SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2011  
UNKNA 3kna2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (†, LB 2: 66 (1899)).
Ordformer
(förr äv. w-, -ch-)
Etymologi
[jfr sv. dial. (Finl.) unkna, ånkna, åkna, böja sig, digna ner, svullna; till UNKEN]
(numera bl. tillf.) om säd l. hö l. dryck o. d.: bli unken (på grund av dålig förvaring); äv. bildl. At han wel bewarar roghen paa nogoth goth rwm ther han ligger icke och wnchnar. G1R 3: 99 (1526). Emedan unknadt och mögladt Hö, har förlorat sin kraft, samt gifver mycket dam ifrån sig, hvaraf hästar bekomma qvarkan. VetAH 1756, s. 75. Vin som under förvaring unknat eller möglat, kan befrias från den oangenäma smaken genom skakning med fin matolja, hvilken sedan afhälles. Nisbeth 1430 (1870). Skall Ni unkna i dålig sängkammarluft(?). Strindberg Brev 1: 290 (1876). Vår förträffliga värdinna, denna omsorgsfulla husmor, / låter aldrig maltet unkna, grodden kladdas och bli klibbig. Collinder Kalev. 206 (1948).
Spoiler title
Spoiler content