publicerad: 2011
UPPRORISK up3~rω2risk, förr äv. UPPRORSK l. UPPRÖRISK, adj.; adv. -T.
Ordformer
(opprorsk (-p-, -oo-) 1599– c. 1660. oproresk 1597. oprorisch 1637. oprorisk 1559–1598. oprosk 1597. oprörisk 1529. upprorisk (v-, w-, -p-, -oo-, -rr-) 1536 osv. upprorsk (v-, w-, -p-, -oo-) 1561–1783. upprörisk (v-, w-, -p-) 1534–1695. uprorersk 1552. uprorisch 1617. uprörsk 1603. vprorirsk c. 1540. vprorresk 1617. vpröresk 1582. vprörilsk 1526)
1) motsv. UPPROR 1: som är försatt i uppror, upprörd; särsk. (o. numera bl.) motsv. UPPROR 1 a, b l. i oeg. l. bildl. anv.: som befinner sig i uppror l. i häftig l. våldsam rörelse; våldsam, stormig. Svart G1 99 (1561). Ammon blef dödat .. Absalon fördrifwen, David bedröfwat, och hela Konunga Rijket förwirrat och upröriskt. Fernander Theatr. 56 (1695). De uproriske och starcka Stormwädren. Ehrenadler Tel. 163 (1723). (Sancho kände) en sådan äckel, att hans egen mage .. blef upprorisk och utgjöt sig .. öfver den stackars Riddaren. Stiernstolpe DQ 1: 216 (1818). Efter den upproriska natten med sitt egyptiska mörker, sitt dunder och sina floder af regn följde dock en ljus, förklarad morgon. Nicander Minn. 1: 271 (1831). Omtumlande, brusande och upproriska vågor. Quennerstedt Agnost. 29 (1888).
2) om person l. grupp av personer o. d.: som manar l. är benägen till l. gör l. deltar i uppror, revolterande, rebellisk (jfr MYTINERISK, SEDITIÖS, UPPRORIG); äv. substantiverat; äv. i överförd anv., om brev l. handling o. d.: som har samband med l. berör uppror; äv. i utvidgad anv.: fylld med motstånd o. d., oppositionell, trotsig, uppstudsig. Ett upproriskt tal. De möttes av upproriska demonstranter. G1R 3: 221 (1526). Ty een Man som är Vprorisk, / Skall straffas til lifwet förwist. Brasck Apg. H 1 b (1648). Hans heemliga lister, ther medh han öfwer alle Kongl. M:tz Provincier förspridde vprorska breeff och skriffter. Widekindi KrijgH 413 (1671). Sonen Arwed skal icke allenast wara en drinckare .. utan och emot fadren myckit stursk och uprorisk. ConsAcAboP 6: 501 (1689). När denna fästning stängt sina portar, skulle en del trupper samlas och marschera mot densamma, men väl framkomna, förmås att sluta sig till de upproriske. IllMilRevy 1898, s. 60. Svenska fruntimmersskolans föreståndarinna .. framstod för alla dessa unga .. som en auktoritet, för hvilken man hade att obetingadt böja sig. Ej ens den mest djärfva och upproriska vågade i hennes närvaro drömma om en motsägelse. ÅbSvUndH 63: 166 (1941).
Avledn. (till 2): UPPRORISKHET, r. l. f. förhållandet l. egenskapen att vara upprorisk. En sådan upproriskhet, sade Carl på en herredag i Arboga, måste allvarligen straffas. Strinnholm Vas. 1: 85 (1819). Även om stora mänskliga värden skapats i upproriskhetens och oordningens tecken i kamp mot ordningsmänniskornas förkvävande livgrepp behöver vi bara sätta oss på ett tåg .. för att inse värdet av .. stabil pliktuppfyllelse. TSvLärov. 1949, s. 215. För dessa författare (dvs. 30-talisterna) är naturligtvis 40-talet gula faran. Det som har med upproriskhet och ångestrop att göra betraktar de med skepsis. BonnierLM 1954, s. 287.
Spoiler title
Spoiler content