om förhållandet l. tillståndet l. att (i visst syfte) vara l. hålla sig vaken (under tid ämnad för sömn), vaka (se VAKA, sbst.3 1, 2); särsk. i uttr. sitta vak (jfr SITTA, v. 1 t); äv. (tillf.) konkret, om person som vakar (på sjukhus o. d.). I waak och i dröm tu migh i hogkom, / tu aldrakiäreste from. Visb. 3: 142(1651). Den lagern helt ringa oss löner, / Som köpes med mödor och vak. Braun Dikt. 1: 72(1837). Denna nyårsnatt sitter han som vak vid en sjukbädd. SvD 28/9 1977, s. 11. Jag gick på sjuksköterskeskolan men satt vak och jobbade helger så mycket jag kunde. GbgP 14/11 2011, s. 28.— jfr LIK-, NATT-VAK.
SAOB
