SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2012  
URAT ura4t, n.; best. -et; pl. -er.
Etymologi
[jfr eng. urate, av fr. urate; bildat till URIN med den i namn på salter vanliga ändelsen -at]
1) kem. om salt av urinsyra. Dalin (1855). Är urinen rik på urater, avsätter sig lätt vid dess svalnande en bottensats av dylika på grund av deras lägre löslighet vid rumstemperatur än vid kroppstemperatur. Thunberg Livsförrättn. 249 (1925). Ofta är stortån drabbad vid första gikttillfället. Detta tillstånd kallas portvinstå och uppstår ofta under natten. Halten av urat i blodet är ofta förhöjd. KvällsP 9/9 2009, s. 16.
2) (†) om gödningsämne innehållande urin(syra). Urat är ett gödningsämne, som består af urin och saltsyrad magnesia och säljes i pulverform såsom fosforsyrad talkjordsammoniak. UB 3: 318 (1873). Blandning af urin i torfmull har .. bragts i handeln under namn af urat. LB 1: 422 (1901). Ekbohrn (1936).
Ssg (till 1): URAT-STENAR, pl. (i fackspr.) av urat l. urinsyra bestående stenbildningar; jfr urinsyra-stenar. 2NF 16: 789 (1911). Lindskog (1997).
Spoiler title