SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2011  
UPPGÅNG up3~goŋ2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (2RARP I. 2: 4 (1720) osv.) ((†) -er Lang Lorentssen Fortif. 21 (1737)).
Ordformer
(op- 16521672. opp- 1618. up- (v-) 15261801. upp- c. 1640 osv.)
Etymologi
[fsv. upganger; jfr d. opgang; vbalsbst. till UPP-GÅ o. GÅ UPP]
1) motsv. UPP-GÅ 1, om handlingen l. förhållandet att gå l. röra sig l. stiga l. höjas upp l. uppåt; särsk. dels i fråga om uppstigning efter sängliggande l. (i fråga om djur) vintersömn o. d., dels i sådana uttr. som vara i uppgången l. i l. (sin) uppgång, vara på väg upp; äv. i mer l. mindre bildl. anv., särsk. om ökning l. förhöjning l. stigande (i pris l. värde l. anseende l. antal o. d.), förbättring, uppsving, tillväxt. Romarrikets uppgång och fall. Forsius Phys. 195 (1611). När laxen är i upgången, står han nedanföre stenar. VetAH 1751, s. 111. (Björnens) uppgång ur idet är till en del beroende af sen eller tidig vår. Hahr HbJäg. 225 (1866). Vid ridåns uppgång dansas vals i danssalen. Molander Gogol 1 (1883). De kom till ett land, där det rådde goda tider och där allting var i uppgång. Moberg SistBr. 280 (1959). — jfr RIDÅ-UPPGÅNG. — särsk. oeg., om himlakropps, särsk. solens, skenbara uppstigande från horisonten; i uttr. solens uppgång äv. med tanke på tidpunkten (förr äv. platsen) för solens uppgående. Iach sågh en .. engel vpstigha(n)des frå solenas vpgång. Upp. 7: 2 (NT 1526; Bib. 1917: ifrån öster). (Lat.) Dies naturalis (sv.) dags tijdh som är emellen solennes vpgång och nidergång. VarRerV 4 (1538). Morgonens sol i sin uppgång var. Wennerberg 1: 259 (1881). jfr MÅN-, SOL-UPPGÅNG.
2) i konkret anv. av 1: ställe där man går upp l. kan gå upp (i ngt l. på ngt l. till ngt); särsk. om trappa l. väg l. passage o. d. som leder upp l. uppåt; äv. om trapphus i flervåningshus (med ingångar till lägenheter på varje plan), äv. med inbegrepp av de lägenheter som nås genom sådant trapphus. Thett teckett som göres skall emillann Nya Hwalffwed och vpgånngenn ått öffre wåningerne. HB 1: 247 (1591). Tornets nedersta afdelning har .. en uppgång med spiraltrappa. Brunius SkK 143 (1850). Vi hade allra största båtnad och glädje av att i åtta år få bo i samma uppgång som konstnärsparet Pauli. Laurin Minn. 3: 387 (1931). När vi kom till vår uppgång kom en man med in genom porten. GT 22/10 2000, s. 9.
3) (numera bl. ngn gg i vitter stil) motsv. UPP-GÅ 4: början l. uppkomst; äv. om förhållandet l. händelsen att bli synlig l. om tillfälle då ngt synliggörs l. blir tydligt. Linc. Ff 2 b (1640). Grefve Axel Fersen hade den lyckan att födas vid uppgången af frihetens tidehvarf. 1SAH 5: 322 (1795, 1813). Genom Idéens uppgång för menniskans medvetande vinner Verkligheten först sin sanna förklaring. Trana Psych. 2: 85 (1847). Nyblæus Forskn. 2: 44 (1881).
4) (numera mindre br.) motsv. UPP-GÅ 6, om handlingen att mäta upp l. staka ut (gräns o. d.); jfr gå upp 6. AtlFinl. 32 b: 6 (1899). I samband med gränsens uppgång och utmärkning .. upprättades en detaljerad gränsbeskrivning. SvGeogrÅb. 1933, s. 75. Östergren (1964).
5) (†) motsv. UPP-GÅNG 7: förbrukning, åtgång. MeddSlöjdF 1896, s. 106 (1652). Schultze Ordb. 1454 (c. 1755).
Ssgr: (1 slutet) UPPGÅNGS-AMPLITUD. (†) den båge av horisonten som upptas mellan östpunkten o. medelpunkten av en himlakropp vid dess uppgång; jfr amplitud b. 2NF 1: 874 (1903).
(1) -FISK. (†) fisk som är på väg uppströms (för att leka). Sulkaua koskj är gått stelle att bygge små kaar for opgångz fiisk, som ther och noch wancker både siik, idh, braxen och nogen små lax. HFinlH 3: 327 (c. 1556). Broman Glys. 3: 709 (c. 1740).
(1) -PERIOD. period av uppgång l. tillväxt l. framåtskridande o. d.; jfr -tid 1. Det spansk-amerikanska kriget, som .. utkämpades i en ekonomisk uppgångsperiod, utöfvade .. blott föga inflytande på de ekonomiska konjunkturerna. GHT 1905, nr 140 A, s. 1.
(1 slutet) -PUNKT. (numera bl. tillf.) om den punkt där en himlakropp höjer sig över horisonten. Går Sohlen lijka långt ifrån Norden opp och neder, så wijsar din Compass rätt .. så at den rätta Nord-Puncten eller Söder Puncten är då mitt emellan Solens upgångz och nedergångs Puncter. Rosenfeldt Nav. 10 (1693).
(1) -STIG. (†) stigort för transport upp ur gruva; jfr stig, sbst.6 (Hängväggsstigar) ställa sig .. ganska dyrbara och böra därför ej tillgripas, om rummet kan förses med uppgångsstig i malm. JernkA 1917, s. 347.
-TID.
1) till 1; särsk.: tid av uppgång, uppgångsperiod. Cassel TeorSocEkon. 251 (1934). Det var en ekonomisk uppgångstid, och detta berodde till stor del på de ökade förbindelserna utåt. Andersson SkånH 1: 443 (1947).
2) till 1 slutet: tid då viss himlakropp går upp, särsk. i fråga om solen; jfr -timme. Hofcal. 1752, s. 117. Graderingen (på urtavlan) anger solens uppgångstider under året. Kulturen 1954, s. 37.
(1 slutet) -TIMME, äv. -TIMMA. (numera bl. tillf.) tid då solen går upp (jfr -tid 2); äv. om tid då det är dags för ngn att stiga upp. Dupplerar man upgångz Tijman så får man Nattens Längd. Rosenfeldt Nav. 82 (1693). I en ljuf och lycklig morgon dröm / Hon en vanlig upgångs timma glömde. Lenngren (SVS) 2: 385 (c. 1800). Nicander 2: 76 (1838).
Spoiler title
Spoiler content