UPP ssgr (forts.; jfr anm. sp. 392):
(2) UPP-TÅGA. tågande (l. marscherande) bege sig upp (till l. mot ngn l. ngt); särsk. i p. pr. i uttr. komma upptågande(s) (jfr komma, v. I 1 a α); jfr tåga upp. Krigfolkens up- och aftogande. RA II. 2: 253 (1617). At man sågh Biskopen sittia bewäpnat på en Häst .. så at man icke annorlunda meente, än at sielfwa Hercules kom vptågandes. Schroderus Os. 2: 672 (1635). Kollegierna upptågade till rådet, med sina presidenter i spetsen. 2SAH 32: 144 (1859). särsk. bildl., i sådana uttr. som vara under upptågande, vara i antågande, vara att vänta o. d. En konflikt mellan Berlins stadsfullmäktige och kejsaren är nu under upptågande. SD(A) 1901, nr 417, s. 6.
