VALENTINIAN val1entinia4n, m.//ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[liksom t. valentinianer, eng. valentinian, fr. valentinien till namnet på den egyptiske teologen Valentinus, verksam i Rom i mitten av andra århundradet e. Kr.; med avs. på bildningssättet jfr BOSTRÖMIAN, GUSTAVIAN m. fl.]
(numera mindre br.) anhängare av den (av den katolska liksom den lutherska kyrkan som irrlärig betraktad) gnostiska lära som utgår från Valentinus. Warde .. alle Kettare fördömde, som emoot thenna Artiklen lära, såsom de .. Valentinianer, Arrianer, Eunomianer, Mahometister, och andre sådane. PJGothus Conf. C 1 a (1581). The Valentinianer, hafwa dårligen föregifwit, at thenne Werlden war sammankommen vtaff Sinnens Bewekelser, nemligen vtaff Sorgh, Räddhoga, Twifwelsmål och Omskifftning. Schroderus Os. 1: 116 (1635). 2NF 31: 421 (1920).
