USLA ɯ3sla2 l. us3la2, äv. (vard.) USCHLA uʃ3la2, v. -ade; äv. USLAS ɯ3slas2 l. us3las2, äv. (vard.) USCHLAS uʃ3las2, v. dep. -ades.
Ordformer
(usl- (v-) 1637 osv. uschl- 1883 osv. ussl- 1716–1740. -a 1716 osv. -as 1637 osv.)
Etymologi
[fsv. usla, uslas, usla sik, sv. dial. usla sig, usla ut; till USEL]
1) (vard.) refl. l. ss. dep.: beklaga l. jämra sig l. klaga; ss. dep. äv.: få l. ha det uselt, befinna sig i en svår situation. Bureus Nym. 3: 11 (1637). Effter Hr. Häradzskrifwaren nu usslar sig så, må han taga igen dessa omistelige runsticke till wijdare att hielpa sig med. VDAkt. 1717, nr 84 (1716). Fäderneslandet uslas och många stallbröder dela dermed ett gemensamt öde. Thomander TankLöj. 184 (1832). Klaga direkt hos reseledaren på målet. Ger det ingen verkan, gå till platschefen. Samtidigt som du kanske slipper uslas i en vecka eller två, ger det arrangören en fair chans att rätta till missförhållandena. Expressen 16/1 1999, Res. s. 2.
2) (†) förringa l. förklena l. kritisera (ngn l. ngt); i förb. usla ut10 4. Geijer MennH 193 (1842). Stundom händer det allt att vi säga varandra artigheter, men för det mesta uschla vi ut varandra så mycket vi kan. Fröding 15: 44 (1883). SAOL (1973).
SAOB
