publicerad: 2014
VANSKLIG van3sklig2, adj. -are. adv. -A (†, Serenius (1741)), -EN (†, Wieselgren SvSkL 1: 306 (1833)), -T (Möller (1790) osv.).
Ordformer
(vandsk- 1766–1769. vansk- (w-, -ah-) 1644 osv. -elig 1644–1898. -eligit, n. sg. 1732. -lig 1668 osv. -ligit, n. sg. 1760)
Etymologi
[fsv. vanskeliker; motsv. fd. wanskeligh, wonskeligh (d. vanskelig); till VANSKA (jfr äv. fsv. vanske, m., brist, fel)]
1) (utom i O-VANSKLIG numera bl. i psalmer o. dyl. fr. ä. tid) om ngt sakligt: förgänglig l. obeständig l. föränderlig; äv.: ostadig l. vacklande; förr äv.: tvetydig l. tvivelaktig. Stiernhielm Arch. A 2 b (1644). At allmogen för dessa högst onödiga .. prydnader, många penningar utgifwit, som eljest til redbar och ej så wanskelig egendom kunnat anwändas. KulturbVg. 1: 161 (1778). Han berättade vissa äfventyr af nog vansklig natur. Kellgren SVS 5: 246 (1790). Vansklig är all jordisk lycka. Ps. 1819, 246: 2. Ögat sig vände åt tankarnas mål, åt hotande norden, / Sänkt uti böner, af vanskeligt hopp. Fahlcrantz 1: 5 (1835, 1863). (Det) föreföll .. honom ännu som om lifvet, hur kort och vanskligt det var, likväl hade ett slags mening. Söderberg MBirck 134 (1901).
2) svår l. besvärlig l. riskabel (att genomföra l. förutsäga o. d.); ngn gg äv. om ngt konkret. Peringskiöld Hkr. 1: 141 (1697). Hvart korn man sår ut, för att rädda en brottslig, blir skådadt af himmelen, om också aldrig någon skörd stiger upp ur den vanskliga jordmånen. Jolin MSmith 37 (1847). 1866 års krig .. har .. visat .. huru vanskligt det är att i fråga om krigiska företag fästa allt för stor vigt vid beskaffenheten af de materiela resurserna. Oscar II IV. 1: 135 (1869, 1890). Han kunde inte undgå att känna sig brottslig mot Ann-Charlotte, som han försatt i en så vansklig ställning. Siwertz JoDr. 296 (1928). Att finna lagar giltiga för alla språk och för alla tider är ett vanskligt företag. 3SAH LXIII. 1: 13 (1952). Även utifrån ett längre tidsperspektiv kan det vara vanskligt att bedöma historiska händelsers innebörd. UNT 14/9 1971, s. 11.
Ssg (till 2; numera bl. tillf.): VANSKLIG-GÖRA. göra (ngt) vanskligt l. vanskligare; försvåra. NordT 1880, s. 128. De många övermålningar och retuscheringar, som den romanska bilden undergått .. vanskliggöra .. ett säkert ståndpunktstagande. Fornv. 1949, s. 88.
Avledn.: VANSKLIGHET, r. l. f.
1) (numera bl. i psalmer o. dyl. fr. ä. tid) till 1: förgänglighet l. obeständighet l. föränderlighet. Creaturen äro wanskeligheete(n)ne underkastat emoot sin wilia. Rom. 8: 20 (NT 1526). Månen wäxer och tager af. Denna wansklighetenes Lag råder ock öfwer de mächtigaste Riken. Mörk Ad. 1: 150 (1743). (Tiden) går .. fortare, än man tror, och förer glömska och vansklighet i sina spår. Knorring Cous. 3: 92 (1834).
2) till 2: förhållandet l. egenskapen att vara vansklig; svårighet l. besvärlighet o. d.; äv. konkretare. En sådan pröfning är många wanskeligheter underkastad. Lagerbring 1Hist. 2: 332 (1773). Som vi veta, så är foderväxtodlingen i många fall osäker och alltid förenad med flera vanskligheter. Arrhenius Jordbr. 3: 137 (1861). Det var inte min första erfarenhet – och inte den sista heller – om vanskligheten att planera för sitt liv. Wigforss Minn. 1: 329 (1950).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content