UPP ssgr (forts.; jfr anm. sp. 392):
UPP-RIKTA. särsk.
1) till 1, 10: rikta upp (ngt). Så kallad byggnadswirke, hwilket uppbilas eller uppriktas så wårdslöst, att det derigenom förlorar sitt halfwa wärde. LfF 1840, s. 77. Uppriktning af lutande stolpar. Nyström Telegr. 229 (1869). Det var en felaktigt gjord mätning och inget fel på turbinens uppriktning som gjorde att en turbin till Ringhals första kärnkraftsaggregat togs ur drift. SvD 8/10 1974, s. 18.
2) (†) till 10, i uttr. upprikta ngt mot ngn, utsätta ngn för ngt (ss. skada o. d.). Huad skadha och forderff the ey allenast emoth oss och wart rijke vtan och teslikis emoth idher vprictat hade. G1R 8: 119 (1532).
