[jfr d., t., eng. urdu; av pers. urdu, läger, av turk. ordu, dets.; besläktat med HORD, sbst.]
till den indoariska gruppen hörande indoeuropeiskt språk som talas främst i Indien o. Pakistan o. skrivs med arabiskt alfabet; jfr HINDI. Framtiden 1868, s. 36. Till sin grammatikaliska byggnad äro .. urdu (hindustani) och hindi (hindui) fullkomligt ett och samma språk. NF 6: 1251(1883). Tag detta, sa jag på bruten urdu. Alving HemBäst 14(1948). Vid en rad gymnasier började man undervisa i hindi, urdu, persiska och arabiska. DN(B) 1962, nr 38, s. 4. Urdu och arabiska är så rika språk. Ett enda ord kan innehålla en hel värld. GbgP 10/10 2002, s. 26.
SAOB
