UT, adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 904):
(12) UT-ROTE. (förr) hjälprote; motsatt: stamrote; jfr rote, sbst.1 3. Där rotarne varit svagare, hafva de fått till understöd en art augment uti hjelpe- eller utrotar. Rabenius Kam. § 240 (1825). Utrotar och kyrklösa socknar har i knallebygden utgjort väckelsens främsta underlag. KyrkohÅ 1959, s. 282. —
(11) -RUCKAD, p. adj. (†) om klocka: som inte längre kan ruckas (se rucka, v.2); utom i ordböcker anträffat bl. bildl. Dalin (1855). Psalmverket går i sin jemna mekaniska gång, som ett annat urverk .. Men Tit. Oxenstierna är utruckad. KyrkohÅ 1915, s. 220. Cannelin (1921). —
(11) -RUCKLAD, p. adj. (numera mindre br.) som är i dåligt l. skröpligt skick efter mycket festande o. d., utfestad; jfr ruckla, v.3 Utrucklade vällustingar. Levertin 23: 84 (1883). Annars tycker ”rektor Andersson” att studenterna se utrucklade ut på morgonen. Carlsson HelaSthm 356 (1912). SAOL (1998). —
1) till 1 g.
a) rulla l. veckla ut (ngt). (Trädet) utrullar och utbreder en krona af långa .. breda, ljusgröna, sammetsmjuka blad. Bremer NVerld. 3: 91 (1854). Då han hade inträdt i moskén, utrullade alla de utanför samlade sina bönemattor och sänkte pannan mot marken. Heidenstam Tank. 178 (1899).
b) göra (ngt) smalare l. tunnare gm rullning; jfr rulla ut 2. Af icke för tunnt utrullad deg skäras tre- och fyrkantiga små stycken. Sjöberg Singstock 12 (1832). Af dessa delar (av karamellmassa) utrullas på stenen runda eller kantiga stänger. Grafström Kond. 57 (1892).
