publicerad: 2011
UPPHOV up3~hω2v, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(ophoff (-å-) 1529–1672. ophoof (-ff) 1642–1672. upphov (v-, w-, -p-, -oo-, -f, -ff) 1523 osv. vphoff 1523–1680. vphöf (w-) 1628–1687)
Etymologi
[fsv. uphof; motsv. fd. ophov, mlt. uphof; till en avljudsbildning till fsv. hæfia up (se HÄVA), motsv. fvn. hefja upp, mlt. upheven; med avs. på bildningen jfr fsv. uphav, motsv. fvn. upphaf, fd., d. ophav]
1) (†) uppror l. upplopp o. d. The wesgote herrer szom thett ophoff begynt hade. G1R 6: 371 (1529). Att icke förordsaka skattbönderne i längden till uphof och upstandh, då de tillefventyrs kunna göra allt det godzköpande om inthet. RP 10: 31 (1643).
2) ursprung l. upprinnelse l. början; härkomst; äv. dels: upphovsman, dels: orsak l. anledning l. grund; särsk. dels i sådana uttr. som ge l. vara upphov(et) till ngt, dels i uttr. ngns dagars upphov, ngns förälder (l. föräldrar). (Ärkebiskop) götstaff Som tiilfællit oc wphofwit warit hafwer een stoor deel tiil thet obestaandt Som i Nogen tiidt hær tiil dagx warit hafwer. G1R 1: 164 (1523). The Jesuiter, hwilka hafwa warit uphoff til det grufweliga tyrannie, som äro skedde i Hispanien. RA II. 2: 106 (1617). Ett Företaal af Hr. Georg Stiernhielm giordt om alla Tungomåls uphof. Schück VittA 3: 31 (i handl. fr. 1690). Denna sjukdom (dvs. häfta) tros aldrig hafwa annat uphof an förhäxning. Livin Kyrk. 21 (1781). Bilden på näthinnan ger upphov till en nervimpuls, som genom synnerven leds till hjärnan, där en synförnimmelse uppkommer. Bergholm Fys. 4: 35 (1957). Ungarna var och vart friska och starka och tämligen lika sina dagars upphov. Parling FrVildm. 78 (1995).
Ssgr (till 2): A (†): UPPHOVES-MAN, se B.
B: UPPHOVS-KVINNA. kvinnlig upphovsman. Den stackars presten visste att hans Betsy var upphofsqvinna till ryktet. Thackeray Pend. 1: 184 (1850). —
-MAN. (upphoves- 1604–1691. upphovs- 1610 osv.) (mans)person som är upphov till l. ligger bakom ngt (särsk. dels (särsk. jur.) konstnärligt l. litterärt o. d. arbete, dels (i sht förr) krig l. uppror l. osämja o. d.); förr äv. om Gud ss. skaparen av världen l. människorna. Til thetta Rådhslaghet hafwer Mercurius en Hertigh, warit een root och vpphofwes man. Bureus Warn. B 1 a (1604). De som woro vphofwesmän til detta vpproret, dömdes ifrån Lifwet. Dryselius Monarchsp. 321 (1691). Verldens Upphofsman kan ej hafva skapat masken menniskan blott att qväljas och dö. Stenhammar 331 (1798). Först i 1880 års förordning om författares och konstnärs rätt tillerkändes upphovsmannen en klar ensamrätt att utnyttja verket. FinT 1955, s. 321.
Ssgr (i sht jur.): upphovsmanna-konto. SFS 1979, s. 1444. Upphovsmannakonto, (dvs.) konto genom vilket upphovsman till litterärt eller konstnärligt verk kan få uppskov med sin beskattning. NE (1996).
-RÄTT. [jfr nor. opphavsrett (se NysvSt. 1959, s. 184 ff.)] i sht jur. upphovsmans rätt till sitt litterära l. konstnärliga o. d. verk; jfr skapar-rätt. Till lagrådet har remitterats ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till ny lagstiftning om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. SvD(A) 1/4 1959, s. 7. När det gäller dataprogram har upphovsrätten varit omdiskuterad. Bland annat för att de är så lätta att kopiera. ADBDig 161 (1992).
Ssg (i sht jur.): upphovsrätts-lag. Man har all anledning förutsätta, att riksdagen i dag antager en ny upphovsrättslag. SvD(A) 7/12 1960, s. 4. —
-RÄTTSLIG. i sht jur. som har avseende på upphovsrätt. Den grundläggande principen är, att alla verk, som besitter en viss konstnärlig eller litterär originalitet, skall vara upphovsrättsligt skyddade. GHT 9/12 1960, s. 8. —
-SÄGEN. (i fackspr.) sägen som innehåller förklaring av upphovet till l. uppkomsten av ngt (ss. terrängformation, ortnamn o. d.). FoF 1926, s. 69. Nästan varje biblisk berättelse är lokalfäst, och i första Mosebok tycks många av episoderna rentav tillkomna för lokalens skull: de är upphovssägner, skapade för att förklara namnet på en ort, ett berg, en brunn, en provins o.s.v. SvLittTidskr. 1975, nr 1, s. 21.
Spoiler title
Spoiler content