publicerad: 2011
UPPTAKT up3~tak2t, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
1) mus. (med uppslag (se UPPSLAG, sbst.2 1 b) markerad) obetonad del av motiv som föregår den följande taktens första betoning o. som i notskrift placeras före taktstrecket; särsk. i fråga om sådant motiv inledande musikstycke; jfr TAKT 2 a. Mecklin BegTonk. 21 (1802). Då en melodi ej börjar med nedslag, utan med uppslag .. benämnes detta Upptakt. Mankell Lb. 32 (1835). Denna gången är koralen värkligen, undantagsvis, skriven för fyrstämmig .. kör; därav den unisona upptakten. Wulff Koralb. 20 (1912). Taktmotivets avgränsningar inuti .. (kompositionen) ger .. upphov till upptakt. SohlmanMusiklex. (1979).
2) [utvecklat ur 1] metr. obetonad(e) stavelse(r) som föregår den första betonade stavelsen i vers l. takt (se d. o. 2 b) (jfr TESIS 1); särsk. om sådan(a) stavelse(r) (i inledningen av en vers) betraktad(e) ss. stående utanför den metriska strukturen, ”anakrus”; jfr FÖRSLAG, sbst.1 4 b. Sonnettens .. meter är .. följande: efter en upptakt, merendels kort, följa fem trokeer. Phosph. 1810, s. 217. En .. förlängning af versen inträffar stundom på det sätt, att versen börjar med en tonlös stafvelse, som icke räknas med i det egentliga versmåttet. En dylik stafvelse kallas .. upptakt. Lidforss TyGr. 252 (1868). (I versraden:) Min segern är och din tillika .. är: (ordet) min, trots sin öfverstyrka, nyttjadt som svag taktdel (upptakt). Kræmer EnstafvOrd 16 (1882). I Eddadikternas fyrstafvelsevers antages förekomsten af upptakt vara mycket sällsynt. AntT X. 1: 387 (1890).
3) [utvecklat ur 2] språkv. i fråga om ords uttal: obetonad(e) stavelse(r) som föregår den första huvudbetonade stavelsen; i sht förr särsk. om sådan(a) stavelse(r) utgörande (självständig) inledning till språktakt; jfr FÖRSLAG, sbst.1 4 b, FÖR-STAVELSE. Att några finska ortnamn än i dag uttalas i .. (riksspråket) med upptakt. Landsm. XI. 3: 20 (1895). Upptakt kan förekomma både i ordfogningar, sammansatta ord och enkla ord. Noreen VS 2: 314 (1910). Ord som har en upptakt på minst två stavelser. Uttalsordb. 19 (2003).
4) i mer l. mindre bildl. anv. av 1–3, om (ngt som utgör) start l. inledning l. början (till ngt); startskott; stundom äv. med bibet.: upphov l. orsak (till ngt). Upptakten till årets valrörelse. Runeberg (SVS) 7: 65 (1834). Denna lovande upptakt till en symfoniskt komponerad middag. Essén Brilj. 232 (1918). Den stora tullstriden utgör .. upptakten till den politik, som varit dominerande i vårt land. SvFolket 10: 36 (1939). Det var som upptakten till en rövarroman. Siwertz Förtr. 45 (1945). Det är precis denna bok man vill läsa inför upptakten till 90-talet. DN 28/11 1989, s. 4. — jfr SÄSONGS-UPPTAKT.
Ssgr: (4) UPPTAKTS-MÖTE. Lindström IReg. 169 (i dagboksant. fr. 1957). Bortåt 2 000 personer lyssnade på Olof Palme i Malmö Folkets Park på lördagen när socialdemokraterna i Skånes partidistrikt höll upptaktsmöte inför valrörelsen. SvD 31/8 1975, s. 5. —
(2, 3) -STAVELSE. metr. o. språkv. stavelse som utgör upptakt; jfr för-stavelse. LoW Inl. 26 (1911). I ord som har en upptakt på minst två stavelser, d.v.s. där den huvudbetonade stavelsen föregås av två eller flera obetonade stavelser, framhävs vissa upptaktsstavelser på andras bekostnad. Uttalsordb. 19 (2003).
Spoiler title
Spoiler content