VALDENSER valden4ser, m.//ig.; best. -n; pl. =; l. VALDENS valden4s, m.//ig.; best. -en; pl. -er; l. VALDENSARE valden4sare, m.//ig.; best. -aren, äv. -arn; pl. =.
Ordformer
(valdens 1900 osv. valdensare 1943 osv. valdenser 1635 osv.)
Etymologi
[jfr t. waldenser; till mlat. valdensis, adj. bildat till namnet P. Waldes]
kyrkohist. anhängare av ett av Petrus Waldes (l. Pierre Valdès) under 1100-talet i Lyon grundat religiöst samfund (vars från den katolska kyrkan avvikande åskådning o. praktik ledde till bannlysning o. brutal förföljelse av anhängarna o. som i dag främst förekommer i norra Italien); i sg. ngn gg ss. benämning på samfundet; i sht i pl. Schroderus Os. III. 1: 251 (1635). Denna sekt, bekant under namnet Waldenser, hwilket de efter sin stiftare erhöllo, uppkom 1170 i Lyon. Rydberg o. Tegnér Engelhardt 2: 269 (1835). Valdenserna eller ”de fattiga från Lyon”, hvilka 1170 sammanslöto sig till en församling, skilde sig .. föga från de äldsta franciskanerna. Schück MedeltKultH 124 (1907).
SAOB
