SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1965  
SEDITIÖS, adj. (seditsiös Schück (1854); - -tschö´s Dalin).
Ordformer
(sedetiös 1890. seditieus 1716. seditieux 1668 (: seditieuxe, pl.). seditiös 18451916)
Etymologi
[jfr (ä.) t. seditiös, eng. seditious; av fr. séditieux, av lat. seditiosus, till seditio (se SEDITION)]
(†) upprorisk. Capellanens i Malmö seditieuxe predickninger och för rätte stellelsse. Banér GenGuvBer. 29 (1668). Dalin (1854). 2NF (1916).
Spoiler title
Spoiler content