÖLD. (numera bl. tillf.) böld i sidan; särsk. (†) om lungböld. (Lat.) Pleuretis .. (sv.) sijdostyng(,) sijdoböld. VarRerV 15 (1538). VDAkt. 1662, nr 126. —
(3) -BÖRDA. börda avsedd att bäras av en häst, placerad på hästens sida; särsk. motsatt: ryggbörda. SoldlHäst. 1942, s. 90. —
(6 c, 12) -CELL. skeppsb. cell (se d. o. 4 a β) belägen längs någon av ett fartygs sidor. Wrangel SvFlBok 108 (1897). —
(6) -DEKORATION. (sid- 1778. sido- 1891 osv.) särsk. teat. om sidokuliss o. d.; jfr dekoration 2. Palmstedt Res. 36 (1778). Lamm i 3SAH LIII. 2: 156 (1942). —
(1—12) -DEL. (sid- 1881 osv. sido- 1748 osv.) del utgörande ngts sida; del av sida; del av ngt som ligger utanför dess mittparti l. utåt mot dess sidor. VetAH 1748, s. 291. Öfra delen af hufvudet (hos havssulan är) svart, sidodelarne hvita. SP 1809, nr 31, s. 2. Meyerson SerafimInstr. 64 (1952). —
(14 i) -DIKE. (sid- 1742. sido- 1755 osv.) dike bredvid ett åkerfält l. en väg o. d. Stenius KiärrMoss. 29 (1742). —
(14 i, 17 c) -DREV. jäg. drev som driver jaktdjur från områden vid sidan om huvudområdet för en drevjakt inemot detta senare område; motsatt: fördrev, drevkedja; förr äv. om område varifrån ett sådant drev utgick. NSvBibl. I. 1: 118, Bil. (i handl. fr. 1737; om område). Leijonflycht (1827). Jfr A. —
(6, 12) -DUK. sjöt. duk utgörande förstärkning av ett segels sida o. påsydd kanten av seglet; gardin till solsegel. Frick o. Trolle 79 (1872). —
-DÖRR.
2) till 12, 14 i: (mindre) dörr till byggnad l. rum, som är placerad bredvid den (större, ofta centralt placerade) dörr som utgör huvudentré l. på annan sida av byggnaden l. rummet än den där huvudentréen finnes l. som utgör byggnadens huvudfasad o. d. SionSång. 2: 199 (1745; i bild). Johnson Kommentar 39 (1929; till kiosk). —
(6, 17 c) -EGG. egg som utgår från sidan av ngt l. är riktad åt sidan. Nilsson Fauna 4: 147 (1852). —
(17 c) -ELD. eld (se d. o. 9 b) från sidan; eld riktad emot ngt i sidled. KrigVAH 1835, s. 223. 2NF 30: 497 (1920). —
-FACK, se A. —
(12, 14 i) -FALL.
1) byggn. om vart o. ett av de sluttande takfall som utgöra de yttre delarna av ett tredingstak. SvKulturb. 1—2: 24 (1929).
2) om mindre vattenfall bredvid ett större l. om de delar av ett vattenfall som utgöra fallets ytterpartier. IllSv. 2: 25 (1882). —
(6 b, 14 i) -FASAD. (sid- 1778. sido- 1859 osv.) fasad bildad av en byggnads sida; särsk. om sådan fasad som icke utgör huvudfasad. Palmstedt Res. 17 (1778; till kyrka). —
-FENA, -FICKA, se A. —
-FJÄDER. (sid- 1929 osv. sido- c. 1645 osv.)
a) (i skildring av ä. förh.) till 6, om glasögonskalmar. Ahlström Synv. 12 (1943; om ä. förh.). Kulturen 1956, s. 150 (om förh. omkr. 1730).
c) till 12, om vagnsfjädrar placerade utåt mot sidorna av en vagns underrede. Motorför. 1929, nr 2, s. 8. —
(6, 12, 14 i, 17 c) -FLIK. (sides- 1747. sido- 1836 osv.) flik i ngts sida; flik av ett föremål, som är belägen utåt mot föremålets sidor l. ytterkanter l. är en förgrening av en större flik o. d. Linné Vg. 201 (1747). Den flik, som på ett parflikigt blad sitter ensam i spetsen, kallas ändflik; de öfriga sidoflikar. Forssell InlBot. 140 (1888). —
(6, 17 c) -FLOCK. bot. om sidoställd delblomställning i en sammansatt flock; motsatt: mitt- l. toppflock. UtsädT 1896, s. 29. —
(17 c) -FLOD. flod utgörande en sidogren av en större flod (huvudflod). Bergman Jordkl. 181 (1766). —
(3, 6) -FLÄCK. fläck på sidan av ngt (särsk. av ett djurs kropp l. en djurkroppsdel). VetAH 1810, s. 279. —
-FLÄSK, se A. —
(17 c) -FLÖDE. (i sht i vitter stil) jfr -flod. TurÅ 1887, s. 36. särsk. bildl. Det är på rysk botten, som de rikaste mästerverken skapas; den franska naturalismen betecknar endast ett sidoflöde. Böök 4Sekl. 105 (1928). —
-FODER, se A. —
-FORM.
2) till 14 i: (avvikande) form som uppträder vid sidan av en annan (ss. huvudform betraktad) form; ofta: biform. Wikström ÅrsbVetA 1827, s. 55 (om växt). (Pluralformen) brödhra i normalspråket (är) endast .. en mindre vanlig sidoform till brödher. AntT XX. 7: 77 (1919). —
-FORMAT, se A. —
(19 d) -FRÄNDE. (numera i sht i vitter stil) = -släkting; äv. bildl. Nordström Samh. 2: 219 (1840). Blomstrand NatGrundämn. 52 (1875; bildl., om ämne). —
-FRÄS, se A. —
-FÅRA. till 6, 12, 17 c: fåra på ngts sida l. på de delar av ngt som icke utgöra dess mittparti; (mindre) fåra som utgör en sidogren av en annan (större, ss. huvudfåra betraktad) fåra (i denna bet. äv. bildl.). Florman Anat. 1: 86 (1823). Rig 1949, s. 40 (bildl.). —
(6, 12) -FÄLT. fält som tillhör l. utgör ngts sida l. som ligger utanför ngts mitt l. är beläget utåt mot ngts sidor l. yttre kanter; särsk. motsatt: mittfält. Wetterstedt HeraldOrdl. (c. 1847). —
(14 i) -FÄRG. kortsp. i bridge o. d.: om de färger som vid färgspel icke äro trumf l. som en spelare har på hand men icke bjudit. Kontraktsbridge 2: 20 (1941). —
(6) -FÖNSTER. (sid- 1946. sido- 1804 osv.)
(14 i) -FÖRETEELSE~10200. företeelse som uppträder jämte en annan (ss. huvudföreteelse betraktad) företeelse; liktydigt med dels: biföreteelse, följdföreteelse, dels: parallellföreteelse. Vannérus Metaf. 286 (1914). —
(17 c) -FÖRFLYTTNING. (sid- 1941 osv. sido- 1882 osv.) HbArtillBef. 10: 21 (1882). SoldIInf. 1941, s. 168. Jfr D. —
(6, 17 c) -FÖRSTÄRKNING. tekn. mot l. vid ngts sida anbragt förstärkningsanordning avsedd till dess förstärkning mot påfrestningar i sidled. Rothstein Byggn. 478 (1859). —
(17 c) -FÖRSVAR. (numera bl. tillf.) mil. försvar av ngt gm eld i sidled l. utmed dess sida; äv. konkret(are), om anordningar l. trupper med uppgift att åstadkomma ett sådant försvar. Lefrén Förel. 1: 352 (1818). 3NF 2: 1000 (1924). —
(17 c) -FÖRSVARA. (numera bl. tillf.) mil. jfr -försvar. Hazelius Bef. 37 (1836). 3NF 11: 299 (1929). —
(17 c) -FÖRTÖJNING. sjöt. förtöjning (tross o. d.) med uppgift att stötta ett fartyg i sidled under dockning l. upptagning på slip. Frick o. Trolle 255 (1872). —
(19 d) -FÖRVANT. [jfr t. seitenverwandte(r)] (numera bl. ngn gg i vitter stil) = -släkting. SP 1792, nr 152, s. 1. 2NF 1: 1424 (1904). —
(17 c) -GAJ. sjöt. tåg l. kätting som tjänar till att från sidan stötta en bom l. dävert. Frick o. Trolle 153 (1872). —
(14 i) -GALLERI.
1) i byggnad l. annat utrymme: långt o. smalt rum l. (övertäckt) gång o. d. som förekommer bredvid (särsk. sträcker sig längs sidan av) ett annat l. andra rum o. d. Nilsson Ur. 2: 11 (1862; i grotta). Rig 1957, s. 87 (i byggnad).
2) på fartyg (i sht från äldre tid): galleri (se galleri, sbst.1 1 f) vid akterns sida. ÖoL (1852). —
(14 i, 17 c) -GATA. (sid- 1906. sido- 1867 osv.) mindre gata som utgör en tvärgata till l. löper parallellt med en annan (större, ss. huvudgata betraktad) gata. Topelius Fält. 5: 304 (1867). Bilen hade han parkerat på en sidogata. Widerberg Erot. 112 (1957). —
(6) -GAVEL. (sid- 1926. sido- 1804 osv.)
1) (numera bl. tillf.) till 6 b, om gavel på långsidan av ett hus. Wikforss 2: 594 (1804). Upmark Lübke 433 (1871).
(14 i, 15 b) -GEMÅL. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) morganatisk gemål, gemål till vänster. Fryxell Ber. 9: 183 (1841). —
(1) -GEVÄR. (side- 1627—1805. sido- 1684 osv.) [jfr t. seitengewehr] vap. = -vapen 1. HH 29: 132 (1627). Utanför ingången till Konungens rum ställes .. 2 underofficerare med dragna sidogevär. TjReglArm. 1858, 1: 47. —
(14 i, 15 b) -GIFTE. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) morganatiskt äktenskap, gifte till vänster. Almquist VärldH 1: 56 (1927). —
(17 c) -GLACIÄR. (mindre) glaciär som utgör en sidogren av en annan (större, ss. huvudglaciär betraktad) glaciär. Sjögren Torneträsk 200 (1909). —
-GREN. (sid- 1881. sides- 1745—1747. sido- 1722 osv.)
1) bot. till 6, 17 c: gren som utgår från sidan av en växts stam l. en annan (större) gren (o. sträcker sig utåt sidan). Ahlich 121 (1722).
2) bildl., till 17 c.
a) om föremål (särsk. naturföremål, t. ex. bergskedja, flod, dal) som utgör l. betraktas ss. en utlöpare l. förgrening av ett annat (större) föremål av samma slag. Wallerius Tank. 132 (1776). Sidogrenarne af den stora fjällryggen .. (i v. Jämtl.) äro ganska höge och särskilte berg. Fischerström 1: 443 (1779). Floden Alphēus med dess sidogrenar. Palmblad LbGeogr. 280 (1835).
b) om företeelse som utgör l. betraktas ss. en underavdelning av l. biföreteelse (stundom parallell- l. följdföreteelse) till en annan företeelse. Wulf Köppen 2: 172 (1799). (Kemien) hade .. delat sig åt en mängd sidogrenar, såsom farmacevtik, metallurgi m. fl. Beskow i 2SAH 32: 40 (1859).
-GREPE, se A. —
(6, 10) -GRÄNS. (sid- 1912 osv. sido- 1853 osv.) gräns för ngt i sidled; gräns som bildar sidan av ett område som har formen av en geometrisk figur. Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 79 (1853; om sidorna i ett triangelformigt landskap). När bollen har passerat en sidogräns, skall en af motpartiet kasta den in på spelbanan. ReglFotb. 1891, s. 4. —
-GÅNG. (sid- 1778. sido- 1716 osv.) [jfr fsv. sidho ganger, sidoväg?] Jfr D.
1) till 6, 12, 14 i, 17 c; i byggnad l. annat utrymme: gång som löper utmed sidan av ngt l. som utgör en sidogren av en annan (ss. huvudgång betraktad) gång l. utgår åt sidan från ett rum. Josephson Tessin 2: 115 (i handl. fr. 1716). I grottan råder en ständig luftström nedåt, varvid kall luft från de fåtaliga .. sidogångarna tränger in i huvudgången. SvGeogrÅb. 1953, s. 218. särsk. om de partier l. gångar av ett kyrkorum som sträcka sig längs kyrkans yttre väggar. Möller 1: 48 (1755). Brunius SkK 281 (1850).
2) till 14 i, 17 c; i trädgård, park o. d.: (mindre) gång som förekommer bredvid l. jämte huvudgång(ar) l. utgör en förgrening av en huvudgång o. d. PoetK 1812, 2: 58. Krusenstjerna Fatt. 3: 435 (1937). —
(14 i) -GÅRD.
1) gård (se gård, sbst.1 5) som ligger vid sidan om en annan (ss. huvudgård betraktad) gård. Josephson Tessin 2: 199 (1931).
2) (numera bl. tillf.) gård (se gård, sbst.1 6 b) som brukas tillsammans med en annan (ss. huvudgård betraktad) gård. UNT 1931, nr 10986, s. 1. —
(12) -HALVA, sbst.1, f.||ig. [elliptiskt för sido-halvback] sport. sidohalvback. IdrBl. 1924, nr 74, s. 12. —
(12) -HALVBACK~02 l. ~20. sport. i fotboll, bandy o. d.: var o. en av de båda halvbackar som äro placerade till höger resp. vänster om centerhalvbacken. IdrB 1: 60 (1905). IdrBl. 1935, nr 49, s. 15. —
(14 i) -HANDLING. handling som utspelas jämte en annan (ss. huvudhandling betraktad) handling; äv. liktydigt med dels: parallellhandling, dels: bihandling, episod. Kjellén Stormakt. 2: 191 (1905). —
(6 c) -HJUL. (förr) om de vid ångarens sidor anbragta skovelhjul varmed en hjulångare framdrevs. SFS 1861, nr 17, s. 3. —
(12) -HJÄRNKAMMARE. (†) sidoventrikel. Rosenstein Alm(Gbg) 1768, s. 35. Florman Anat. 2: 260 (1830). —
-HOPP, se A. —
(3) -HUD. (sides- 1754. sido- 1772—1828) (†) om flyghud. Linné MusReg. XVIII (1754). Heinrich (1828). —
(1, 17 c) -HUGG. [jfr t. seitenhieb]
1) hugg som träffar ngn i sidan; hugg riktat mot ngn från sidan l. mot ngns sida; äv. bildl. (jfr 2): angrepp från sidan o. d. Möller 2: 905 (1785). Rappe Nordarm. 66 (1874; om militärt angrepp). TIdr. 1887, s. 79 (i fäktning).
2) bildl.: muntligt l. skriftligt angrepp (mot ngn l. ngt) som icke går direkt på sak utan har en försåtlig l. antydande l. ironisk utformning l. som är instucket i ett samtal resp. en framställning som i övrigt icke har karaktär av angrepp mot honom resp. detta, gliring, stickord, pik o. d. Beskow (1825) i 3SAH XXXIX. 2: 109. Strengnäsbiskopen Paulinus, .. kunde icke underlåta att år 1636, då han utgaf sin Historia Arctoa, i densamma gifva sina filosofiska vedersakare hätska sidohugg. Annerstedt UUH 1: 405 (1877). Lidforss Fragm. 221 (1904). —
-HUS.
-HYVELMASKIN, se A. —
-HÅL. (sid- 1882. sido- 1743 osv.)
1) (numera bl. i skildring som ansluter sig till äldre tids språkbruk) till 1, = -sår. Försänk min fattigdom / I öpna sido-hålet. SionSång. 1: 134 (1743). 2NF 11: 564 (1909).
Ssgr (till -hål 1): sidohåls-hjärta. (tillf.) beteckning som herrnhutarna använde på sig själva. KyrkohÅ 1903, s. 58.
-kult. kyrkohist. om den dyrkan av såren i den korsfäste Jesu sida som utövades av vissa kristna sekter (särsk. herrnhutarna). KyrkohÅ 1903, s. 58. —
(1) -HÅLA. (numera bl. i skildring som ansluter sig till äldre tids språkbruk) = -sår. KyrkohÅ 1903, s. 58. —
(17 c) -HÅLL. (sid- 1872 osv. sido- 1897 osv.) jäg. skotthåll som möjliggör ngts beskjutning från sidan. Bergström HbJagtv. 58 (1872). —
-HÅR. (sid- 1907 osv. sido- 1751 osv.) särsk. till 3, 6, 12: hår på ett djurs sidor l. på sidan av en människas huvud. Alm(Gbg) 1751, s. 33 (på djur). SvD(A) 1915, nr 310, s. 13 (på människas huvud). —
(jfr 11) -HÄLFT. om vardera hälften av en yta l. ett område l. föremål. Sundevall Zool. 100 (1864). —
(6) -HÄLL. (sid- 1772—1789. sido- 1782 osv.) häll ingående i l. bildande sidovägg i ngt, t. ex. i grav l. ugn. Rinman Jernförädl. 307 (1772; i masugn). TurÅ 1964, s. 29 (i hällkista). —
(14 i) -HÄNSYN~02 l. ~20. hänsyn som ngn vid sitt handlande l. ställningstagande tar till ngt ovidkommande, bihänsyn. WoJ (1891). Verd. 1892, s. 250. —
-HÖJD, se A. —
(14 i) -INFLYTANDE~0200.
1) från sidan l. utifrån kommande inflytande på ngt. AntT 4: 104 (1872). Inom konstslöjdens område har medeltiden .. mottagit mäktiga sidoinflytanden, särskildt .. från Orienten. Hildebrand Medelt. 1: 482 (1884).
2) inflytande på ngn l. ngt, utövat av ngn som icke på grund av sin ställning är behörig därtill l. av ngt ovidkommande; särsk. om ett icke konstitutionellt inflytande på ett statsöverhuvud. Geijer I. 7: 297 (1840). Ett .. inkonstitutionelt sidoinflytande gjorde sig gällande vid en mängd regeringsärendens, särskildt befordringsfrågors afgörande. MinnSvNH XII. 1: 174 (1881). —
(14 i) -INFLYTELSE~0200. i sht i pl.
-INSTÄLLNING, se A. —
(14 i) -INTRESSE.
1) intresse som ngn hyser jämte ett annat (ss. dennes huvudintresse betraktat) intresse, biintresse. Siwertz ResK 252 (1929).
2) intresse för ngt som har sin grund i ovidkommande beräkningar l. tankar på egen fördel o. d. Strinnholm i 2SAH 19: 274 (1838). —
-KAM, -KAMMA, se A. —
-KAMMARE. (sid- 1749 (: Sikammare), 1925—1938. sido- 1693 osv.)
1) till 12, om kammare l. kavitet i ngt, som är belägen utanför mittpartiet av detta (åt sidorna till). TT 1881, s. 142 (i fotometer). särsk. (numera mindre br.) anat. om sidoventrikel. Florman Anat. 2: 81 (1830). Renander Wernstedt 493 (1965).
2) till 14 i, om rum i byggnad l. grotta o. d.; jfr -rum. Schück VittA 2: 105 (i handl. fr. 1693). Knut får ligga i sidkammarn .., men dörren till stora rummet är öppen. Moberg Sedebetyg 172 (1935). —
(14 i) -KAMRAT. (sid- 1810—1856. sido- 1750 osv.) om person (kamrat) som befinner sig vid sidan om ngn (närmast intill denne). VDAkt. 1750, nr 195. Skulle någon behöfwa at afträda, lämnar den sitt Gewär til sin Sido-Cammerat i Division. ReglInf. 1751, s. 362. Wigforss Minn. 1: 63 (1950). —
(14 i, 17 c) -KANAL. kanal som utgör en förgrening av l. går jämsides med en annan kanal o. d.
b) motsv. kanal 2; särsk. om kanal anlagd vid sidan om ett vattendrag på ett ställe där detta icke är farbart. Thomée IllSv. 249 (1866).
(3, 6, 9, 12) -KANT. (sid- 1807 osv. sides- 1754. sido- 1789 osv.) en sidas l. sidoytas kant l. begränsningslinje; ngts ytterkant. Linné MusReg. 86 (1754; på kräfta). Sjöstedt Geom. 92 (1938). —
(14 i) -KAPELL. kapell beläget vid sidan av (o. i allm. förbundet med) en kyrkas huvudrum (långskepp). HH XXXII. 2: 136 (1784). —
(6) -KAPPA. (sid- 1737—1772. sido- 1886 osv.)
(6) -KARM.
1) karm utgörande arm- l. sidostöd på stol l. soffa. Möller 2: 905 (1785). Han stödde sig mot hörnsoffans sidokarm. Malmberg Vidbäck 7 (1915).
2) ram l. infattning längs ngts sidor l. bildande sidor kring ngt; särsk. skeppsb. om luckkarm på fartyg l. karvel. 1MinnNordM IV. 3: 18 (1882; på släde). Nilsson Skeppsb. 223 (1932; på fartyg). —
(17 c) -KAST. (sid- 1925 osv. sido- 1861 osv.) kast i sidled l. åt sidan.
1) motsv. kast, sbst.4 I 1; särsk. fisk. vid spinnfiske: kast med spinnspö utfört medelst en sväng av kroppen bakåt o. framåt. Hammarström Sportfiske 166 (1925; vid spinnfiske). IllSvOrdb. (1955).
2) motsv. kast, sbst.4 III 2; äv. bildl., om hastigt avvikande åt sidan. BiblJäg. 4: 292 (1897). Luffaren sprang i sicksack med sidokast som en hare. Bergman Chef. 209 (1924).
5) bildl., motsv. kast, sbst.4 V: plötslig växling i ny riktning, tvärt kast l. språng o. d. Swensson Willén 246 (1937). Handlingens nervösa sidokast. BonnierLM 1954, s. 297 (i en framställning). —
-KEDJA.
1) till 14 i, 17 c: bergskedja som utgör en sidogren av l. löper parallellt med en annan (större) bergskedja. Palmblad Norige 4 (1846).
2) kem. till 17 c; i organiskkemiska föreningar: grupp av atomer som bilda en sidogren av en oförgrenad huvudkedja av kolatomer. 2NF 25: 374 (1916).
3) [jfr t. seitenkette] fysiol. till 17 c: ett enligt en av den tyske läkaren P. Ehrlich († 1915) framställd teori existerande speciellt atomkomplex i en cell som bildar en sidokedja (i bet. 2) o. som kan mottaga l. ingå förbindelse med andra atomkomplex (t. ex. bakteriegifter), receptor. LAHT 1903, s. 392.
Ssg (till -kedja 3): sidokedje-teori(en). [jfr t. seitenkettentheorie] fysiol. en av den tyske läkaren P. Ehrlich († 1915) framställd teori enligt vilken antitoxinernas bildande o. verkan beror på förekomsten av sidokedjor. LAHT 1903, s. 392. —
(6) -KLAFF. (sid- 1938 osv. sido- 1889 osv.) klaff vid ngts sida; särsk. om bordsklaff. Två hvitmålade bord med små sidoklaffar. Öman Ungd. 79 (1889). —
(14 i, 17 c) -KLINGA. vap. på dolk, spjut o. d.: åt sidan riktad (mindre) klinga (bredvid huvudklingan). Balck Idr. 3: 379 (1888). Alm BlVap. 159 (1932; om förh. på 1400- o. 1500-talen). —
(6, 17 c) -KNOPP. bot. om knopp som bildas från en stams l. grens sida; motsatt: topp-, ändknopp. Lundberg Träg. 61 (1754). —
(6, 12, 14 i) -KNÖL. i sht bot. knöl på ngts sida l. yttre kant; knöl vid sidan av ngt (särsk. av annan knöl). Florman Anat. 1: 458 (1823). Crocus .. förökas medelst sidoknölar, vilka utveckla sig runt den gamla knölen. Holzhausen Vårblmr 17 (1924). —
-KOLONN.
1) byggn. till 12, 14 i: kolonn (se d. o. 1) placerad utanför området för ngts mitt (åt sidorna till, bredvid en mittkolonn). En midtpelare och två sidokolonner .. uppbära .. tornets östra sida. Brunius SkK 147 (1850).
2) (numera bl. tillf.) mil. till 12, 14 i, 17 c: kolonn (se d. o. 2 a) som är placerad på flygeln av en trupp l. som vid marsch tar sig fram vid sidan om huvudstyrkans marschväg (o. därvid har till uppgift att utföra sidobevakning); kolonn som uppträder jämte en annan större truppstyrka (som bildar huvudstyrkan). Tegnér Armfelt 1: 347 (1883). IllMilRevy 1902, s. 17. —
(12, 14 i) -KOR. kor som förekommer jämte högkoret i en kyrka (ofta placerat åt sidan till i kyrkan). Brunius Metr. 50 (1836). —
(6, 14 i, 17 c) -KORRIDOR. korridor löpande längs ena sidan av en byggnad l. utgörande en förgrening av en huvudkorridor. Wecksell DHjort 97 (1862).
Ssg: sidokorridor-system(et). system(et) med en korridor löpande längs ena sidan av en byggnad. 2NF 19: 1242 (1913). —
(17 c) -KRAFT. [jfr t. seitenkraft] fys. kraft som verkar på ngt i sidled (o. som motsvarar en av sidorna i en kraftparallellogram). VetAH 1818, s. 186. —
(6, 12, 14 i) -KRATER. krater bredvid en annan (ss. huvudkrater betraktad) krater; krater på en vulkans sida; parasitkrater, adventivkrater. Quennerstedt Resa 168 (1867). —
-KROKIG, se A. —
(12) -KRONBLAD~02 l. ~20. (sides- 1742. sido- 1844 osv.) bot. om kronblad som äro sidoställda i förh. till blommans medianplan. VetAH 1742, s. 204. —
(17 c) -KRÖKNING. (sid- 1782. sido- 1847 osv.) (krökt form erhållen gm) ngts krökning i sidled. Sliprar med .. 15 cms .. sidokrökning. Malmbgt 1894, nr 18, s. 1. särsk. med. om sjuklig förändring av ryggraden, bestående i ryggradens krökning i sidled (snedrygg, skolios). Martin Bensj. 219 (1782). —
(6) -KULISS. teat. kuliss anbragt vid sidan av en scen o. utgörande scenutrymmets begränsning i sidled; motsatt: fondkuliss. Strindberg Drömsp. 179 (1902). —
(17 c) -KUTTER. tekn. kutter som bearbetar ett arbetsstycke (t. ex. en bräda) från sidan. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 39. —
-KÖL.
1) sjöt. till 6 c, 14 i: köl anbragt på ett fartygs sida, vid sidan om bottenkölen l. platsen för en sådan; särsk. om slingerköl. TSjöv. 1891, s. 266.
2) zool. till 6, 12: längs (på l. åt) sidan av ett djurs kropp l. viss djurkroppsdel löpande kölliknande bildning; jfr köl 2 b α. Sundevall ÅrsbVetA 1840—42, s. 282. —
(6 c, 12, 14 i) -KÖLSVIN~02 l. ~20. (sid- 1874. sido- 1858 osv.) sjöt. vid sidan av mittelkölsvinet på ett fartyg anbragt långskeppsförband i fartygets botten. Witt Skeppsb. 73 (1858). —
(14 i) -LAGRING. geol. typ av sedimentavsättning varvid yngre lager avsättas vid sidan av de äldre; äv. om det förhållandet att sedimentbergarter av olika utbildningsform gränsa direkt till varandra i sidled. Nathorst JordH 82 (1888). —
-LANTERNA.
1) sjöt. till 6 c: (grön resp. röd) lanterna på styrbords l. babords sida av ett fartyg, signallanterna. Oxenstierna Vanderdecken 59 (1865).
-LED, sbst.2 (sbst.1 se A). (sid- 1919. sido- 1746 osv.)
1) till 14 i, 17 c: (färd)led som går bredvid (o. mer l. mindre parallellt med) l. utgör en förgrening av en annan (ss. huvudled betraktad) led. Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 270 (1853).
a) till 19 d; äv. bildl., i fråga om sidoordnat släktskapsförhållande mellan folk l. företeelser o. d. Lallerstedt Dygdel. 92 (1746). Reuterdahl SKH 1: 10 (1838; i fråga om släktskap mellan folk). Förbudet för äktenskap med fränder i sidoled. Andræ i 3SAH XLV. 1: 450 (1934).
b) till 19 f; äv. i uttr. vänster sidoled. Hans specialitet var kungalängder, morganatiska äktenskap och furstar i vänster sidoled. Fogelqvist Minns 179 (1935). —
-LEDES, se A. —
(6) -LIGAMENT. anat. ligament företrädesvis utvecklat på den ena sidan l. på båda sidorna av en ledgång. Lovén Huxley 138 (1871). —
-LIGGANDE, se A. —
(6, 12) -LIK. (sid- 1906. sido- 1857 osv.) sjöt. smäcker tross som sys till ett segels kant för att förstärka denna. Witt Skeppsb. 30 (1857). —
(6) -LINJAL. boktr. linjal mot vilken ett tryckarks ena sidokant föres vid iläggningen i tryckpressen; jfr -märke 2. GrafUppslB (1951). —
-LINJE. (sid- 1639 osv. side- 1650—1805. sido- 1696 osv.)
1) zool. till 3, 6: linje l. streckliknande figur l. strimma o. d. på sidan av ett djurs kropp l. av en djurkroppsdel. VetAH 1787, s. 126 (på ödla). Larven (av kålflyet) är grön med .. en dunkel rygglinia samt en smutsigt gul sidolinia. Dahlbom Insekt. 195 (1837). särsk. hos fisk o. groddjur: ss. sinnesorgan fungerande, längs kroppens sida löpande ljus strimma (under vilken en rad av sinnesknoppar är belägen). VetAH 1748, s. 40. Sidolinjen (hos fiskar) är säte för dallringssinnet. NatLiv 2: 60 (1930).
2) till 1, 3, 6, 9, 10, 12, 14 i, 17 c: linje l. streck som begränsar ngt i sidled l. utgör ngts sida l. kant l. utgör en förgrening av l. utgår från l. går parallellt med en annan linje. UnderrManskläd. A 2 a (1778). De parallela linier, som (hos parallellogrammer) förbinda basernas motsvarande vinkelspetsar, kallas sidolinier. Mellberg Bergroth 175 (1885). särsk. sport. om var o. en av de två linjer som avgränsa en spelplan (t. ex. fotbollsplan) åt sidorna, en spelplans långsida. Wilson Spelb. 458 (1888; på tennisbana). Husén Fotb. 14 (1918; på fotbollsplan).
3) till 17 c: järnvägs- l. postlinje som utgör en sidogren av en annan järnvägslinje (en huvudlinje l. stambana) resp. postlinje. FörordnPostw. 11 (1686; om postlinje). Sanden StålRom. 79 (1929; om järnvägslinje).
4) (tillf.) bildl., till 17 c: sidoföreteelse; sidogren; bisyssla. Som en sidolinje sålde .. (bagaren) konfekt. Hellström Storm 367 (1935). SvTeolKv. 1939, s. 215.
a) till 19 d; äv. bildl., i fråga om sidoordnat släktskapsförhållande mellan företeelser. Schroderus Comenius 603 (1639). Om Magno Martini Sundense (säges), att han förr 4 1/2 åhr bedrifwit hafwer otucht j sijde lineens andra ledh, och affladt barn medh sitt sysko(n)barn. ConsAcAboP 1: 463 (1650). BotN 1910, s. 65 (i fråga om växtarter). En sidolinje av släkten är bosatt i Australien. Östergren (1938).
b) till 19 f. Weste FörslSAOB (c. 1815). Den son som .. (Mattias Corvinus) som helt ung hade fått på sidolinjen med en borgmästardotter i Prag och senare velat tillförsäkra tronföljden, lyckades stormännen skjuta åt sidan. Langlet Ung. 190 (1934).
Ssg (till -linje 1 slutet; zool.): sidolinje- l. sidolinjes-organ. Sidolinjesorgan finns hos de flesta fiskar. Ursing SvDjurv. 2: 34 (1956). —
(3, 6, 12) -LIST. (sid- 1915 osv. sido- 1862 osv.) list längs sidan l. ytterkanten av ngt, särsk. längs ett djurs l. en djurkroppsdels sida. Thomson Insect. 10 (1862; på skalbagge). Motorför. 1955, nr 3, s. 30 (på bil). —
(12) -LJUD. (sid- 1911 osv. sido- 1885 osv.) språkv. lateralt ljud. NF 9: 842 (1885). Danell SvLjudl. 13 (1911). —
-LJUS. (sid- 1875 osv. sido- 1839 osv.)
3) till 17 c.
a) ljus som inkommer i ett rum från sidan (särsk. genom fönster på rummets ena sida); motsatt: över-, ovan-, takljus. JernkA 1839, s. 175. Ett förhöjdt midtskepp med högt sidoljus är det egentligen utmärkande för hvad vi nu mena med en basilika. Cornell NorrlKyrklK 11 (1918).
b) ljus som belyser ngt från sidan; tillf. äv. bildl.: sidobelysning. Nyblæus Fotogr. 97 (1874). En del af målningen (skymmes) genom den skugga, som den höga ramen kastar, när taflan sättes i sidoljus. MeddSlöjdF 1886, s. 86. Ett sidoljus över Tidrandesägnens disproblem kastar drömkvinnemotivet i sagan om Gisle Sursson. Arv 1952, s. 89. —
(6, 12, 14 i) -LOB. lob som är belägen inom sidopartierna av ngt (t. ex. av hjärnan) l. utgår från ngts sida l. finnes vid sidan om ngt. Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 36. —
(6) -LOCK. (sid- 1929 osv. sido- 1792 osv.) om (hår)-lockar som hänga ned utmed huvudets sidor. EP 1792, nr 23, s. 1. —
(6, 12) -LOGE. loge utmed sidan av en teaterlokal l. liknande lokal. Wetterstedt ConvOrdb. 136 (1822). —
(17 c) -LOPP.
1) lopp (i konkret bet.) som utgör en förgrening av ett annat lopp (t. ex. en flod). BtRiksdP 1904, I. 4: nr 113, s. 8.
2) (†) (ett fartygs) rörelse i en riktning som avviker från huvudriktningen (kölriktningen), avdrift. VetAH 1747, s. 229, 243. —
-LUCKA.
(6) -LYKTA. lykta på l. vid ngts sida; särsk. sjöt. till 6 c, = -lanterna 1. SPF 1858, s. 230 (på fartyg). —
(6, 12) -LÅDA. låda vid ngts (t. ex. ett bords) sida; låda i en kista o. d. vid någon av sidorna i kistan osv. Lind 1184 (1749; i kista). Juel ProstD 355 (1933; till bord). —
-LÅNG, se A. —
(14 i) -LÅNGS. (sid- 1833—1928. sida- 1685. sido- 1695—1857) [fsv. sidholangs; jfr lt. siedlangs] (numera bl. ngn gg vid mer l. mindre direkt återgivande av äldre källa)
1) ss. adv.: längs utmed ngt; äv. i det prepositionellt använda uttr. sidolångs vid ngt. När tå then blöta Wind ej up ej need kan stjga / Så faar han sidalångz och wil omöyligt tiga. Spegel GW 71 (1685). Liggia 2:ne byar sidolångz wid siö eller sundh, äge tå hallfwa siön hwar byen. FörarbSvLag 4: 212 (1695). SvLantmät. 2: 72 (1928).
2) i prepositionell anv., = sid-länges 1 b. Österbotten, som är et lågt och jämnt land, sträckandes sig sidolångs Botniske Viken. VetAH 1765, s. 97. —
-LÄGE. (sid- 1881 osv. sido- 1876 osv.)
1) till 1 c α: kroppsläge varvid ngn ligger på ena sidan; äv.: kroppsläge vid simning varvid ena sidan är vänd nedåt. Wide MedGymn. 41 (1895).
2) till 17 c: (ngts) läge i sidled. EldhandvSkjutsk. 1: 66 (1876). Eldrörets rent mekaniska inställning i rätt höjd- och sidläge. 2NF 23: 403 (1915). —
(6, 12) -LÄKTARE. (sid- 1740 osv. sido- c. 1875 osv.) läktare utmed sidan av en lokal l. en idrottsanläggning o. d. Rüdling Suppl. 398 (1740). —
(6) -LÄM.
1) läm i l. vid ngts sida; läm som (uppfälld) utgör ngts sida. Öppna godsvagnar med sidolämmar. BtRiksdP 1890, I. 2: nr 44, s. 9.
-LÄNGD, -LÄNGES, se A. —
-LÄNK.
1) tekn. till 6, om de länkdelar som förena ytterändan av en bladfjäder i en bil med ramverket l. chassiet. Nerén BilB 1: 266 (1928).
(6, 14 i) -LÖK. bot. lök som utbildar sig från sidan av en annan lök (moderlök). Fries BotUtfl. 1: 80 (1843). —
-LÖPARE.
1) jur. till 14 i, 15; benämning på vissa biavtal till andra avtal; särsk. om (hemlig) överenskommelse mellan borgenär o. gäldenär vid ackord. 1NJA 1931, s. 313.
2) (†) till 17 c: sidoskott som skjuter ut från en växts rotsystem. Lundström Trädg. 64 (1831). LfF 1839, s. 174. —
(14 i) -MAN. jfr -kamrat. GenExercSjös 1787, s. A 5 b. En af österbottningarna i skyttelinjen (sade) till sin sidoman: ”Vi ska' (osv.)”. Valan 2: 106 (1906). —
(14 i) -MED. om medar utanför (o. parallellt med) det vanliga medparet på en släde o. d. 1MinnNordM IV. 3: 5 (1882). —
(14 i) -MIN. (†) om min l. uppsyn l. dyl. varmed ngn beledsagar ett yttrande. Almqvist Skälln. 12 (1838). —
(12, 14 i) -MORÄN. geol. morän bildad utmed sidorna av en glaciär, lateralmorän. Lindström Lyell 116 (1857). —
(6, 6 b) -MUR. (sid- 1778. side- 1838. sido- 1772 osv.) mur utgörande ett byggnadsverks l. en ugns o. d. sida. VetAH 1772, s. 366 (i ugn). —
-MÅTT, se A. —
-MÄRKE.
1) till 6, 12: märke anbragt på ngts sida l. markerande ngts sida l. ytterkant o. d. VDAkt. 1782, nr 10 (på karta, i fråga om områden).
2) boktr. till 6: märke (t. ex. en nål) mot vilket ett tryckarks sida föres vid iläggningen i tryckpressen. TypogrFackterm. (1944). —
-NERV. särsk. bot. till 17 c, om nerv som utgör en förgrening av huvudnerven på ett blad. VetAH 1782, s. 49. —
(6, 12, 14 i) -NISCH. nisch bredvid ngt l. vid ngts sida; nisch som är belägen på l. inom ngt utanför dess mittparti. 2VittAH 21: 186 (1853, 1857). Stenberg KyrkSkrud 345 (1950). —
(6) -NÅT. (sid- 1758. sido- 1764—1874)
1) (numera föga br.) skom. nåt (se nåt, sbst.3 1 a) på sidan av en sko. Eksell TwistSkoarb. 17 (i handl. fr. 1758). Gallin TwistSkoarb. 1 (1766).
2) (†) till 6 c: fog mellan bordläggningsplankorna i en fartygssida; jfr nåt, sbst.3 2 a. SFS 1874, nr 41, s. 112. —
(6, 12, 14 i) -OMRÅDE~020. (sid- 1881. sido- 1902 osv.) område ingående i l. utgörande ngts sida l. ytterområde(n); område bredvid ngt. Holmberg Artill. 1: 85 (1881). —
(14 i, 17 c) -ORD. (numera bl. tillf.) yttrande utgörande en sidoreplik o. d. Strindberg Hems. 66 (1887). —
(14 i) -ORDNA, -ing.
1) ordna l. inrätta l. organisera l. placera olika företeelser så att de komma bredvid varandra i rummet l. tiden l. komma att befinna sig på samma nivå l. samverka (på likställd bas) l. att likställdhet kommer att råda emellan dem i annat avseende (t. ex. utveckling l. rang l. värde), sidoställa, koordinera; samordna; dels med obj. betecknande olika enheter, dels i uttr. sidoordna ngn l. ngt med ngn resp. ngt; ofta i p. pf. i adjektivisk anv.: sidoställd, koordinerad, likställd, jämställd (i denna anv. i sht förr äv. med indirekt obj., i uttr. ngn l. ngt sidoordnad); jfr 2. (Man) felar .. förmodligen icke om sanningen, om man antager Svatrerne .. för en Sakerna sidoordnad hufvudstam af Persisk härkomst. 2VittAH 12: 140 (1822, 1826). I industri är Tyskland sidoordnadt med Frankrike och underlägset blott England och Förenta Staterna. Roth 1Geogr. 150 (1886). Tyska riket är en förbundsstat, bestående af 25 sidoordnade stater. Carlson 1Skolgeogr. 67 (1894). På varje högre militärt förband finnes en krigskommissarie, vilken är sidoordnad den militäre befälhavaren. VFl. 1933, s. 37. Detta grepp, att sidoordna de båda reformkraven (dvs. rösträtt o. värnplikt), hade det nya Svenska Dagbladet gjort till sitt. Björck HeidSekelsk. 227 (1946).
2) (numera bl. tillf.) i p. pf. i adjektivisk anv., om person l. sak: som är en biperson resp. bisak, underordnad; i sht förr äv. med indirekt obj., i uttr. ngn l. ngt sidoordnad; stundom svårt att skilja från p. pf. av 1. Uti ett helgjutet .. drama måste hjelten i utvecklingens storhet tränga alla honom sidoordnade personer .. i bakgrunden. Lysander Faust 2 (1875); jfr 1. Hur ofta bestämmes icke för långa tider en författares ställning till sin samtids människor .. av just det i hans lynne och verk, som är tillfälligt, sidoordnat, smått! Söderberg 10: 163 (1895, 1921). SvGeogrÅb. 1928, s. 186. —
-ORGAN. särsk. zool. o. bot. till 3, 6: organ på ett djurs l. en djurkroppsdels sida l. på sidan av en växtdel. Lundström Warming 78 (1882; hos växt). 2NF 23: 434 (1915; hos djur). —
-ORT. (side- 1693—1707. sido- 1895 osv.)
1) (†) till 14 i, 17 c: ort som ligger ett stycke från l. vid sidan av en annan ort l. en huvudväg o. d. SthmPosttaxa 1693, s. 1. Påstwägen till Öresund och Sijde-Orterne. Krook Alm. 1702, s. 43. FörordnPostw. 260 (1707).
-PANSAR. (sid- 1931. sido- 1871 osv.) särsk. sjöt. till 6 c: pansar(plåt) varmed ett fartygs sida är klädd. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 1, Bil. nr 4, s. 35. —
-PARTI. (sid- 1926 osv. sido- 1866 osv.)
1) till 1—12: parti som utgör en del av en sida l. kommer ifrån l. bildar ngts sida l. begränsar ngt i sidled o. d. Brunius GotlK 3: 347 (1866). Avantscenens sidopartier (prydas) af nobla och stilrena korintiska pilastrar. Nyblom i 3SAH 5: 150 (1890). SvD(A) 1926, nr 303, s. 16 (av klädesplagg).
2) (numera bl. tillf.) till 14 i, 17 c: del av en framställning som skildrar en bihandling l. episod o. utgör en utvikning från själva huvudframställningen. Finland 301 (1893). —
(12, 14 i, 17 c) -PATRULL. (numera bl. tillf.) mil. jfr -trupp. KrigsmSH 1798, s. 39. Gripenberg Fleming IntKina 135 (1936). —
(12, 14 i) -PELARE. (sid- 1881. sido- 1755 osv.) jfr -kolonn 1. Möller 1: 58 (1755). TT 1884, s. 145. —
-PINNA, se A. —
(6, 9) -PLAN. (sid- 1877—1891. sido- 1820 osv.) i sht geom. plan bildande ngts sida. JernkA 1820, s. 200. Carlson LbGeom. 1: 141 (1943). —
-PLÅT. (sid- 1772 osv. sido- 1789 osv.)
1) zool. till 3, 6: plåt (se plåt, sbst.1 5) som ingår i l. är fäst vid l. utgör ett djurs l. en djurkroppsdels sida l. utgör sidostycke i ett djurpansar; särsk. i fråga om sådan plåt hos reptiler. Nilsson Fauna 3: 16 (1860). Bröstets sidoplåtar (äro hos vissa steklar) stora, hvälfda. Thomson Insect. 283 (1862). Rendahl Brehm 17: 177 (1931; hos sköldpadda).
2) till 6: plåt som ingår i l. är fäst vid l. bildar ett föremåls sida. Rinman Jernförädl. 101 (1772). Rig 1948, s. 58 (på silverkista). —
-PORT.
1) till 12, 14 i: post placerad på flanken av en skyttelinje l. bredvid en huvudskyttelinje. Jakten 158 (1951).
2) till 14 i, om post i förh. till annan post som befinner sig bredvid (o. närmast intill) denne. TjReglArm. 1867, 4: 95. —
(17 c) -POST, sbst.2 (side- 1686—1707. sido- 1753 osv.) postv. motsv. post, sbst.3: (postlägenhet med) post som transporteras utanför de reguljära linjerna (längs sidovägar). FörordnPostw. 12 (1686). I öfrigt bör wid denna Posts affärdande alltid iakttagas, att Hufwudposten först och Sidoposterne sedan fortskyndas. SPF 1817, s. 37. SJ 4: 625 (1906).
Ssgr (postv.): sidopost-anslag. anslag som utgår till vissa poststationer under förutsättning att stationen har att verkställa expediering av post till postanstalt vid järnvägssidolinje l. landsvägslinje l. att utväxla post med postombud l. med lantbrevbäringslinje som icke utgår direkt från poststationen. PostalMedd. 1950, nr 1, s. 15.
-anstalt. postanstalt som icke är belägen utmed någon på kartorna angiven tabellsträckning. PostalMedd. 1950, nr 1, s. 44. —
(6) -POST, sbst.3 (sid- 1734—1757. sido- 1864 osv.) motsv. post, sbst.5; jfr -stolpe. Serenius (1734; under jambs). Dörröppningar ha murfasta sidoposter. Brunius GotlK 3: 356 (1866). (Måldomarnas) plikt är att medelst (den röda) flaggan tillkännagifva när hela bollen passerat emellan sidoposterna. Smith Vattenpolo 32 (1906). —
(12) -PROPELLER. skeppsb. propeller som sitter på sidan om ett fartygs mittlinje. 2NF 22: 381 (1915). —
(3, 6, 12, 14 i) -PUNKT. (sides- 1754. sido- 1813 osv.) (numera bl. tillf.) punkt l. prick på sidan av ngt (särsk. på ett djurs l. en djurkroppsdels sida) l. vid sidan av ngt o. d. Linné MusReg. 53 (1754; på havsmus). Thomson Insect. 326 (1862; på strandlöpare). —
-RAD. (sides- 1754. sido- 1839 osv.)
2) till 6, 12: rad som är belägen på sidan av ngt l. på ngt utanför dess mittparti (åt sidorna till); särsk. motsatt: mittrad o. d. HbiblSällsk. 2: 573 (1839; på schackbräde). —
(6) -RAMP. ramp vid sidan av ngt, ramp som bildar ngts sida l. markerar ngts avgränsning i sidled. Hahnsson 824 (1899). —
-RAND. (sides- 1754. sido- 1779 osv.)
2) till 6, 12: rand på ngts sida l. längs sidorna av ngt; rand på ngt utanför dess mittparti (utåt mot sidorna). Thorell Zool. 2: 430 (1865; på rundmask). Trägårdh Skogsins. 172 (1914; på insektslarv). —
(17 c) -RANKA. (sid- c. 1795. sido- 1754 osv.) bot. ranka som uppkommit gm förgrening av en huvudranka. Lundberg Träg. 55 (1754). —
(14 i) -REGERING. (numera bl. tillf.) (inofficiell) regering som existerar bredvid den lagliga regeringen. Intrigörerna, som stå bakom personstriderna vid hofvet (i Berlin), den hemliga sidoregeringens män. DN(A) 1896, nr 9713 A, s. 3. 2NF 23: 1452 (1916). —
(6) -REM. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sidobräde (se d. o. 1); jfr rem, sbst.2 2. Crælius TunaL 367 (1774). Jfr A. —
(14 i, 17 c) -REPLIK. i samtal o. d.: replik som berör ngt utanför det egentliga ämnet för samtalet l. är riktad till annan person än den man egentligen samtalar med. Hagberg VärldB 24 (1927). —
(1, 3) -REV, sbst.1 [fsv. sidho rif] (†) revben; äv. dels i utvidgad anv.: sida o. d., dels bildl., i uttr. ngns sidorev, om person i nära relation till ngn. VarRerV 6 (1538). (Gud) toogh .. itt aff .. (Adams) sidhoreff .. Och .. bygde ena quinno, vthaff reffuet. 1Mos. 2: 21 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1703; Bib. 1917: revben). Jag är Jesu sidoreef. / Jag är til Jesu arfwing giord! Österling Lärops. 259 (1724). Låt mig (Jesus) ur dit sido-ref / Ta hwad til min hälsa tjenar. SionSång. 1: 91 (1743). SvTidskr. 1874, s. 202. —
(1) -REV, sbst.2 (†) smärta l. hugg i sidan; jfr sid-sting 2 o. rev, sbst.7 3. Möller 2: 905 (1785). ÖoL (1852). —
(3, 6) -RIBBA. zool. o. bot. upphöjd rand på sidan av ett djurs kropp l. en djurkroppsdel (t. ex. på täckvingarna hos insekter) l. av växtdel. Nyman VäxtNatH 1: 70 (1867; på växtdel). Linnarsson VgCambr. 74 (1869; på trilobit). jfr: (Lat.) Costa .. (sv.) Ref, refben, sidoribbor. Ekblad 69 (1674). —
-RIKTA, se A. —
(17 c) -RITNING. ritning utvisande hur ett föremål (särsk. ett fartyg) ser ut från sidan l. i profil. Röding SD 78 (1798). TTekn. 1861, 1: 7. —
-RODER. (sid- 1921 osv. sido- 1890 osv.)
1) skeppsb. till 6 c, 12, 14 i, 17 c, om vartdera av två roder som äro placerade på ömse sidor om ett fartygs propeller l. propellrar l. vid ömse sidor om ett fartygs medellinje; äv. (o. i fråga om nutida förh. nästan bl.) om vertikalroder varmed undervattensbåt styres i sidled. TSjöv. 1890, s. 296. Sjöslädarna drifvas i regel med ett par ytpropellrar samt ha ett sidoroder på hvardera sidan. 2NF 37: 615 (1925).
2) flygv. till 17 c: roder varmed ett flygplan styres i sidled; motsatt: höjd-, skevningsroder. Thulin o. Malmer Flygm. 62 (1916). —
(17 c) -ROT. (sid- 1742. sides- 1742. sido- 1755 osv.) bot. rot som uppkommer gm förgrening av en annan rot (huvudrot, pålrot), rotgren. VetAH 1742, s. 29. —
(14 i) -RUM. rum (se rum, sbst.3 6, 9) som ligger vid sidan av (o. står i förbindelse med) ett annat (större) rum. SP 1809, nr 45, s. 3 (i byggnad). Nilsson Ur. II. 1: 9 (1862; i grotta). Frukosten som skulle stå framdukad i ett sidorum till köket. Gustaf-Janson Myl. 52 (1965). —
-RUTA, se A. —
(6, 14 i, 17 c) -RÄNNA. ränna som är belägen på l. löper utmed sidan av ngt l. som utgör en förgrening av en annan (större) ränna o. d. Lovén ÅrsbVetA 1843—44, s. 187. —
-RÄNNSTEN~02 l. ~20.
1) sjöt. till 6 c, 12, 14 i: rännsten (se d. o. 3) längs ett fartygs sidor. Blomgren o. Nilsson SvEngO (1939).
2) (numera bl. tillf.) till 6, 14 i: rännsten (se d. o. 2) längs sidan av en väg l. gata o. d. KommFörfSthm 1862—76 239 (1870). —
-RÖR. särsk. till 6, 14 i, 17 c: rör som utgår från o. är fäst vid ngts sida; rör l. rörformig kanal o. d. som går parallellt med l. utgör en förgrening av ett annat rör o. d. Rinman 2: 1031 (1789). TMatFysKemi 1917, s. 40. särsk. (†) om kroppskärl som utgör en förgrening av ett annat kroppskärl. VetAH 1777, s. 92. —
-RÖRELSE. (sid- 1877 osv. sido- 1802 osv.)
1) (numera bl. tillf.) mil. till 12, 17 c: (en trupps) förflyttning som berör truppens flygel l. flyglar; (en trupps) förflyttning i sidled. Lefrén Förel. 3: 14 (1817). KKD 8: III (1913).
2) till 17 c: (ngns l. ngts) rörelse l. förflyttning (helt l. med en viss del) i sidled; jfr 1. Ehrengranat HästRör. 47 (1818; om rörelse av nackled). StridslInf. 15 (1915; om rörelse av kulspruta).
3) mus. till 17 c, bildl.: stämföring varvid den ena stämman i en flerstämmig sats förblir i någorlunda samma tonläge, medan den andra stämman l. de andra stämmorna rör(a) sig upp l. ned; motsatt: mot- o. parallellrörelse. Mecklin BegTonk. 33 (1802). —
-SADEL, se A. —
(14 i) -SCHAKT. (i fackspr.) schakt upptaget bredvid ett huvudschakt (för erhållande av fyllnadsmassa o. d.). BtRiksdP 1901, I. 3: nr 44, s. 2. —
-SIKTE, -SITTANDE, se A. —
(14 i, 17 c) -SJÖ, sbst.2 (sbst.1 se A). sjö som är belägen bredvid l. utgör en förgrening av en annan (större) sjö. Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 178 (1853). —
-SKENA, se A. —
(12, 14 i) -SKEPP. (sid- 1957 osv. sido- 1836 osv.) byggn. längs utmed vardera sidan av mittskeppet i en kyrka (l. liknande byggnad) löpande (i regel lägre o. smalare) byggnadsdel (skepp). Brunius Metr. 340 (1836). Oscarskyrkan (i Stockholm) är en treskeppig hallkyrka med smala sidoskepp och bredare midtskepp. TT 1903, Ark. s. 75. —
-SKJUTA, -ning. (side- 1673. sido- 1818—1921)
1) (†) till 14 i, 17 c: skjuta (med eldvapen o. d.) längs sidan av ngt; beskjuta ngt från sidan. Wärnskiöld Fortif. B 3 a (1673). Lefrén Förel. 1: 349 (1818: sidoskjutningen).
2) (numera mindre br.) till 17 c, ss. vbalsbst. -ning, (tryck som tenderar att åstadkomma) förskjutning i sidled. Rothstein Byggn. 478 (1859). 2NF 32: 332 (1921). —
(6, 17 c) -SKJUTARE. boktr. mekanism som vid iläggning av ark i tryckpress ordnar arken så att de ligga rätt i sidled. NordBoktrK 1904, s. 382. —
-SKOTT. (sid- 1557 osv. sido- 1737 osv.)
1) bot. till 17 c: växtskott som uppkommer gm förgrening av ett annat skott; motsatt: huvudskott; äv. bildl. Skjuta l. bilda (förr äv. göra) sidoskott. Rosensten Skog. 3 (1737: giöra .. sidoskott). Under det de små (frukt-)träden wexa upp, bör man borttaga alla sidoskott, så att trädet får en rak stam. Berlin Lsb. 177 (1852). Man har att betrakta Islâm .. icke blott som ett sidoskott, utan som en verklig gren af civilisationen i dess helhet. Lindberg Moham. 191 (1897). särsk. lant. om sent utvecklade skott av säd o. d. som växa ut vid sidan om huvudstammen o. som icke hinna utveckla kärnor o. mogna till den tid säden i övrigt är mogen för skörd; i vissa fall svårt att skilja från sid-skott, sbst.1 (se sid, adj.2 ssgr). Then säd her (dvs. i Småland) är, är mesterdelen ond och bleff mykit siidskutt, så att thienden inthet doger till at giöma. G1R 27: 273 (1557). D. 14 julii fann jag ett .. rågstånd, som på en rot .. hade 180 ax med korn vti; somlige woro fuller såsom sidskott mycket små. Rhyzelius Ant. 38 (c. 1750). Höstsäden har längre tid att utveckla sig, och genom sidoskott grenar hon lättare ut sig än vårsäden. Arrhenius Jordbr. 2: 14 (1860).
2) i sht jäg. till 3, 17 c: skott från sidan l. riktat mot villebrådets sida. Nordforss (1805). (Rapp-)Hönsen vredo sig (i flykten) till höger, så att jag fick sidoskott. Kolthoff Minn. 188 (1897).
3) (tillf.) till 17 c, bildl., om sidoblick l. sidokast med ögonen. (Ögonen) ledsaga hvarje kvickt ord med ett blixtrande sidskott. Rydberg 2: 347 (c. 1875). —
(6, 17 c) -SKYDD. skydd mot ngt från sidan kommande; föremål l. anordning som ger ett sådant skydd, ofta med tanke tillika på att föremålet osv. förefinnes på l. vid ngts sida l. sidor. Hazelius Bef. 23 (1864). Sidoskydd vid matartratt (på tröskverk). MeddJordbrTeknF 65: 49 (1940). —
(19 d) -SKYLD, p. adj. (numera bl. med ålderdomlig prägel) besläktad (med ngn) i sidoled; ofta i substantivisk anv. En personlig rättighet som allenast tilkommer wisza Slägtingar, såsom Säljarens barn och bröstarfwingar eller sidoskylde, är hwad Lagen kallar Börd. Fischerström 4: 222 (1792). 2NF 9: 386 (1908).
Avledn.: sidoskyldskap, r. l. m. (numera bl. med ålderdomlig prägel) sidosläktskap. Nordling Ärfd. 57 (1872). Wedberg Palmsv. 12 (1931). —
-SKÅP, se A. —
(6, 14 i) -SKÄGG. orgelb. om de på ömse sidor om en orgelpipas uppskärning anbragta, utstående trä- l. metallskivorna (som ha till uppgift att giva tonen stadga). Lagergren Orgelsk. 1: 4 (1894). —
(6) -SKÄR.
(6, 12) -SKÄRA, -ning. (sid- 1879 osv. sido- 1899 osv.) (i fackspr.) skära av kanterna på (ngt), kantskära, kantsåga. TT 1879, s. 40 (med avs. på timmerstock). Därs. 1899, K. s. 3 (med avs. på tegel). —
-SKÄRM.
2) jäg. till 12, om var o. en av de yttre (utåt mot sidorna) belägna skärmarna i en rad l. båge bildad av tre l. flera jaktskärmar; motsatt: kungsskärm (den mellersta skärmen). Svederus Jagt 108 (1831). —
(14 i) -SKÖL. bergv. sköl uppträdande vid sidan av en malmgång l. gruva o. d.; jfr salband 2. Bergv. 2: 229 (1741). —
-SLAG. (sid- 1805. sido- 1781 osv.)
1) (†) till 1: art av sjukdomen ”slaget”, som medför förlamning av ena kroppssidan. Haartman SciagrMorb. 321 (1781). Weste FörslSAOB (c. 1815).
2) till 1, 3, 6, 17 c: slag som kommer från sidan l. träffar ngns l. ngts sida. Weste FörslSAOB (c. 1815).
(6 d) -SLUTTNING. (sid- 1914. sido- 1836 osv.) sluttning hos en bergssida l. sidan av en ås l. jordbank o. d.; vanl. konkret: sluttande sida. Hazelius Bef. 22 (1836). SvGeogrÅb. 1944, s. 101 (konkret). —
-SLÄKT.
1) (numera bl. tillf.) till 17 c, övergående i adjektivisk anv.: besläktad med ngn gm sitt giftermål. Thure Jönson, ehuru han allenast var sido-slägt med Konungen, igenom sin Fru, den der war Gustafs Faders Half-Syster .. swor i sit sinne, at (osv.). Celsius G1 1: 379 (1746).
2) till 19 d: släkt bestående av (ngns) sidosläktingar. PH 3: 1717 (1741). Godset .. mottogs nu av en sidosläkt. Lo-Johansson Stat. 2: 236 (1937). —
(6) -SLÄPPNING. tekn. förhållandet att ett svarvstål är undanslipat så att endast dess egg anligger mot arbetsstycket. Hallström Verkt. 1: 5 (1923). —
-SNÖRNING, se A. —
(15 b slutet, 19 f) -SON. (†) son utom äktenskapet. Johansson HomIl. 2: 727 (1846). Strindberg NSvÖ 1: 41 (1906). —
-SPARK, se A. —
-SPEL.
1) sport. till 12; vid fotbollsspel o. d.: (spel som utmärkes av) spelande av bollen utåt planens sidor, vanl. till ytterforwardarna. IdrBl. 1935, nr 75 A, s. 13.
(17 c) -SPETS. (i sht i fackspr.) spets riktad åt sidan. Nilsson Fauna 1: 43 (1847). särsk. herald. i uttr. sidospets åt höger l. vänster, riktad åt höger resp. vänster. 2NF 25: 1362 (1917). —
(3, 6, 12, 14 i, 17 c) -SPRICKA. spricka på sidan av l. i yttre kanten av ngt; spricka som finnes bredvid l. utgör en förgrening av en större spricka. Nathorst JordH 422 (1891). —
(17 c) -SPRIDARE. spridare varmed ngt (t. ex. vatten) sprides åt sidorna. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 126. —
-SPRIDNING, se A. —
-SPRUND, se A. —
-SPRÅNG. (sid- 1779 osv. sido- 1795 osv.)
1) till 17 c: språng l. hopp åt sidan. Kellgren (SVS) 4: 93 (1779; i dans). Haren flyr undan med skyndsamt lopp och hastiga sidosprång. Holmström Ström NatLb. 1: 88 (1851). Balck Idr. 3: 214 (1888; i gymnastik). Swing 1921, nr 49, s. 14 (i boxning). särsk. bildl., särsk. ss. beteckning för avvikelse från ämnet i en muntlig l. skriftlig framställning l. från en rak l. riktig tankelinje l. för en undanflykt o. d. Inga sidsprång! Hvarför blef jag hitskjutsad? Rutström Schiller Röfvarb. 90 (1799). Göra logiska sidosprång. Rydberg FilosFörel. 1: 115 (1876). Efter detta korta sidosprång från ämnet, återgick han till nykterhetsfrågan. Allardt Byber. 3: 26 (1890).
2) byggn. till 6, 17 c: sidoutsprång (till byggnad). Rätvinkliga sidosprång. Brunius GotlK 1: 186 (1864). TT 1902, Ark. s. 80. —
(14 i, 17 c) -SPÅR. (sid- 1938. sido- 1858 osv.)
1) järnv. spår som direkt l. indirekt är kopplat till en järnvägslinjes huvudspår (t. ex. på en bangård) l. som utgör spåret till en sidolinje av en järnvägslinje; ofta liktydigt med: sidolinje, sidobana, bibana o. d. Vagnarna växlades in på ett sidospår. ReglTjSJ 1858, s. 9. Till bruket ledde ett sidospår. Järnvägsminn. 48 (1952).
2) bildl., om en ”linje” l. ”väg” l. ”riktning” som löper bredvid l. representerar en avvikelse från vid som betraktas ss. ”huvudlinjen” resp. ”huvudvägen” l. ”huvudriktningen”; särsk. i fråga om avvikelse från vid som är huvudämnet i en muntlig l. skriftlig framställning l. från en rak l. riktig tankelinje l. en rak l. normal utvecklingslinje. Ramsay Barnaår 4: 161 (1905). Det hade blivit en stunds samtal om fel blodtryck och förkalkning .., varefter samtalet växlat in på ett sidospår. Hedberg VackrTänd. 182 (1943). Utvecklingsoptimismen blommade, man .. trodde att industrialismen bara hade kommit in på ett tillfälligt sidospår. Form 1947, s. 174. —
(17 c) -SPÄNNING. spänning beroende på tryck o. d. som från sidan utövas mot ngt. Bergman Jordkl. 325 (1766). —
-SPÄRR, se A. —
(17 c) -STAG. stag som stöttar ngt (t. ex. en mast) i sidled l. från sidan; vant. 2UB 9: 515 (1906). —
-STAM.
(14 i) -STAMFORM~02 l. ~20. språkv. bildl.: stamform som förekommer bredvid en annan stamform, särsk. sådan form som utvecklats ur l. parallellt med denna senare. HbSAOB 13 (1904). —
-STAV.
1) till 6: stav i l. avsedd att användas till fat- l. tunnsidor o. d.; motsatt: bottenstav; särsk. (i fackspr.) om stav med vissa fastställda mått, avsedd till fat- l. tunnsidor o. d. Eneberg Karmarsch 1: 245 (1858). Sidostav (till cementtunnor) är vanligen 28″ och bottenstav 17″ lång. HbSkogstekn. 490 (1922).
-STEG, -STEGE, se A. —
-STEN. (sid- 1719 (: sistenar, pl.), 1789—1828. sido- 1711 osv.)
1) till 6, 12: sten ingående i l. bildande ngts sida l. använd ss. kantsten o. d. KKD 5: 274 (1711). En af sidostenarna i en grafkista. 2NF 32: 535 (1921). Sidosten, som bildar rännstenen, skall vara minst 60 cm. lång, 21 cm. bred (osv.). Bildmark Entrepr. 212 (1921).
2) [jfr t. nebengestein] geol. till 6, 14 i: bergart som befinner sig i kontakt med en genomsättande malm- l. bergartsgång; äv. om en bergart i förh. till en annan angränsande bergart. Hisinger Ant. 7: 18 (1840). De Geer SvNatRiked. 1: 240 (1946). —
(1) -STICK. [jfr t. seitenstich] (numera bl. tillf.) = sid-sting 2. IErici Colerus 1: 202 (c. 1645). —
-STING, se A. —
(6) -STOLPE. stolpe som ingår i l. bildar ngts (t. ex. en rams) sida l. som markerar ngts (t. ex. en öppnings) avgränsning i sidled. VetAH 1811, s. 87. De vertikala linjerna (hos bilen) understryks av panoramarutans lodräta sidostolpar. Motorför. 1955, nr 2, s. 28. —
-STRECK.
1) i sht zool. till 3, 6: streck på ngts (särsk. en djurkropps l. djurkroppsdels) sida. VetAH 1814, s. 175.
2) (†) till 14 i: väderstreck som icke utgör något av de fyra huvudväderstrecken. Melanderhjelm Astr. 1: 13 (1795).
(3, 6) -STRIMMA. (side- 1751. sides- 1747—1754. sido- 1862 osv.) i sht zool. strimma på ngts (särsk. en djurkropps l. djurkroppsdels) sida. Thomson Insect. 353 (1862). särsk. (numera bl. tillf.) om sidolinje (se d. o. 1 slutet) hos fisk l. groddjur. Linné Vg. 231 (1747). Dens. MusReg. 62 (1754). —
(17 c) -STROSS. bergv. stross som brytes i sidled från en gång l. ort i berg l. gruva. JernkA 1818, s. 96. —
(17 c) -STROSSNING. bergv. sprängning l. upptagning av sidostross; äv. konkret: sidostross. JernkA 1880, s. 412. —
-STRÅK. särsk. skeppsb. till 6 c, om vart o. ett av de stråk som bilda ett fartygs sida. SvUppslB 18: 969 (1934). —
(6, 12, 14 i, 17 c) -STRÄNG. sträng som är belägen på sidan l. längs ytterkanten av ngt l. sträcker sig parallellt med l. utgör en förgrening av en annan sträng; särsk. anat. om de strängar som bildas av ryggmärgens vita substans o. som äro belägna vid sidan om ryggmärgens grå substans. TLäk. 1835, s. 248. LbInternMed. 2: 134 (1916; om ryggmärgssträng). —
(17 c) -STRÖM.
-STUPNING.
1) till 6 d: en bergväggs o. d. stupning l. (branta) sluttning; äv. konkret, om brant sluttande bergvägg o. d. Fennia 36: 173 (1915).
2) bergv. till 6: ett malmlagers l. annat bergartslagers lutningsvinkel mätt vinkelrätt mot lagrets skärning med horisontalplanet; jfr don-läge. SvTidskr. 1873, s. 90. —
-STYCKE. (sid- 1704 osv. sides- 1754. sido- 1738 osv.) [jfr t. seitenstück] Jfr A.
2) till 3, 6, 12: stycke l. parti som ingår i l. kommer från l. bildar ngts sida l. begränsar ngt i sidled. HusgKamRSthm 1704, s. 75. Orgeln är målad i gråblått med utsökt vackra förgyllda ornament i form av festoner, fransar, akantusformiga sidostycken. Fatab. 1953, s. 182. särsk. om sidobräde i vagnsflak l. vagnskorg, sidohäck o. d. LB 4: 464 (1907).
3) (i sht i vitter stil) till 14 i, bildl.: del l. föremål l. (vanl.) företeelse som bildar en pendang till en annan del resp. ett annat föremål l. en annan företeelse, motstycke. JournSvL 1801, s. 65. I de färöiska visorna .. finnas märkliga sidostycken till en stor mängd nordiska visor af alla arter. NF 5: 621 (1882). Äfven i Asien är svårt att finna sidostycken till denna engelska folkmängdstäthet. EkonS 2: 3 (1894).
4) (†) till 14 i, 17 c, = -parti 2. Historien om Tarentinarne och Rheginarne är blott ett sidostycke i min berättelse. Carlstedt Her. 3: 145 (1833). —
(17 c) -STYRNING. (sid- 1924 osv. sido- 1904 osv.) tekn. (ngts) styrning i sidled; äv. konkret: sidostyrapparat. En apparat för sidostyrning af torpeder. SFS 1904, Bih. nr 2, s. 16. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 227 (konkret).
-STYV, se A. —
-STÅENDE, p. adj. (side- 1681. sido- 1872—1933)
2) (numera knappast br.) till 14 i.
-STÅL, se A. —
-STÅNDARE.
1) till 6: ståndare l. pelare l. stolpe anbragt vid l. ingående i l. bildande ngts sida. AHB 108: 24 (1801; på korg). Fornv. 1926, s. 156 (i portal- l. fönsteröppning).
2) (numera föga br.) bot. till 12, om ståndare som äro sidoställda i förh. till blommans medianplan. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 204 (1857). —
-STÅNG, se A. —
-STÄLLA, -ning. (sid- 1818 osv. sido- 1861 osv.)
1) till 6, 12, i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: anbragt l. belägen vid l. utgående från ngts sida; befintlig inom l. på ngt utanför dess mittparti, excentrisk. Ovala med sidoställd ingång försedda hyddor. Sjöstedt Storv. 64 (1911). särsk.
a) bot. om växtdel; särsk. om fot på svamp: excentrisk. Marklin Illiger 388 (1818). Bülow Svamp. 16 (1916; om fot på svamp).
2) el.-tekn. till 14 i: anordna (avstämningskrets, primären till en transformator, högtalarlindning o. d.) på ett sådant sätt att den vid parallellmatning icke kommer att föra anodlikström. RadioteknOrdl. (1944).
3) till 14 i, bildl.: sidoordna, koordinera, jämställa, likställa; jämföra; ss. vbalsbst. -ning ofta konkretare: sidoordnad ställning, likställdhet o. d. AntT 5: 180 (1878). Anmälaren tänker .. icke på det konstnärliga värdet, i hvilket Carl Larssons (teckningar till Rydbergs ”Singoalla”) tvifvelsutan äro .. fullt sidoställda (med Albert Edelfelts teckningar till Snoilskys ”Svenska bilder”). NordT 1894, s. 680. Att sidoställas med värdfolket föreföll ej att särskildt glädja honom. Hedenstierna StutaP 118 (1899). Kansliets sidoställning med övriga centrala ämbeten synes även framgå av kansliordningens bestämmelse. KansliH 1: 26 (1935).
4) (numera bl. tillf.) till 17 c.
a) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: ställd på tvären; riktad åt sidan. Stråkhult (dvs. ett redskap använt vid laggkärltillverkning) med sidoställda handtag. Arwidsson Strömm. 66 (1913). Lo-Johansson Gen. 532 (1947).
(6) -STÄLLNING, sbst.2 tekn. konkret: ställning l. stativ vid ngts sida. Wikforss 594 (1804). PriskatalSonesson 1895, s. 74. —
(17 c) -STÄNGSEL. fisk. o. jäg. stängsel som spärrar vägen (för fisk l. villebråd) i sidled. Ekman NorrlJakt 3 (1910; vid jakt). —
(6, 17 c) -STÖD. (sid- 1805 osv. sido- 1784 osv.) stöd l. karm o. d. anbragt vid l. utgörande ngts sida; stöd som stöttar ngt från sidan. Björkegren 1828 (1786). Portalens sidostöd. Schück o. Lundahl Lb. 1: 115 (1901). Sängar samt gavlar, bottnar och sidostöd därtill. VaruhbTulltaxa 1: 435 (1931). särsk. om sidokarm på stol l. soffa. Björkegren 20 (1784). Erixon Möbl. 2: XXVI (1926). —
-STÖT. (sid- 1805 osv. sido- 1734 osv.)
1) till 1, 3, 6, 17 c: stöt som kommer från sidan l. träffar ngn l. ngt i sidan; stöt mot ngns l. ngts sida. Serenius Lll 2 a (1734). Skall en lång .. (man) stå för en hård sidstöt måste han göra fötter till sida ställ. Arsenius MannKläd. 63 (1902).
2) spelt. till 12; vid biljardspel: stöt som träffar bollen till höger l. vänster om mittlinjen. Wilson Spelb. 67 (1888). —
-SURRNING, se A. —
(14 i) -SYFTNING. (numera föga br.) = -syfte. Bakom planens skenbart värdiga hållning .. gömma (berättelserna) en motbjudande sidosyftning. NordT 1883, s. 626. Därs. 1888, s. 246. —
(1) -SÅR. (side- 1674—1728. sido- 1695 osv.) [fsv. sidho sar; jfr t. seitenwunde] (i religiöst spr.) om det sår som en av krigsmännen (enl. Joh. 19: 34) stack upp i Jesu sida vid korsfästelsen; jfr -hål 1, -håla. Min Synd, o Gud, begraf, / J Christi sijde-sår. Columbus BiblW G 4 b (1674); jfr Ps. 1937, 440: 5. Stenberg KyrkSkrud 315 (1950). —
(6, 14 i, 17 c) -SÄCK. anat. säckliknande bildning som utlöper från sidan av ngt l. vid sidan av l. i sidled från ngt. NF 2: 1558 (1878). särsk. om en vid ryggradsdjurens fosterutveckling bildad säck, uppkommen (tillika med ursegmenten) vid delning av en av det mellersta groddbladet bildad säck o. utgörande upphovet till kroppshåligheten. Wallengren (o. Hennig) 4: 29 (1913). —
-SÄTTNING, -SÖM, se A. —
(14 i, 17 c) -TACKEL. sjöt. på segelfartyg; om de grövre taljor (tackel) som fastgöras en på vardera sidan om undermastens topp o. användas vid stängernas o. rårnas upptagning vid uppriggning o. vid ombordtagning av svåra tyngder. Röding 2: 608 (1796). —
-TAGG. (sides- 1754. sido- 1862 osv.) särsk. till 3, 6, 12: tagg på ett djurs l. en djurkroppsdels sida; tagg på ngt utanför dess mittparti (utåt sidorna). Linné MusReg. 59 (1754). Det högra (älg-)hornets sidotaggar äro längre än det vänstras. FoFl. 1932, s. 133. —
(12, 14 i) -TAK. byggn. (lägre) tak vid sidan om det över byggnadens huvuddel belägna (högre) taket. Wallin Bref 249 (1849). —
-TAL, se A. —
(6 c, 17 c) -TALJA. (sid- 1874. sido- 1796 osv.) sjöt.
2) (numera bl. ngn gg, om ä. förh.) om de taljor som voro fastgjorda vid sidorna av en fartygskanons lavett o. som tjänade till att stötta kanonen i sidled. Röding 2: 609 (1796). Hägg TretungFl. 53 (1941; om förh. på 1700-t.). —
-TAND.
1) (numera bl. tillf.) zool. o. odont. till 6, 12; dels om de tänder som äro belägna i käkens sida (motsatt: fram-, hörntand); dels om de framtänder som sitta närmast hörntänderna. Retzius Djurr. 67 (1772). BiblHäls. 2: 8 (1881).
2) zool. till 3, 6, 12, 14 i, om tandliknande tagg l. utskott på ett djurs kropp, befintlig(t) på sidan av ngt l. bredvid annat utskott o. dyl. l. på ngt utanför dess mitt (åt sidorna till). Retzius Djurr. 222 (1772).
3) tekn. till 6, 17 c; på maskindel o. d.: på sidan av ngt befintlig l. åt sidan riktad tand. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 48. —
(6, 12) -TANK. tank anbragt vid ngts sida l. utanför mittpartiet av ngt, särsk. vid sidan om en i mitten placerad tank. Lokomotiv med sidotankar. Lundberg Lok. 41 (1902). —
(14 i) -TANKE. (numera bl. tillf.) (dold, förstucken) bitanke o. d. Bremer GVerld. 4: 256 (1861). Krusenstjerna Pahlen 3: 180 (1931). —
-TAVLA. särsk. till 12, 14 i: (parti av) altartavla som befinner sig vid sidan av altarets mittparti l. (det parti som utgör) altarets mitt- l. huvudtavla. Brunius Resa 1838 125 (1839). —
(17 c) -TECKNING. (numera mindre br.) = -ritning. Hazelius Bef. 7 (1836). TT 1879, s. 93. Cannelin (1921). —
-TELNING.
(14 i) -TEMA.
1) mus. i musikverk, i sht sonat: ett mot huvudtemat kontrasterande tema. Lindgren MusSt. 85 (1896).
2) om tema i en debatt l. framställning, som ligger vid sidan om debattens osv. huvudtema. HT 1952, s. 341. —
(17 c) -TIPPVAGN~02 l. ~20. (i fackspr.) vagn som tömmes gm tippning åt sidan. HufvudkatalSonesson 1920, s. XXIV. —
-TON. särsk. mus. till 14 i: plagal (se d. o. 1) ton; motsatt: autentisk ton. Phosph. 1810, s. 54. —
(12, 14 i) -TORN. (sid- 1901. sido- 1890 osv.) torn placerat vid sidan av en byggnad l. på en byggnad vid sidan om dess mittparti (i denna anv. särsk. om vartdera av två på ett sådant sätt placerade torn). Nyblom i 3SAH 5: 97 (1890). (Domkyrkan i Bonn) har koret och dess båda sidotorn utförda i sträng romansk stil. Hahr ArkitH 195 (1902). —
(12, 14 i) -TRAPPA. (mindre) trappa som förefinnes vid sidan av l. jämte en huvudtrappa l. är placerad vid sidan om en byggnads mittparti. Brunius SkK 90 (1850). —
(12, 14 i, 17 c) -TRUPP. (numera bl. tillf.) mil. trupp avdelad för utförande av bevakning i flanken av marscherande truppkolonn; jfr -detachement, -patrull, -vakt. (Det) borde .. stadgas: at .. en colonn .. bör marchera med för- sido- och eftertrupper. Lefrén Förel. 1: 182 (1818). 2NF 25: 374 (1916). —
(6, 17 c) -TRYCK. (i sht i fackspr.) tryck utövat mot ngts sida; tryck utövat mot ngt från sidan; äv. bildl. Rothstein Byggn. 41 (1856). SD(L) 1892, nr 344, s. 4 (bildl.). Bärgveckning genom sidotryck. GHT 1896, nr 259, s. 2. —
(17 c) -TRYCKA. skogsv. om träd: från sidan utöva tryck på (intillstående träd); nästan bl. i pass., särsk. p. pf. (äv. adjektiviskt). Haller o. Julius 78 (1908). Granen står starkt sidotryckt. SkogsvT 1912, s. 251. —
(6, 17 c) -TRYCKNING. (i fackspr., numera föga br.) = -tryck. König Mec. 37 (1752). Nilsson Ur. I. 2: 14 (1838). —
-TUB. särsk. (förr) sjömil. till 6 c; på krigsfartyg: tub för utskjutning av torpeder, anbragt i fartygssidan under vattnet. TSjöv. 1891, s. 159. —
(14 i, 17 c) -TUR. (mindre) tur som innebär en avvikelse från den för en viss tur fastställda rutten l. som följer en sidoväg o. d. Beskow Res. 244 (1861). —
(12) -TÅ. (sides- 1745. sido- 1847 osv.) anat. om de ytterst (åt fotens sidor) belägna tårna på en fot. Linné Öl. 42 (1745). —
(17 c) -TÅG. sjöt. om de tåg varmed man vid dockning inriktar ett fartyg sidledes. Witt Skeppsb. 318 (1863). —
(14 i, 17 c) -UTFLYKT~02 l. ~20. sidotur; äv. bildl., särsk. om avvikelse från ämnet i en framställning. Wieselgren Samt. 133 (1876, 1880). Oscar II Mem. 2: 113 (1885; bildl.). —
-UTRYMME~020.
(6, 17 c) -UTSKOTT~02 l. ~20. utskott som i sidled skjuter ut från ngt, särsk. från ngts sida, l. utgör en förgrening av ngt. Hernquist Hästanat. 12 (1778; på kota). Ett sidoutskott af denna bergsträcka (dvs. Kordillererna) bildar Panama-näsets kedja. Palmblad LbGeogr. 47 (1835). —
(6, 17 c) -UTSPRÅNG~02 l. ~20. utsprång som i sidled skjuter ut från ngt, särsk. från ngts sida, l. utgör en förgrening av ngt. AntT 4: 76 (1872). —
-VAGN, se A. —
(17 c) -VAKT. (side- c. 1657. sido- 1854) (†) vakt(styrka) avdelad för bevakning i flanken av en marschkolonn o. d. Horn Beskr. 94 (c. 1657). KrigVAH 1854, s. 118. —
-VALL.
1) till 6, 12, 14 i: vall runtom l. utmed (sidan av) ngt; vall som begränsar ngt i sidled. TT 1898, Allm. s. 235.
2) (†) till 12: vall som bildar flank i en försvarsanläggning; jfr -verk 1. Ståhlsverd 4 (1755). KrigVAT 1833, nr 8, s. 9. —
(6, 12, 14 i) -VALV. byggn. valv som bildar sida i ett välvt tak l. som är beläget utanför mittpartiet av ett byggnadsverk l. vid sidan av ett byggnadsverks huvudvalv; äv. om del av en byggnad med ett sådant valv ss. tak. König Mec. 132 (1752). —
-VAPEN. (sid- 1877. sido- 1828 osv.)
1) vap. till 1, om olika slag av (blanka) vapen som äro försedda med klinga o. som bäras vid sidan i gehäng l. koppel (t. ex. värja o. sabel); jfr -gevär, -värja. Fryxell Ber. 3: 302 (1828). Det vanligaste sidovapnet, som fördes av de svenska soldaterna (på 1600-talet), var .. värja. Fatab. 1946, s. 107.
2) (tillf.) till 12, 14 i, om de delar av ett heraldiskt vapen som icke ingå i vapnets huvuddel (dess sköldmärke). Fryxell Ber. 14: 192 (1846). —
(14 i, 17 c) -VATTEN. jfr -flod, -sjö, sbst.2 Salander Gårdzf. 238 (1731). St. Tandån, ett sidovatten till Trysilälven. SvGeogrÅb. 1943, s. 76. —
-VECK.
2) sömn. till 12, om veck anbragta på ena sidan l. båda sidorna om mitten av ett plagg ss. prydnad l. för att ge ökad vidd. NJournD 1857, s. 127 (på skjorta). —
-VENTIL, se A. —
(12) -VENTRIKEL. anat. vardera av de två håligheter som finnas i storhjärnans sidodelar. Retzius EthnolSkr. 44 (1844). —
-VERK.
1) [jfr t. seitenwerk] (om ä. förh.) mil. till 12, om de delar av ett befästningsverk som utgöra dess flanker. Wikforss 2: 594 (1804). Hahnsson (1899).
-VEV, se A. —
(17 c) -VIK. vik som utgör en förgrening av en vattensamling, särsk. av en annan (större) vik. Andersson Verldsoms. 3: 24 (1854). —
(17 c) -VIND. (sid- 1734 osv. sida- 1712 osv. sido- c. 1750 osv.) vind som blåser från sidan. Eneman Resa 1: 137 (1712). När du kör i sidvind (med flygplan), så tänk på (osv.). Söderberg PrFlygl. 1: 108 (1935). —
(6, 17 c) -VINDSKYDD~02 l. ~20. vindskydd vid sidan av ett motorfordon. SvD(A) 1924, nr 180, s. 2. —
(6, 17 c) -VINGE. vid ngts sida befintlig l. åt sidan utskjutande vinge l. vingliknande del. TT 1872, s. 167. Wetterhoff Skog 1: 179 (1883; på släde). SvD(A) 1959, nr 23, s. 1 (på snöplog). —
-VINKEL. (sid- 1888 osv. sido- 1864 osv.)
1) (i fackspr.) till 6, 9: vinkel bildad av (kanterna av) ngts sidor, särsk. av två kanter i en polyeders sidoyta. Bergroth Geom. 205 (1876).
2) geom. till 14 i.
a) (numera knappast br.) om var o. en av två vinklar som ligga bredvid varandra o. ha gemensam spets o. ett gemensamt vinkelben. Bergroth Geom. 13 (1876).
b) om en vinkel i förh. till en annan tillsammans med vilken den bildar 180 graders vinkel. Lönnqvist Geom. 21 (1930).
3) (numera bl. tillf.) till 14 i, 17 c, om vardera av de två åt motsatta sidor riktade vinklar som bildas av två korsande linjer. 2VittAH 24: 367 (1864).
4) (i fackspr.) till 17 c.
a) vinkel som bildas av ett föremål l. en linje l. yta i horisontalplanet med ett vertikalplan; äv. om instrument för mätning av denna vinkel; motsatt: höjdvinkel. Balck Idr. 3: 384 (1888). TT 1953, s. 537.
b) skjutk. vid inriktning av vapen: vinkel i sidled mellan siktlinje o. kärnlinje, korrigerad med hänsyn till avdrift o. vind samt framförhållning vid rörligt mål. Engdahl Vap. 65 (1934). —
-VIS, -VRIDA, se A. —
(17 c) -VY. (sid- 1964. sido- 1878 osv.) jfr -bild 2. Retzius FinKran. 172 (1878). Mycket få säkra data om (höghöjdspaningsplanet) A-11 har ännu publicerats och endast ett par fotografier i sidvy. TT 1964, s. 643. —
-VÅD, se A. —
-VÄDER. (sid- 1639—1885. side- 1611—1738. sido- 1681—1807) (†)
1) till 14 i: vind som icke kommer från något av huvudväderstrecken; t. ex. om vind från nordost l. sydost. Forsius Phys. 135 (1611). Schroderus Comenius 56 (1639).
-VÄG. (sid- 1805—1938. side- 1704. sido- 1718 osv.)
1) till 14 i, 17 c: (mindre) väg som går ut från en annan (större) väg (o. som förbinder två större vägar l. leder till en ort som ligger ett stycke ifrån den större vägen), biväg, avtagsväg; äv. dels om (mindre) väg som går bredvid en annan (större) väg, dels i abstraktare anv., om färdled l. väg som ngt tar o. som går bredvid en annan (ss. huvudled betraktad) led l. väg o. som leder till samma mål som denna. När han kom fram till vägkorset strax utanför byn, vek han in på en sidoväg. FörordnPostw. 113 (1704). Gen(eral) Vaktm(ästare) de Soys, som med några rytteriregementer stått i Voigtland och ville undsätta Leipzig .. blef genom Königsmarks och Wrangels åtgärder hindrad att framkomma och måste på sidovägar försöka uppnå hufvudarméen. Mankell Fältsl. 406 (1858). Om föraren på huvudled vore tvungen att minska hastigheten, så snart han nalkades en sidoväg, skulle han därigenom åsamkas betydande tidsförluster. BilskolLb. 115 (1959). särsk. bildl.; särsk. i uttr. som beteckna inflytande l. påverkan från ngt vid sidan av l. användande av omvägar l. krokvägar l. smygvägar l. indirekta l. ohederliga metoder l. avvikelse från den rätta vägen l. från ämnet vid en debatt l. i en framställning. Weste FörslSAOB (c. 1815). Den anmärkningen, som mot Vischer blifwit rigtad, att det tragiska elementet endast på en sidowäg inkommer i humorn, tyckes wara i någon mån befogad. Ljunggren Est. 2: 156 (1860). Du har aldrig gått bakvägar eller sidovägar och aldrig sökt bygga din lycka på cabaler mot kamrater. AnderssonBrevväxl. 1: 197 (1860). Det skulle .. föra för långt på sidovägar, om dessa förhållanden här skulle grundligare undersökas. Mjöberg Stilstud. 90 (1911).
2) till 17 c: riktning åt sidan.
a) (numera knappast br.) i uttr. i sidoväg l. på sidovägen, i sidled, åt sidan. Att skjuta rätt i sidväg är af största vikt vid smala mål. HbFältartill. 10: 96 (1892). Handtaget (på höräfsan) kan på sidovägen förskjutas. TT 1899, M. s. 59.
b) i sg. best. i adverbiell anv.
α) (numera mindre br.) i sidled, sidledes. NF 2: 682 (1877). Sidovägen förskjutbara axlar. 2NF 16: 1008 (1911). IllSvOrdb. (1964).
Ssg (till -väg 1): sidovägs-trafikant. (i sht i fackspr.) trafikant på sidoväg, trafikant som kommer från sidoväg. BilskolLb. 142 (1959). —
(6 c) -VÄGARE. skeppsb. i ett fartygs stomme ingående långskeppsförstärkning som förbinder spanten från för till akter utefter fartygets sidor; jfr botten-vägare. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-VÄGG, se A. —
-VÄGS, adv. (sid- 1726—1905. sido- 1895)
1) (†) till 16: bort, undan. Min Döde-dag, du sista Timans häpnad, / .. Med dig skall jag sielf döden sid-wägs jaga. Frese AndelD 40 (1726).
2) (numera knappast br.) till 17 c: åt sidan, i sidled, sidledes. SD(L) 1895, nr 329, s. 7. Det i lagren något sidvägs förskjutbara första drifhjulsparet. LD 1905, nr 27, s. 2. —
-VÄNDA, se A. —
(1) -VÄRJA. (sid- 1617—1639. sida- c. 1640. side- 1622—1624. sido- c. 1640—1890) (numera föga br.) vap. = -vapen 1. Schück VittA 1: 33 (i handl. fr. 1617). Hwilken Fahna Ryttere eller Regemente Knechtar kommer med Fienden til at drabba, och tagher flychten förr än de Sidwäriorne icke mehra bruka kunne, skole stånda til rätta för Marsken och öfwerste Krigzrätten. Krijgsart. 1621, § 61. Spak BlVap. 25 (1890; om förh. 1618). —
-VÄRK, -VÄSKA, se A. —
(6) -YMPNING. (sid- 1926 osv. sido- 1884 osv.) trädg. ympning varvid ympkvisten stickes in mellan barken o. veden på en trädstams l. trädgrens sida, barkympning. HbTrädg. 8: 157 (1884). —
(6, 9) -YTA. (sid- 1844 osv. sido- 1804 osv.) jfr -plan. Wikforss (1804; under seitenfläche). I fig. 8 antages kärlet ha plana sidoytor och vara öppet upptill. Dahl o. Wallmark MatTeknHb. 324 (1949). —
-ÅS. (sid- 1658 (: Sijåhsen, sg. best.)—1881. sido- 1746 osv.)
1) till 3, 6, 14 i, 17 c: åsliknande förhöjning på ett djurs l. föremåls sida; åsliknande förhöjning som löper parallellt med l. utgör en förgrening av en annan, större förhöjning. VäxtLiv 3: 439 (1936).
2) till 12, 14 i; långsgående takås (bjälke) som ligger nedanför o. är parallell med ryggåsen (mittåsen). NVedboDomb. Vårt. 1658, s. 3. Taket uppbäres af ryggåsen och de båda sidoåsarne. Nilsson HallMus. 88 (1902).
(3, 6, 12, 14 i) -ÖGA. (sid- 1818. sido- 1822 osv.) zool. om vartdera av två ögon som sitta på samma l. var sin sida av huvudet, särsk. hos djur som dessutom har ett l. flera ögon i pannans mitt. Marklin Illiger 236 (1818). Hos några kräftdjur förekommer utom pariga sidoögon äfven ett oparigt, pannöga. 2NF 15: 151 (1911). —
(3, 6, 12, 14 i) -ÖPPNING. öppning på ngts sida l. åt sidan till på ngt; öppning bredvid l. jämte annan (ss. huvudöppning betraktad) öppning. Rinman 1: 617 (1788). Ahlström Eldsl. 375 (1879).
Avledn.: -SIDIG, adj. [jfr t. -seitig] i ssgr.
1) till 1, 3, 6, 7, 19, 20, 21, 22: som berör l. har avseende på en viss, av förleden angiven sida l. del av en sida l. part resp. vissa av förleden angivna sidor osv.; i ssgrna all-, dubbel-, egen-, en-, gen-, höger-, vänster-, växel-, ömse-sidig m. fl.
2) till 6, 7, 8, 9, 10: som har ett visst, av förleden angivet antal sidor; som har en sida l. sidor med en viss, av förleden angiven beskaffenhet; i ssgrna dubbel-, en-, fem-, fler-, fyr-, grå-, jämn-, lik-, lång-, mång-, parallell-, plan-, rak-, sex-, tre-, två-, ått-sidig m. fl.
3) till 13, 14: som befinner sig på en viss, av förleden angiven sida om ngt; i ssgrna hin-, mot-sidig.
4) till 22: som har ett visst, av förleden angivet antal aspekter l. egenskaper o. d.; i ssgrna en-, fler-, mång-sidig m. fl. Anm. Vissa ord med en senare led -sidig, t. ex. bak-, fram-sidig, äro snarast att uppfatta ss. bildade till ett sammansatt grundord med sida, sbst., ss. senare ssgsled. —
-SIDING, r. l. m. till 6, 10, i ssg betecknande en figur med ett visst, av förleden angivet antal sidor; i ssgrna fem-, fyr-, mång-, nio-siding m. fl. —
SIDLIG, adj.2 [jfr t. seitlich] (mera tillf.)
1) till 1, ss. adv. sidligt, längs med sidorna, i sidorna. SvUppslB 18: 1108 (1934). Siamesiska tvillingar, benämning på den form av sammanvuxna individer, duplicitas .., där bålen är sidligt sammanvuxen. Därs. 24: 661 (1935). 2SvUppslB 19: 1236 (1951).
2) till 17 c: som uppträder l. framträder l. sker i sidled. I fåglarnas flyttningsförlopp förekomma årliga differenser, tagande sig uttryck däri, att vägen kan utsträckas olika samt visa större eller mindre sidliga divergenser. FoFl. 1916, s. 28.
Spoiler title
Spoiler content