SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2011  
UNKIG, äv. UNKOT, adj.
Ordformer
(-ig c. 17501801. -ot 17061717)
Etymologi
[ombildning av UNKEN]
(†) om lukt l. foder l. matvara o. d.: unken, skämd. Gammalt unkot och rötot watn. UHiärne 2Anl. 236 (1706). Denna (skadliga lukt) delas i 3 slag: 1:o Härsk; 2:o Unkig; 3:o Stinkande. Linné Diet. 2: 29 (c. 1750). (Det) hände sig, at jag kom at dricka et glas Mosel-Win som war något unkigt. Rosenstein BarnSj. 312 (1764). Ornadt, unkigt eller mal-fullt Mjöl hjelpes säkrast genom flitig siktning. Alm(Ld) 1791, s. 44. Ett för kreaturens hälsa skadeligt, unkigt och dammigt hö. LBÄ 44–50: 324 (1801).
Spoiler title