publicerad: 2012
UTSAGA ɯ3tsa2ga, r. l. f.; best. -n; pl. -or
Ordformer
(förr äv. uth-, vt-, vth-; -sag (-gh) 1683–1801. -saga 1632 osv. -sage, oblik form 1778. -sage- i ssgr 1909 (: utsagekapacitet) osv. -sago, nom. 1734 osv. -sago, oblik form 1664 osv. -sagu, nom. 1685–c. 1740. -sagu, oblik form 1685–c. 1740. -sågu, oblik form 1704)
(muntligt l. skriftligt) yttrande (som ger upplysningar om ngt), påstående; uttalande; utlåtande; i sht i uttr. enligt (i sht förr äv. efter) ngns l. egen utsago, äv. utsaga, enligt l. efter vad ngn påstått l. uppgett l. hävdat (stundom med bibet. av mer l. mindre framträdande skepsis mot det riktiga i yttrandet osv.). AOxenstierna 7: 584 (1632). En wördad och lärd mans utsaga, at Soknar hafwa fått namn af den by där kyrkan bygdes. NorrlS 1–6: 58 (c. 1770). Majoren ämnade, efter sin utsaga, icke vara borta öfver fem veckor. Zedritz 3: 40 (1855). Kyrkans utsagor måste tros, de må stå i bibeln eller ej. Fehrman OrientK 77 (1920). Sammanställer man lärarinnans olika utsagor med pojkens resultat i skolmognadsprovet .. får man (osv.). Edlund KalmarprovProgn. 104 (1955). Senare samma natt slog han ner en man i 30-årsåldern, enligt egen utsago för att freda sig, men gick också till förnyat angrepp. PiteåT 8/2 2012, s. 6. — jfr SANNINGS-, SKRIFT-UTSAGA m. fl. — särsk.
a) i fråga om rättsliga förh.; särsk.: redogörelse l. vittnesmål o. d. (i sht (jur.) i uttr. betecknande menedsbrott, ss. osann l. ovarsam utsaga); förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: utslag (se d. o. 9 slutet). Är af alla wittnens utsaga samt alla omständigheter klart at se, det desze Hans tjänare i ingen måtto hafwa warit twungne .. til at följa med denne arge snapphane-hopen. HC11H 8: 26 (1678). En Konung bör låta ransakning gå för utsago. Tessin Bref 2: 81 (1754). Ett vittne, hvars redan afgifna utsaga senare under rättegången .. frånkännes verkan af laga bevis. 2NF 38: 1322 (1926). Är uppgifterna uppsåtligt oriktiga, benämnes brottet osann utsaga inför nordisk domstol. NorstedtJurHb. 758 (1987). Far han ovarsamt fram med sanningen skall han lagföras för ovarsam utsaga. SvD 20/4 1994, s. 4. — jfr PARTS-, RÄTTS-UTSAGA.
b) (numera mindre br.) närmande sig l. övergående i bet.: talesätt. Linné Diet. 2: 179 (c. 1750). ”Fåfäng gå lärer mycket ondt” är en urgammal utsaga, hvars sanning dagligen bekräftas. LfF 1910, s. 9.
c) (numera mindre br.) närmande sig l. övergående i bet.: spådom l. profetia. Att upplysta och kunniga unga människor .. skrattade åt (spå)gummans utsagor men icke förty gåvo modiga slantar för att få höra dem. Bergman JoH 5 (1926). Åtminstone har Selma Lagerlöf låtit modern få rätt i sin utsago. Olyckor förföljde sedan Reor .. tills han .. lämnade Anfasteröd. BonnierLM 1954, s. 367. — jfr ORAKEL-UTSAGA.
Ssg (i fackspr.): UTSAGE- l. UTSAGO-PSYKOLOGI. Utsagopsykologien .. den del af psykologien, som handlar om människornas olika förmåga att iakttaga och efteråt fälla omdömen om det, som de upplefvat. 2NF 31: 144 (1920).
Spoiler title
Spoiler content