UVULA ɯ4vula, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[jfr d., t., eng. uvula, fr. uvule; av lat. uvula, dimin. till uva, druva. — Jfr UVULAR]
(i sht i fackspr.) gomspene; jfr SPENE, sbst.1 2. KonvLex. (1865). Ödemet spridde sig under de närmaste dagarna över uvulan till högre gombågen. SvLäkT 1935, s. 1098. För att möjliggöra en sväljning gör .. (tandkirurgen) i främre delen av protesen en klaffliknande konstruktion. Denna står i förbindelse med velum och uvulan genom hävstänger. SvTandläkT 1950, s. 305.
