VALTA, v. -ade. vbalsbst. -NING; -ARE (i ssgn SAK-VALTARE).
Ordformer
(äv. w-)
Etymologi
[liksom d., nor. valte av t. walten, härska, råda över (se VÅLLA). — Jfr FÖRVALTA]
(†) råda l. styra; särsk. i förb. med skalta l. skvalta (se SKALTA, v.1,resp. SKVALTA, v.6).Den gamla förtroligheten .. som uti Senaten städse waltat hafwer och hwarmed så nyttiga ting til Riksens bästa förrättade äro. HC11H 3: 54(1670). En wårdslös Öfwerherre .. låter andra walta. Tessin Bref 2: 235(1754). ReflexQvinn. 115(1817).
