UNITARISM un1itaris4m, äv. UNITARIANISM un1itarianis4m, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(-rianism 1889 osv. -rism 1845 osv.)
tanke l. uppfattning att ngt är l. skall vara en enda enhet l. helhet o. d.; särsk.
a) relig. o. teol. religiös åskådning (l. rörelse) som motsätter sig treenighetsläran (o. ansluter sig till rationalistiska (se RATIONALISTISK b) uppfattningar); motsatt: triteism. Att unitarismen fortfarande består må ej tillräknas det egna i dess bekännelse, utan det stöd den eger genom den sanna kyrkan. Frey 1845, s. 164. Med hänsyn till sin religiösa åskådning genomgick den amerikanska unitarismen under 1800-talet en med den engelska likartad utveckling. 2NF 30: 1088 (1920). I 1600- och 1700-talens England förenades unitarismen med deismen till en förnuftsreligion. Religionslex. 549 (1999).
b) statsv. (politisk) åskådning som förespråkar l. strävar efter upprättande av centralt styrd enhetsstat; motsatt: partikularism (se d. o. 1), separatism (se d. o. b). SvUppslB 28: 1059 (1936). Anhängare av politisk unitarism. NEOrdb. 3: 452 (1996).
