VAN van4 l. væ4n l. med mer l. mindre genuint eng. uttal, sbst.3, r.; best. -en; pl. -s (SvD 8/7 1991, s. 22, osv.) l. -ar (SAOL(2006) osv.).
Etymologi
[av (amerik.) eng. van, kortform av caravan, i bet.: täckt vagn (se KARAVAN)]
(större) skåpbil (äv. med lastutrymmet ersatt med passagerarsäten o. försett med fönster runtom). En van är .. den adlige kusinen till sin proletäre släkting skåpbilen. DN 22/9 1978, s. 1. På väg retar sig badjäveln på alla fortkörande vans med tonade fönster. SvD 8/7 1991, s. 22.
