UNIVERSITÄR un1iværs1itä4r, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. universitär; av fr. universitaire, avledn. av université (se UNIVERSITET)]
(numera bl. tillf.) som rör l. hör till universitet. En liten universitär decentralisation. GHT 1898, nr 79 A, s. 2. En sådan metod kanske kan tillämpas i en skolskrivning, men man hade väntat sig att på det universitära planet finna en mindre skolmästarmässig uppfattning. DN(B) 1957, nr 332, s. 2.
