SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2014  
VADELTID, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[efter t. wadelzeit, ssg av wadel, av lt. waal, månfas, fullmåne, rätta tiden att företa sig ngt, o. zeit, tid (se TID)]
(†) rätt l. bäst tid att fälla träd; äv. i (det mer l. mindre tautologiska) uttr. rätta vadeltiden; äv. i tidsadverbiell anv., i l. vid vadeltiden. Rätta Wadeltiden gäller .. i Swerige uti Decembris, Januarii och Februarii månader i nedanet, dock at den lämpas efter som Wintern begynner bittida eller senare. Gynther Förf. 8: 313 (i handl. fr. 1732). At man .. vadeltiden afsågar den i jorden rotade frodväxte stammen tätt utmed jorden. Cederhielm PVetA 1740, s. 21. Heinrich (1828).
Spoiler title
Spoiler content