publicerad: 2014
VAKA va3ka2, sbst.3, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(vack- (w-, -ch-) 1527 (: vachonatt)–1668 (: wackfolcket). vak- (w-) 1525 osv. waak- 1560 (: natwaakor)–1665 (: Nattewaaka). -a 1525 osv. -o, oblik form 1541–1966. -u, nom. 1639. -u (-w), oblik form 1525–1682 (: Nattwaku))
1) motsv. VAKA, v.1 1, om förhållandet l. tillståndet att vara vaken; särsk. dels om ofrivillig vakenhet, dels i motsättning till: sömn; äv. med särskild tanke på den tid som förflyter i vaket tillstånd; jfr VAKAN 1. 2Kor. 6: 5 (NT 1526). Een dotter then än nu ogifft är, gör fadhrenom mykin wako, och vmsorghen om henne, tagher honom mykin sömpn bortt. Syr. 42: 9 (”42: 26”) (Bib. 1541). Spörsmål (är), Om Menniskiorna begynna sitt lijf af sömpn eller wako. Forsius Phys. 338 (1611). At Petrus .. war af wako så utmattad .. at (osv.). Nohrborg 894 (c. 1765). Den längsta lefnadstiden är icke alltid den som räknar de flesta softimmarna utan den som har de mesta och de bästa vakorna. Thomander 3: 50 (1859). Det vi upplevat under natten i drömmen följer oss .. in i vakan och sätter sin stämningsprägel på dagen. Bjerre SjälLäk. 19 (1923). Jag (klev) på tåget, outsövd men .. styrkt av det faktum att den ofrivilliga vakan mellan fyra och fem av Szymborska kallas ”alla andra timmars botten”. GbgP 12/10 2009, s. 59. — jfr LÖNN-, NATT-VAKA.
2) motsv. VAKA, v.1 2, om förhållandet l. handlingen att frivilligt l. avsiktligt hålla sig vaken; särsk. om tid(speriod) av vakenhet som tillbringas i särskilt syfte l. i enlighet med sedvänja l. bruk o. d.; jfr VAK, sbst.2, VAKAN 2. Löster edher iungfru i wacka gåå, / och wacka off(uer) harr Karlz döödh. Visb. 1: 252 (c. 1640). Den som drömer wid Wakan eller Spånråcken. Verelius 182 (1681). Känd och wärderad war .. (A. Törneros) icke allenast i Upsala, der han offrade sitt lif i wako och arbete. SKN 1841, s. 28. Vakor höllos vanligen över de späda före dopet. Landsm. XI. 10: 40 (c. 1888). Otaliga kvinnor fråga .. under krigets dagar och nätter: Var det för detta, jag med kval födde mina söner till livet; med mina vakor och mödor bevarade deras späda ålder? Key KrigFredFramt. 63 (1914). Det förindustriella samhällets erfarenhet pekar på ett mönster av uppdelad sömn: ett första längre sömnpass, därefter vaka, så sömn igen. Johannisson MelankRum 157 (2009). — jfr RIDDAR-, VAL-VAKA. — särsk.
a) i fråga om vakande vid dödsbädd l. över lik. PT 1915, nr 187 A, s. 3. Utmattad av vakor och spänning föll Hedvig ihop efter Percys död. Siwertz Sel. 2: 79 (1920). jfr LIK-VAKA.
b) (numera bl. tillf.) i fråga om vakande ss. religiös l. rituell handling; särsk. om sådant vakande under natt till helg- l. festdag. De andra Greker hafva deras fasto, men ingen vako emot stora högtider. Eneman Resa 1: 99 (1712). Mitt i våren kom Kristi himmelsfärdsdag med sin vaka. Landsm. XI. 10: 29 (c. 1888). Den yttre askesen, d. v. s. fasta, avhållsamhet i alla former, vakor och späkningar, är visserligen god, men ingalunda tillräcklig. KyrkohÅ 1934, s. 18. jfr LUCIE-, MIDSOMMAR-, NYÅRS-, PÅSK-, STAFFANS-VAKA m. fl.
3) [fsv. vardh ok vaku] (†) motsv. VAKA, v.1 3: beskydd l. värn l. tillsyn, särsk. i uttr. vård och vaka (jfr RINGA, v.3 1 b α); jfr VAKT 1. Lambriicth Matzon (blev) scathfrij .. för allen woordt och wakw och all annen deel szom andher besithna borgare j Stocholm aarlige plictughe ære. G1R 2: 61 (1525). Östergren (1966; angivet ss. ålderdomligt).
Ssgr (i allm. till 2. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv., åtm. när stammen har formen vak- l. vake-, hänföras till vaka, v.1; se äv. de under d. o. anförda ssgrna): A: VAK-FOLK, se C. —
-LJUS. (vak- 1687–1878. vake- 1678) (†) ljus (se ljus, sbst. 4 c) som är avsett att tändas l. tänds l. brinner vid vaka. BoupptSthm 1678, s. 1111 a, Bil. För sjuke, som nattetid erfordra ständig tillsyn, reqvireras af läkaren nödiga vakljus och nattlampor. SFS 1878, Bih. nr 44, s. 10. —
-NATT. (vak- 1818 osv. vake- 1609–1966. vako- 1527–1966. vaku- 1540–1610) [fsv. vaku nat]
1) till 1: natt tillbringad med ofrivillig vaka, sömnlös l. genomvakad natt. Beclager h[ans] n[ade] siig ath en doch h. n. vinlegger siig dag och natt om rikisens besta bær ther sorg och manga vachonatt före. G1R 4: 205 (1527). Ett slag ligger han i mörkret och tror att han aldrig ska somna, att en vaknatt väntar honom. Evander Månd. 162 (1974).
2) till 2: om natt tillbringad med vaka, dels vid sjuk- l. dödsbädd o. d., dels i enlighet med sedvänja l. bruk o. d. EErici Glaserus C 6 b (1610). Wakonätter, Jul- midsommars- och Persmäszo-nätterne, på hwilka man, igenom förberedelse med fastande och stillatigande, skulle kunna utröna, hwad, inom tillstundande året, hända skulle. Crælius TunaL 64 (1774). En person, som en gång var närvarande vid en .. vaknatt, har berättat, hurusom de vakande sutto och talade om hur allt skulle ordnas, och det så, att den döende kunde höra det. Hagberg DödGäst. 90 (1937). —
-STUGA. (vak- 1662 osv. vake- 1610–1746. vaker- 1865. vaku- 1610–1625) (förr) särsk. om sammankomst då man höll vaka över ngn (i sht ngn död); särsk. i uttr. hålla vakstuga. Spaszera, dansa och j wakestuffur gå. EErici Glaserus C 2 a (1610). Wakestufwor skola alldeles afläggas, och allenast någre få tilskiptes waka, och taga wahra på Lijket, at intet otienligit ty wederfares. Kyrkol. 18: 3 (1686). Angaf Herr Kyrkoherden at wid wakestufwor öfwer lik kommer samman en myckenhet af ungdom til dants och lek. KulturbVg. 1: 109 (1746). Vakstugor höllos på flere ställen inom landet, der presterne under bön och psalmsjungning sökte afvärja ”hans” (dvs. satans) illistiga anslag. Björlin Elsa 12 (1879). —
-STUND. [fsv. vaku stund] (vak- 1889 osv. vake- 1635–1754. vako- 1743–1753) (numera bl. tillf.) stund tillbringad under vaka l. med (uppmärksam) vaka (i sht i samband med bön). Messan (har) födt vtaff sigh mångahanda Wedherstyggelser och Affguderij .. Skäärselden .. medh Siälemessor, Vigilier eller Wakestunder. Schroderus Os. III. 1: 186 (1635). —
(1, 2) -TIMME. [fsv. vaku time] (numera bl. tillf.) timme tillbringad med l. i vaka. Under dessa långa vaktimmar .. kom för första gången tviflet i hela sin förfärande kraft smygande öfver honom. Roos Skugg. 219 (1891).
B (†): VAKA-FOLK, se C.
C (†): VAKE-FOLK. (vak- 1668. vaka- c. 1635. vake- 1672–1674. vako- 1672) (†) folk som håller likvaka. Visb. 3: 63 (c. 1635). Ööl till wakefolket som wakade öfwer dhet Saliga lijket förr än dhet war swept. BoupptSthm 1674, s. 1376 a, Bil. —
-LJUS, -NATT, -STUGA, -STUND, se A.
D (†): VAKER-STUGA, se A.
E (†): VAKO-FOLK, se C. —
-NATT, -STUND, se A.
F (†): VAKU-NATT, -STUGA, se A.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content