publicerad: 2014
VARANDRA varan4dra, äv. var-, äv. 032, pron.1; gen. varandras (Gustaf II Adolf 566 (1627) osv.) ((†) varsandras Columbus (SVS) 1: 112 (1676), Afzelius SæmE 151 (1818)); äv. (numera bl. vard.) VARANN varan4, äv. var-, pron.1; förr äv. VARANNAN, pron.1; n. vartannat vartan3at2, äv. vart- (SalWijsh. 14: 25 (öv. 1536) osv.), äv. varannat varan3at2, äv. var- (BtFinlH 4: 196 (1563) osv.); gen. varannans (Dalin (1852) osv.) ((†) varsannans Wexionius Sinn. 4: C 3 b (1681, 1684), VLBibl. Brev 15/4 1774; varannars G1R 1: 249 (1524: huar anners), Kellgren (SVS) 6: 60 (1776); varsannars SvTr. 4: 150 (1534: hwers anners), Dalin (1852)).
Ordformer
(i sht förr äv. skrivet ss. två ord. — hwarander (hu-) 1534–1621. hwars annors, gen. 1620. hwers anners, gen. 1534. varandra (hu-, hv-, hw-, -dh-) 1590 osv. varann (hv-, hw-) 1649 osv. varannan (hu-, hv-, hw-) 1524–1966. vårandra (hw-) 1691, 1701)
Etymologi
I. ss. reciprokt personligt pron.
1) syftande tillbaka på pluralt (logiskt) subj. i uttr. för handling l. händelse l. tillstånd som karakteriseras av ömsesidighet l. växelverkan o. d.; äv. med subj. i sg. med koll. bet. (jfr 2). Likna, känna, älska, hata varandra. Han lät dem läsa varandras uppsatser. Klassen gillade inte varandra. G1R 1: 283 (1524). Brödher hielpa hwar androm j nödenne. LPetri Sir. 40: 24 (1561). Syskonebarn måge ej taga hwarannan til ächta; utan Konungen gifwer ther lof til. GB 2: 3 (Lag 1734). Kan Du tänka Dig en hel månad utan att vi se hvarann! Strindberg Brev 1: 316 (1876). Det var roligt, när vi låg och berättade spökhistorier för varann om kvällarna. Lindgren AllBarn 10 (1946). De kramade varandra hårt och skrattade. Ingemarsson SmåCitr. 313 (2004). — särsk. i gen. G1R 1: 249 (1524). De Skytbogar som wåra gambla Fäder brukat att skiuta Eld på hwar annars Skiepp. Rudbeck d. ä. Atl. 3: 284 (1698). Det är godt at ni känner hvarsandras sätt at tänka. Schröderheim Fjäsk. 30 (1791). Vi kastade oss i varandras armar. Siwertz Tråd. 107 (1957).
2) (†) med korrelat (vanl. subj.) i sg., i uttr. angivande att delar av det med subj. betecknade tas isär l. säras på l. går sönder l. upplöses o. d.; äv. syftande tillbaka på subj. i sg. betecknande kollektiv, i uttr. angivande att de däri ingående individerna sprids ut o. d. (jfr 1). Att sambla flotan igen, som genom ded stilla vädret var vrecktt ifrån hvar annan. AOxenstierna 1: 100 (1622). (Kvarnen) hafver iag både låtit täckia medh spån, draga nya bielker med ankar igenom henne, att icke hon måtte falla ifrån var annan mehra. Rudbeck d. ä. Bref 62 (1670). När .. (barnmorskan) hafwer fördt Handen til sielfwa Kroppen skal hon sachta dela Qwinno-Lemmen ifrån hwarannan. Hoorn Jordg. 1: 27 (1697). Generalitetet woro (under slaget) gångne utur hwarannan, att försöchia till practicera sig igenom. KKD 9: 169 (1705).
3) med mer l. mindre förbleknad reciprok innebörd, ss. uttryck för förhållandet att ngn l. ngt i rum l. tid följer på l. jämförs med l. på annat sätt relaterar till ngn annan l. ngt annat. De gick efter varandra in i huset. Fotbollsträningen har varit inställd två lördagar efter varandra. FörsprRom. 4 b (NT 1526). Han blandar all folck jbland hwart annat. FörsprOb. (Bib. 1541). Salttkar wtij huar anatt aff tenn .. 2 st:r. BtFinlH 4: 196 (1563). (Arkimedes) togh til at jämföra Metallernes tyngd och rymd emot huarandra. Stiernhielm Arch. A 4 b (1644). De stora frisrockarne utbyttes mot tvenne bundna tröjor utanpå hvarandra. Carlén Rosen 413 (1842). Var man inne i ett samtal, då matklockan ringde, så slog man sig ned bredvid hvarandra och fortsatte i lugn och ro. Nutid 1898, s. 3. Demonstrationer och toppmötesprotester avlöste varandra. SäljSkiten 72 (2009). — särsk. i förb. med prep. om, liktydigt med dels: i oordning, huller om buller o. d., dels (numera i sht i n.): växelvis l. turvis. SalWijsh. 19: 18 (öv. 1536). Hvassa pilar, försilfrade sköldar, förgylda hjelmar, allt låg lekande om hvarann på stolar och bord. Almqvist DrJ 127 (1834). Han lät vemodig och uppsluppen om vartannat. Lo-Johansson Förf. 80 (1957).
II. (†) ss. icke reciprokt personligt pron. betecknande motpart i ett (ömsesidigt) förhållande: den l. det l. de andra. Pred. 4: 4 (Bib. 1541). Att man ville bruka sig denne occasion att sendha någon discret man öfver och communicera medh hvarandhre. AOxenstierna 7: 523 (1632). Passagerarne (på fartyget) .. hafwa aparte rum utan att kunna se eller skönja, hwad hwarannan giöra. Roland Minn. 36 (c. 1748). Ingen dock klandrar hvarann för näbbens och vingarnas mångfald, / Sjelfva den ringaste gök äger sin kraft, sitt behag. Atterbom SDikt. 2: 355 (1820, 1838).
Spoiler title
Spoiler content