publicerad: 2011
UPPRIKTIG up3~rik2tig, adj. -are. adv. -T; förr äv. UPPRIKT, adj.; adv. =.
Ordformer
(op- 1582–1693. opp- 1664. up- (v-, w-) 1533–1823. upp- (v-) 1595 osv. -rechtig (-gh) 1561–1568. -richt 1595–1681. -richtig (-gh) 1545– 1769. -rickt, adv. 1734. -rigtig 1696–1890. -riktig (-c-, -ck-, -gh) 1533 osv. -rächtig (-gh) 1558–1561)
Etymologi
[jfr d. oprigtig, t. aufrichtig; av mlt. uprichtich, avledn. av uprecht, upricht, ssg av up (se UPP) o. recht (se RÄT, adj.1); formerna uppricht, upprickt av mlt. upricht (se ovan)]
1) (†) upprätt l. uppåtriktad l. uppsträckt; särsk. om kroppsdel. (Tjuven) haffuer ock i Vestrårs mitt på torget ståt på sina knä, och förbannat medh uprichtigha hender till himmelen en borgare ther i stadhen för een saak skull som them var emillan. KyrkohÅ 1916, s. 248 (1623). Alle andre diwr see nedh för sigh på jorden, Menniskian allena hafwer itt vprichtigt Ansichte emot Himmelen. Muræus Arndt 4: 134 (1648). Det nu beskrifna pärkspelet kallas på Gotland uppriktig pärk, hvilket namn det erhållit emedan bollen drifves i temmeligen höga lyror, till skilnad från den s.k. puttpärken, der bollen drifves i nära nog vågrät rigtning och så nära marken som möjligt. Balck Idr. 1: 83 (1886).
2) ärlig o. d.
a) om person: vars yttranden (l. handlingar) står i enlighet med vad han l. hon tänker l. känner; rättfram, frimodig, öppenhjärtig; hederlig; äv. närmande sig l. övergående i bet.: sann l. äkta l. oförfalskad (jfr 3); förr äv.: tillförlitlig l. pålitlig l. duglig l. lojal o. d. Han war och en slick vprictig Christelig Förste. G1R 8: 323 (1533). Then höglärde man Doctor Hemming Gadde .. war en förstondig och vprächtig krigxman. Svart G1 3 (1561). Kunnige och uprichtige Fiskare. Risingh LandB 92 (1671). Så uppriktig kan ingen menniska vara, att hon frivilligt talar om alla sina fel. De Geer Hjertkl. 101 (1841). Det kommer öfver mig ibland ett rasande begär att säga allt hvad jag tänker; men jag vet att världen skulle störta samman om man var riktigt uppriktig. Strindberg Kamm. 3: 68 (1907). En sann och uppriktig kristen. 3SAH LXII. 1: 18 (1951).
b) i överförd anv. av a, med sakligt huvudord: som vittnar om l. präglas av l. ger uttryck för uppriktighet l. ärlighet; särsk. dels om ngns sinne l. utseende l. väsen l. uppträdande l. framtoning o. d., dels om känsla l. handling l. yttrande o. d. Uprichtig och skälig handell och wandell. G1R 18: 170 (1546). Där en uprichtig fredh emellen Swergie och Rysslandh uprettas skulle. RA II. 2: 34 (1617). Kaimakam är een herre af några och 50 åhr, lagom statur och ett uprichtigt ansichte med ett något gråt skiägg. KKD 5: 249 (1711). Ni giör min uprichtiga kiärlek förnär, ty jag swär at utom Er är ingen ting som kan fägna mig. Lindahl Tanckef. 25 (1740). Löjtnanten slog flata näven i bordet och gav luft åt sitt hjärtas uppriktiga mening. Kjellgren Smar. 69 (1939).
c) ss. adv.: på ett ärligt l. öppenhjärtigt (förr äv. pålitligt l. tillförlitligt) sätt; särsk. i uttr. uppriktigt sagt (se SÄGA 6 f β), förr äv. (med samma bet.) uppriktigt att säga. Han svarade uppriktigt på hennes fråga. BtÅboH I. 2: 170 (1625). Fortaste manieret at skaffa Trän, är at förskrifwa dem från Tyskland .. men då .. finner man och den swårhet, at man sällan eller aldrig får upricktigt alla de Trä-sorter, som man förskrifwer. Rosensten Skog. 43 (1737). Upricktigt att säija. VLBibl. Brev 16/4 1774. Wrange låter uppriktigt förvånad. Flygt Verkan 63 (2004).
3) (†) om vara l. produkt l. preparat l. ämne o. d.: som är av hög kvalitet l. äkta l. oförfalskad l. outspädd l. oförstörd o. d. Tesligiste wårt Rijke Swerige med godhe oförderfwede, ferske och vprichtige warer besöke och hijt in före lathe. G1R 17: 452 (1545). 21„ Rullar oprichtigt garn .. 22„ Rullar någott slemmare garn. BoupptSthm 1676, s. 648 b, Bil. Ett Glaas .. oprichtigt och oswaflat Franskt Wijn. UHiärne Suurbr. 70 (1680). Upriktig Svänsk tjära. Hasselquist Resa 554 (1752). Enär det hwetebröd, som med miölk och smör bör bakas, ej gifwes des tilbörliga quantitet af miölck och smör, utan försälges falskt och watnblandat för upriktigt bröd. Kiellberg KonstnHandtv. Bag. 10 (1753). Den tidigare, uppriktiga, italienska renässansen. TT 1887, s. 140.
Avledn.: UPPRIKTELIGEN, äv. UPPRIKTELIG l. UPPRIKTELIGA l. UPPRIKTIGLIGEN l. UPPRIKTLIGA l. UPPRIKTLIGEN, adv. (-riktelig c. 1710. -rikteliga 1560–1741. -riktelige 1561. -rikteligen 1561–1789. -riktigligen 1634–1642. -riktligen 1558) [jfr fsv. uprikteliker, adj.] (†) till 2: uppriktigt l. hederligt l. lojalt o. d. Svart Gensw. I 2 b (1558). In Iulio kom Staffan Sasse till Her Götstaff medh 60 retsinnige Tydske knechter, hwilke sigh och som hieltar vprechtelige bewijste. Svart G1 39 (1561). (Att) Ridderskapet och Adeln finge Nåden uppwakta Hans kongl. Maj:t, upprikteligen för Desz Thron anmäla orsakerna, hwarföre Ridderskapet och Adeln finner betänkeligt denna Förenings-Act till hela sin widd antaga. AdP 1789, s. 471. —
UPPRIKTIGHET, r. l. f. särsk.
1) till 2: egenskapen l. förhållandet l. tillståndet att vara uppriktig, ärlighet, öppenhjärtighet; förr äv.: duglighet l. pålitlighet l. lojalitet o. d. PrivSvStäd. 4: 62 (1594). När .. (monarken) slachtordninge(n) anstelt, och sina Officierer sampt mz krigzfolcket haffwer förmant til uprichtighet, at han tå rycker något affsidhes och vthi tryggare behold. Paulinus Gothus Stiernsköld G 1 b (1628). Öl och upprigtighet följas åt. Fryxell Ber. 3: 167 (1828). Hon sa alltid vad som föll henne in. Finkänslighet hade aldrig varit hennes starka sida. Hon hade dock noga måst lära sig var gränserna för spontanitet och uppriktighet gick i hennes del av världen. Anderson Brev. 149 (2004).
2) (†) till 3: äkthet; rätt l. riktig beskaffenhet. Dhe supponerade Mynten, hwilka för någon tijd sedan äre gutne .. om hwilkas uprichtigheet man .. med skiäl bör draga något twijfwelsmåhl. Schück VittA 4: 196 (i handl. fr. 1691). Skola Mästarne swara för finheten och Tennets upricktighet. Stiernman Com. 5: 456 (1694). Medici få uplysning om de fläste Medicinaliers härkomst och pröfvande til deras upriktighet och godhet. Bäck ÅmVetA 1758, s. 26. —
Spoiler title
Spoiler content