SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2014  
VAR va4r, pron.; n. (enbart anträffat i bet. II) vart va4rt l. var4t; gen. (i bet. I numera allenarådande) vars va4rs l. var4s. Anm. I ä. språkprov föreligger kasusböjda former av ordet, sålunda under 1500-talet i m. ack. sg. hvan (t. ex. TbLödöse 126 (1589)), f. ack. sg. varja (t. ex. Apg. 2: 43 (NT 1526)) o. f. dat. sg. hvarre (t. ex. ArbogaTb. 4: 31 (1541)), i viss mån ännu in på 1700-talet i n. dat. sg. varjo (t. ex. OPetri Tb. 30 (1524)), ofta utvidgat till dat. sg. överhuvudtaget (t. ex. OPetri Kr. 157 (c. 1540: aff hwario rumpo), Scherping Cober 2: 121 (1737: mot hvarjo manne)), samt i sht i m. dat. sg. varjom (t. ex. G1R 1: 26 (1521)), som i stelnad anv. uppträder ännu på 1900-talet i uttr. varjom och enom (se II a ϑ βnedan); i y. tid har formerna med -j- sannol. uppfattats ss. hörande till VARJE (jfr VARJE anm.).
Ordformer
(huarsza, gen. (pl.) 1538. huor 1620. huår 1590. huär (-æ-) 15211547. hwa 1677. hwares, gen. 1667. hwarte, n. 1706. hwer (hu-) 15241619. var (hu-, huu-, hv-, hw-, w-) 1521 osv.)
Etymologi
[runsv. hværr, fsv. hvar; motsv. fd. huær, huar (d., nor. bm. hver), fvn. hverr (nor. nn. kvar, nyisl. hver), got. hvarjis; eg. ssg av VAR, adv. osv., o. ett rel. pron. som äv. föreligger i bl. a. gr. ὅς, avest. ya-, , sanskr. yá-, besläktat med runsv. es, eR, han, som, fvn. es, er, som, got. is, han, fht. ir, er (mht., t. er), han, lat. is, denne, han, m. fl.; det fsv. hvar i någon mån äv. motsv. fvn. hvárr, hvaðarr (nyisl. hvor), vilkendera (av två), got. hvaþar, fsax. hweðar (mlt. wed(d)er), fht. (h)wedar (mht., t. weder, i t. med bet.: varken), feng. hwæþer, hweþer (eng. whether, huruvida), gr. πότερος, fslav. kotorŭ, lit. katràs, sanskr. katará-, bildning med komp.-suffix till pronominalstammen i VEM. — Jfr ENVAR, EVAR, pron., HURU, VARANDRA, pron.1, VARANNAN, pron.2, VARDAG, VARDERA, VARENDA, VARJE, VARJEHANDA, VARKEN, pron., adv., VARSTANS]
I. (numera bl. i gen. vars) ss. interr. l. rel. pron.: vilken.
1) (numera mindre br.) ss. interr. pron.; särsk. (o. i sht) i gen. med syftning på person: vems (särsk. i förenad ställning, ss. gen.-attribut); äv. i förb. med föregående prep. At j moga ther om ransaka huers skuld ock stampling thet war. G1R 1: 221 (1524). Samma dagh kom för retten Siggie skomakare, och blef tillfrågat huars tilståndh han hadhe till at bÿggia vthan på S: Klara gierde. 3SthmTb. 8: 210 (1615). Hvars son är du? Kurck Lefn. 7 (1705). Man vet at hon är Fru, men ej hvars Fru hon är. GFGyllenborg Vitt. 3: 297 (1773, 1797). Jäppe Nilsson nämnes som fogde 1490, men för hvars räkning är obekant. Styffe Un. 337 (1880). Det kan .. frågas, till vars fromma föreliggande förslag framkommit. AB 1917, nr 75, s. 11. Östergren 9: 757 (1966). — särsk.
a) (†) i icke-genitivisk anv., i ställning ss. subj. (l. predikativ), särsk. (o. i sht) med syftning på person: vem; i indirekt frågesats äv. åtföljt av rel. som; äv. dels i uttr. för var skull (se SKULD, sbst. II 3 b α; jfr 2 c), dels inledande värderande led som anger ngt ss. föreliggande i anmärkningsvärd grad o. d., särsk. med åtföljande obest. art.; jfr c. Huar ha(n)s öghon öpnat hafuer wete icke wij. Joh. 9: 21 (NT 1526). (Då) låter thet see, hwar en oförskämdh Menniskia hon är. Schroderus Comenius 245 (1639). Hwar hafwer gifwit tig ther bref vppå, at tu skalt blifwa gammal? Swedberg Ungd. 96 (1709). Om laga giftermål, och hwar som giftoman wara skal. Giftermåls Balk. Lag 1734, s. 1 (rubrik). Det är snart gjordt att förbjuda och hindra en Ting; men hvar skall ersätta den skada, som land ock Folk därmed kunde komma att lida. Barchæus LandthHall. 53 (1773).
b) (†) i självständig genitivisk ställning, särsk. (o. i sht) ss. predikativ. Merck hwars äro thenna fiäten. Bel. 18 (Bib. 1541). Tå min pijga .. frågade hvars barnet war, sade the thet hörer gumma till. VDAkt. 1651, nr 108. Hvars är den här quarrén? är den barons? Cederborgh OT 1: 31 (1810). Schulthess 619 (1885).
c) inledande allmän rel.-sats; äv. i anv. som motsvarar a; i icke-genitivisk anv. i sats som fungerar ss. subj. l. obj. o. d. utan klar avgränsning från II a. För ingen deel tilstedie, att våre skep .. någer vert utlöpe schole, giffve Gud, effter hvars befalningh thett helst schee kann, osz oåtsportth. G1R 29: 511 (1560). Hwa sum agalöös lefwer, han heederlöös döör. Törning 71 (1677). (Då) denna skada är lika stor, i hvars hand än det vanhäfdade hemmanet må befinna sig. PT 1907, nr 92 A, s. 3. Var som i brottmål .. av åklagaren åberopas såsom vittne och inställer sig vid domstol, äger att .. njuta ersättning. SFS 1932, s. 197.
2) ss. rel. pron. i gen., utgörande genitivisk motsvarighet till som o. använt ss. gen.-attribut till följande substantiviskt led i rel.-satsens inledning; urspr. enbart med syftning på singulart korrelat: vilkens l. vilkets (jfr a); förr äv. ngn gg i icke-genitivisk anv. (se c). Epter sin fadhers döödh Huærss siell gud nade. G1R 1: 27 (1521). Tiltaltes Siffred Wolcher huars ströming han låter upföra till Kopparberget. GävleDomb. 220 (1638). Då han sade sig hälst willia wara desz Lärjunge, hwars Son han kunde wara Tillijka. JReenstierna hos Columbus BiblW a 3 a (1687). Han (samlade) omkring sig .. musikaliska virtuoser, såsom Randel, hvars utbildning han bekostat. De Geer Minn. 1: 1 (1892). Om ett barn, vars kön man känner, använder man (i engelskan) he (she), i varje fall om man vill visa intresse för barnet. Gabrielson Elfstrand 46 (1945). En katt vars svans rör sig enbart i svanstoppen är ofta lite irriterad över något. Hellman Holmström KattBet. 78 (2009). — särsk.
a) med pluralt korrelat: vilkas; jfr b slutet, d. Är jag en godman Thåå will Jag redelig och ärliga Betala for them, Huarsza szaker är att eders nade vil verdugas til att latha halla them kost. VgFmT I. 8–9: 79 (1538). Trälinnor, hwars Tiänst och Giärning är så grof och wederstygelig, at man hafwer försyn dem förtällia. Dryselius Måne 509 (1694). Landshöfdingar, hwars berättelser ännu ej inkommit. PH 6: 4545 (1757). Två författare, hvars hufvudsakliga produktion ligger inom den realistiska riktningen. SDS 1899, nr 446, s. 1. Damer som uppmuntrat honom med leenden och förstulna små nickanden. Och vars långa, slanka och väldoftande överklasslemmar kommer honom till mötes i sömnen. Sjögren TaStjärn. 74 (1957).
b) med sakligt korrelat; jfr d. Ach huru thet mit hierta glädher, / Hwars tienare ähre j vnge Män. Gevaliensis Jos. 48 (1601). Vthi hwad wärde skole wij .. hålla Dopet, hwars Herre och Instichtare Christus sielfwer är, och i hwilkes Nampn thet förrättas. Rudbeckius Luther Cat. 210 (1667). Lokakälla är en i Vermeland bekant helsobrunn, hvars vattn för the nyttjande i långliga tider varet botande. Ihre Föret. XXI (1779). Uppteckningar af ett språk, hvars utveckling vi kunna steg för steg följa ända ned till våra dagars. Schück o. Lundahl Lb. 1: 7 (1901). Vårdhögskolan, vars platta tak med svårighet kunde skymtas långt åt vänster. Wahlberg FrusLiv 217 (2003). — särsk. i anv. som motsvarar a. Gamla bygningar, hwars fönster nu äro lijka jemne medh grunden. UHiärne 2Anl. 360 (1706). De Klagomål, hvars uprättande underteknade på sin Konungs befallning hafva at begära. 4GbgVSH XI. 3: 5 (1812). Nils motståndare .. är förvillande likt klädd, keps, överdimensionerade shorts och Nikedojor vars storlek inte ser ut att överensstämma med pojkarnas magra vader och spensliga kroppar. Flygt Verkan 181 (2004).
c) (†) i icke-genitivisk anv., i uttr. för var skull, på grund av l. av hänsyn till o. d. (vilken l.) vilket; varför; jfr d, 1 a o. SKULD, sbst. II 3 b α. OPetri Kr. 139 (c. 1540). Ty är nu thetta siälfwe grunden, för huar skul the Rommerske Påwerne, så gärne wele hafwa Nordlanden åter vnder träldomen igen. Bureus Påw. A 2 b (1604).
d) med det led vari vars utgör gen.-attribut styrt av prep.; äv. i anv. som motsvarar a o. b; jfr c. TbLödöse 138 (1589). De yra, muntra gossar / På hvars kinder våren blossar. Livijn 1: 111 (1806). (Blicken) var .. fylld av .. den ”ointresserade allmänsympati”, i vars förekomst filosofen Höffding .. ser den naturliga grunden för sin etiks välfärdsprincip. Hellström Malmros 13 (1931).
II. ss. indefinit pron., med distributiv bet., för att ange att ngt gäller alla individer i den mängd som framgår av sammanhanget l. anges av partitivt attribut (se a α) l. av det led som det bestämmer (se b), med full o. lika giltighet i angivet hänseende för den ene liksom den andre (o. den tredje osv.) av dessa oberoende av de övriga.
a) i substantivisk anv.; vanl. om person (jfr b δ); numera nästan bl. i γϑ; jfr I 1 c o. VARJE f. Jtt steg(er)hws m(edh) all reedzskap och stughu th(e)r oghan vppå .. och en säng och jtt stycke aff hwario (näml. av) ka(n)nor och grytor. OPetri Tb. 30 (1524). (Jorden) dömdes henne .. till att niuthe och brwke oclandrett och obehindredt widh hwars fyretije march som ther emot göre dierffwes. HH XIII. 1: 18 (1562). Förstånd och höflighet moot hwar hon wisa plär. Runius (SVS) 1: 233 (1712). Arbetsfördelning, der en icke gör alt, utan der hvar inskränker sig innom ett visst arbete. Boëthius Kant Föret. 3 (1797). Här hvar går in, och går ingen ut! Wallin (SVS) 2: 279 (1839). — särsk.
α) med partitivt attribut som anger ifrågavarande urvalsmängd, bestående dels (o. numera bl.) av prep.-förb. inledd av av, dels (pronominell) gen. pl. (jfr VARDERA); äv. (o. numera nästan bl.) i anv. som motsvarar ϑ. Så motte jw hwar och en aff oss göra gudhi rekenscap för sigh sielff. Rom. 14: 12 (NT 1526). När huar våra trädde till sin lägenheet. VDAkt. 1678, nr 359. Hvar af dörrarnas pelare afslutas upptill med en sådan bild. PT 1911, nr 10, s. 3.
β) (numera bl. tillf.) korresponderande med annan, i sht förr äv. ann (se särsk. β'), i fråga om inbördes förhållande mellan individerna i en urvalsmängd, ofta liktydigt med: alla … varandra.
α') i fråga om (parvis) ömsesidigt förhållande; numera nästan bl. med den andra; jfr VARANDRA, pron.1 I 1. Ath huar skulle sæthia troo til annan. G1R 1: 32 (1521). Multiplicera the Taal, som stå vthi första och tridie Rwmmet, hwar medh andra vthi Korszwijs. AJGothus ThesArithm. 91 (1621). Alle Öfwer- och Under-Betjente .. skola hwar på annan aktning gifwa. PH 6: 4223 (1756). Vi hade .. reda på hvar den andres namn. KATavaststjerna hos Söderhjelm Tavaststj. 212 (1892).
β') i fråga om följd o. d. vari den ene står i förhållande till den andre, denne andre till den tredje osv. l. godtycklig inbördes ordning l. blandning o. d.; särsk. (o. i sht) i uttr. var efter l. om annan (förr äv. ngn gg sammanskrivet, särsk. varomann); jfr VARANDRA, pron.1 I 3. När the thetta hördhe gingo the vth, en och en, hwar effter annan. Joh. 8: 9 (NT 1526). Grannarna klagade på Jören och hustron, huilka hafua (den spetälska) pijghan i sin badstuffuu, att the baada ther, umgå huaromann. Murenius AV 63 (1640). Tagh Pepar, Lagerbär och Mirrham, blanda hwart om annat vthi Wijn. IErici Colerus 1: 57 (c. 1645). Den ena höjden efter den andra, hvar värre än den andra. Eneman Resa 2: 28 (1712). De andlige, de lärde, de girige, de fåfänge o.s.v. bli var efter annan föremål för Brandts gissel. Sylwan EurLittH 1: 135 (1910).
γ) med framförställt adverbiellt attribut som anger att utsagan gäller för en mer l. mindre oklart avgränsad urvalsmängd l. enbart för nästan alla i en tydligare avgränsad mängd, i uttr. litet var (se LITEN 7), i sht förr äv. något (ngn gg äv. med sidoordnat pronominellt någon) var (se NÅGON III 4 a).
δ) korresponderande med refl. sin, som utgör attribut i substantiviskt led betecknande det som tillkommer var o. en; förr äv. med icke-refl. poss. pron. i motsv. anv.; äv. i anv. som motsvarar ϑ; särsk. (numera bl. ålderdomligt) i uttr. var (och en) i sin stad (se STAD, sbst.1 3 b α); jfr SIN, pron.2 1 k. Thå skal han löna hwariom och enom effter sina gerninga. Mat. 16: 27 (NT 1526). (Om det) befinnes ath hwar me(dh) theris wetskap och wilie latidh skriff(u)e same breff. UpplDomb. 2: 25 (1578). Strax hwar hade tagitt sitt Säte, Reciterades opp Rollan. RARP 1: 53 (1627). Hvar på sin sida kunde då använda sina krafter der lägligast war. Dalin Hist. III. 2: 68 (1762). Var och en får sjunga efter sin näbb. Jörgensdotter BergDöttrar 253 (2009). — särsk.
α') i fri predikativ ställning, särsk. i förb. med prep.-uttr.; jfr β. G1R 1: 194 (1524). Så wäl i Swerige, som alla desz tilhörige Landskaper, hwart efter sin art och egenskaper. HC11H 11: 32 (1675). Fast vi .. bara vantrivts hemma, var och en på sitt håll, och gett oss iväg. Gustaf-Janson ÖvOnd. 56 (1957).
β') med utelämnat l. underförstått huvudord till sin; särsk. dels i förb. med n. sg. sitt, med syftning på det som tillhör den som anges med subj. (jfr SIN, pron.2 4 a), dels i det stående uttr. var tar sin; äv. i anv. som motsvarar α, särsk. i förb. med uttr. (hem) till sitt (jfr SIN, pron.2 4 a β (β')). The Suenske drogho sedhan hwar heem til sitt. OPetri Kr. 321 (c. 1540). När hwar täckes sitt, så blijr all maath äthen, och alla Pijgor giffta. Grubb 579 (1665). Och hvar tog sin, och jag tog min. Fröding Guit. 127 (1891).
γ') i uttr. var sin (äv. sammanskrivet, ngn gg äv. vars sin), närmande sig l. övergående i anv. ss. poss.-attribut med distributiv bet., angivande att en förekomst av det som anges med attributets huvudord tillkommer var o. en av dem som anges med korrelatet (med pluralt huvudord numera vanl. angivande tilldelning av flera än en (o. ofta olika många) vardera); i sht med satsens subj. ss. korrelat; särsk. med adj.-attribut, numera företrädesvis i obest. form; förr äv. kongruensböjt samman med sin (se slutet); jfr δ, ε. De stod på var sin sida av vägen. Vid morgonsamlingen hade alla fått var sina uppgifter. Tå drömde oss bådhom j enne natt, hwar sin dröm. 1Mos. 41: 11 (Bib. 1541). The åtte hvar sin syster till hustrur, borgaredöttrar födda i Antwerpen. HH 20: 293 (c. 1640). Uppå ladugårds Gärdet är Exercice (.) Prinsarne ha hvar sine Compagnier. CAEhrensvärd Brev 1: 2 (1768). Alla försedda med hvar sin ordentligt numererad lapp. Blanche Band. 175 (1848). Mitt eget hus .. har två .. optiska instrument: de två grannhusen hvars sin pjes. FrLundagHelgonab. 1893, s. 107. Med varsin pilsner i hand satt vi och glodde på varann. Claesson Sann. 72 (1970). — särsk. i förb. med neutralt huvudord, förr äv. kongruensböjt efter detta. Israels barn intagha hwar sitt arff. 4Mos. 32: 18 (Bib. 1541). De suto med benen hängande utöfwer häckstången .. så att de fyra åkande hade sina ögon rigtade mot hwart sitt wäderstreck. Lovén Folkl. 25 (1847). Han skaffade sig ett par betydligt yngre hantlangare som han började med att ge varsitt lagom fånigt smeknamn. Jonasson Hundraår. 54 (2009).
δ') (†) korresponderande med icke-refl. poss. pron., liktydigt med γ. Och thet widh hwars edhers fyretije march. BtFinlH 4: 162 (1563). Vi draga oss upp, högt och präktigt i hvar vårt vagnshörn! Almqvist GMim. 3: 149 (1842).
ε) korresponderande med räkneord l. annat mängdangivande uttr. som anger det antal l. den mängd som tillkommer var o. en; i attributiv ställning utom i slutet numera bl. efterställt huvudordet; jfr δ γ, b. Vi bar ut ett stort antal böcker var. Hans i Vessby .. klagadh till Erich .. att han hade slaget honom enn blånat och 3 hans barnn huar enn blånad. UpplDomb. 5: 83 (1577). Sex stycken stoora Silfuer Liusplåhtar medh tuå Speglar i huar. Karlson EBraheHem 156 (i handl. fr. 1672). Jag gav alla barn fem öre var. Lindgren AllBarn 31 (1946). — särsk. [utvecklat ur δ γgm omtolkning av var sin (sannol. urspr. i n. sg.: varsitt) till vars en (ett)] (vard., i vissa trakter) i gen., med omedelbart följande räkneord som utgör attribut i substantiviskt led betecknande det som i angivet antal tillkommer var o. en; jfr δ γ. 4 mijhl utj wägen mötte iag Brudefolck, hwilcka Oke på hwars en wagn. HH XXXVII. 3: 66 (1657). Thé-bestyret dela vi hvars en vecka. Forsell Sällsk. 24 (1842). Medan vi vänta på .. (maten) ta vi hvars ett par af de vackert svängda skidorna .. och hvars ett par af de vackert skulpterade stafvarna och glida öfver snön. Strix 1905, nr 10, s. 3. Kl. 18 samlades flickorna då de .. fick uppträda i vars tre minuter. LD 1957, nr 211, s. 1.
ζ) i uttr. var för sig, förr äv. om sig (jfr FÖR, prep. osv. I 34, OM, prep. osv. 37 a), i sht i fri predikativ l. adverbiell anv.; äv. utan kongruensböjning i n. sg.; jfr b. Låt oss var för sig begrunda detta. The hade bådha stolet doch jcke til hopa vta(n) hwar for sich. OPetri Tb. 293 (1529). Wardt och så Grefuens tienere, huar om sigh eenskÿlt tilfråget. 3SthmTb. 2: 449 (1598). (Det) tillhör .. mig att, om ock flyktigt, söka öfverskåda hvart för sig de odlingens fält han bearbetat. 3SAH 2: 35 (1887). Var för sig ter sig utspelen futila. DN 3/9 2013, s. A5.
η) i uttr. vart efter (numera vanl. sammanskrivet vartefter, ngn gg äv. varefter (jfr VAR-EFTER, adv.1, se VAR, adv. osv. ssgr)), ngn gg äv. efter vart, inledande bisats (äv. (o. urspr.) med efterföljande som): i den l. samma l. motsvarande utsträckning o. dyl. l. följd o. d. som; allt efter som; i den l. samma mån som; äv. med underförstått bisatsinnehåll (se slutet); jfr EFTER, prep. osv. I 15 f α β. Att när the bådhe ähre Dödhe skulle beggies theres arffuingar ärffua huartt effther som huar ähr Borenn till. UpplDomb. 5: 130 (1590). Ottatijo .. , hwilke han hwardt effter, som the .. swaradhe, lät vthi fängelset inläggie. Schroderus Liv. 493 (1626). I bergarten ingredierar än mer af quarts, än mer af talk, hvarefter den faller tunnskifvig eller tjockklufven. Hisinger Ant. 1: 93 (1819). Efter hvart som hårmassorna .. växte, blef hattens roll en alltmera löjlig. Kleen Kvinn. 175 (1910). Vartefter jag pratade, blev hans blå ögon rundare och rundare. Stensdotter ArnesKiosk 20 (2004). — särsk. i självständig adverbiell anv.: efter hand (se HAND 13 a). Man hoppas att (cykel)klubbarne i de olika städer som passeras skola sluta sig till färden hvartefter. TIdr. 1895, s. 319. Det blir vartefter mer emfas. SvD(A) 10/3 1968, s. 15.
ϑ) sam- l. sidoordnat med en, tillsammans liktydigt med ensamt var, särsk. (o. numera i sht) i uttr. var och en; i n. sg. förr äv. med kongruensböjning enbart av en (jfr αslutet); jfr α, δ, b γ o. ENVAR. Var och en är sig själv närmast. Hwat geldh huar och en inkreffiandis haffuer. G1R 1: 202 (1524). Hwar åt hwar ok een bör billigt Pannan rynka. Lucidor (SVS) 87 (1672; uppl. 1997). Hvar och et har en balcon med sitt järngaller. CAEhrensvärd Brev 1: 27 (1781). De bildade många olika samhällen, hvart och et kring sin fasta höjd, sitt akropolis. Scholander 3: 34 (c. 1870). Var och en som försöker göra sig till naturens härskare är dömd till att vara liten och maktlös. TioHundar 169 (2009). — särsk.
α') i gen. (jfr γ, δ'), i uttr. vars och ens; äv. med gen.-böjning enbart av en (se slutet). Det får bli vars och ens ensak. At hwars och eens swerd skal wara emoot then andra. Hes. 38: 21 (Bib. 1541). (Sockensigillen är) allasaman här införd efter hwarts ock ets storlek ock minesmärken. Broman Glys. 1: 34 (c. 1730). — särsk. i uttr. var och ens. Effther hwar och eens rådh och lägligheett. E14R 1561, s. 112 a. Av var och ens förmåga åt var och ens behov. SmålP 2/6 1972, s. 6.
β') (numera mindre br.) i uttr. varjom och enom, (till l. åt l. för) var o. en; förr äv. med upprepad prep. före det senare samordningsledet. Ath j weten huru j skolen swara hwariom och enom. Kol. 4: 6 (”4: 5”) (NT 1526). Meden dett Variable Mynttedt .. högeligen graverar hwariom och ehnom. RARP 3: 278 (1642). At gissa hvar, står fritt för hvarjom och för enom. Lenngren (SVS) 2: 69 (1793). Evanders berättelse om Josef förtjänar att läsas och begrundas av varjom och enom. SvLittTidskr. 1972, nr 4, s. 41. SAOL (1973).
γ') (numera bl. tillf.) i uttr. en och var, äv. i gen. en och vars (jfr α(slutet)); jfr δ, b γ. Så stor del, som emot en och hwars teknade summa swarar. PH 5: 2977 (1750). Hör en och hwar men tala ej med alla. Hagberg Shaksp. 1: 293 (1847).
δ') (†) i uttr. var en (äv. sammanskrivet), äv. dels i gen. vars ens l. var ens (jfr α(slutet)), dels ngn gg i uttr. en och var en (jfr γ'); jfr b γ. G1R 2: 221 (1525). Han hade schelt Borgerschapet här i Staden, för lappara, een och hvareen. VRP 1635, s. 567. Jagh kienner alla stiernor grant / .. Weet och hwar ens revolution. Kolmodin Gen. C 3 b (1659). Att hvar en .. må öfverflöda af en hälsosam och stadigvarande andakt. Eneman Resa 2: 188 (1712). De smycken / Som falla bäst i hvars ens smak. Kellgren (SVS) 2: 157 (1782). Han kallade hvar en vid namn och tryckte deras händer. Rydberg Vap. 201 (1891).
b) i adjektivisk attributiv anv.; vanl. (o. numera bl.) med huvudord i obest. form (ngn gg äv. i förb. med adj.-attribut i best. form; jfr α, β); särsk. dels korresponderande med räkneord l. annat mängdangivande uttr. (jfr a ε), dels i uttr. var och varannan (se VARANNAN, pron.2), dels motsv. a ζ, i förb. med för sig; jfr VARJE. Var sak på sin plats, har sin tid (jfr a δ). Låt oss nu ta var punkt för sig. Det ligger tre hus på var sida om vägen. Aff hwan köpstadt i Swerige. G1R 1: 108 (1523). Husen (i Lübeck) äro .. mycket höga, och äro så monga fänster på hwart huusz så thet är undersampt. Bolin Dagb. 12 (1666). Alldenstund de ordinarie betienterne åligger deras embeten skiöta och hvar särskilte bestellning sin särskilte man fordrar. 2RARP 6: 621 (1731). Om skogsegaren .. följt med huggaren upp i marken och .. märkt hvart särskildt träd som skall fällas. Torpson Norden 326 (1887). Var familj får behålla en bostad i staden och en på landet. Jannes Möten 19 (1976). — särsk.
α) (†) med huvudord i best. form; särsk. i fråga om vardera av två; i uttr. var delen l. tiden äv. sammanskrivet; jfr VARJE a. Löp icke vti hwar wråån. Syr. 9: 7 (öv. 1536; Bib. 1541: hwar wråå). Witnen (vid dopet) skola wara allenast tree personer aff hwart könet, och icke flere. KOF II. 2: 31 (c. 1655). Halfparten af huardelen. ConsEcclAboP 426 (1660). Finner man giörligen, hwad här med i hwartiden skedt är. Swedberg Schibb. a 3 a (1716).
β) (†) bestämmande led bestående av determ. pron. (med substantiviskt huvudord) o. rel.-sats; äv. i anv. som motsvarar ε; jfr DEN III 1 b α α. Ath the twinga oss sköth aff hwan then peningh wij haffwa i wærden tiil. G1R 1: 111 (1523). Men hwar den gång, iag antingen allena gick eller fölgde min syster till Kloen. VDAkt. 1735, nr 561.
γ) motsv. a ϑ, i uttr. var och en, förr äv. var en (äv. sammanskrivet, äv. i superl. varenaste); förr äv. med kongruensböjning i gen. (jfr δ slutet); jfr ENVAR b. Vart och ett fall måste bedömas efter sina egna villkor. Apg. 2: 43 (NT 1526). Med hwarenaste post .. haffuer iagh skreffuet min k[iäre] F[ar]k[iär] eller och min k[iäre] b[ror] till. Ekeblad BrClEkeblad 10 (1649). Dhen Sällheet hwilken hwar een redeligh Patriot Acad:æ Carol:æ gratulera lärer. VDAkt. 1684, nr 228. Om hwars och ens metalls egenskap, det skall i en annan Ort om Gud will, beskrifwas. UHiärne Berghl. 445 (1687). Hvartett blomster (som) på marken stod. Öman LyrBl. 1: 18 (1857). — särsk. (†) i uttr. var (och) en enda, varenda; jfr ENDE 3. Nu har nästan hvar en enda rikets undersåte genom handel bytt någon del af sin egendom i dessa assignationer. Chydenius 29 (1765). JournLTh. 1813, nr 96, s. 3.
δ) bestämmande allmänt syftande man, äv. människa l. annat därmed likvärdigt uttr., tillsammans med detta ofta liktydigt med anv. enl. a: var o. en. Detta måtte ju var människa känna till! För huariom manne som thetta breff .. læsa. G1R 1: 26 (1521). Ondt döllia dhet hwar man weet. Grubb 626 (1665). Huru hvar medlem af mennisko-slägtet, ända til den brotslige missdådaren, är berättigad at niuta rätvisa och mensklighet. Schönberg Bref 1: 255 (1778). Han sträfvar att göra hvar man rätt. PT 1906, nr 195 A, s. 3. — särsk. (numera mindre br.) med kongruensböjning i gen. efter huvudordet, i uttr. vars mans (förr äv. sammanskrivet), särsk. (o. numera bl.) i uttr. i vars mans mun (se MUN, sbst.1 4 h); jfr γ. G1R 2: 72 (1525). Wij komme uti huars mans Skuld för brödh och sugel. VDAkt. 1662, nr 125. Poëten med sina wersar och sånggudinnor (skulle) få hwarsmans spe och åtlöje. Lundberg Paulson Erasmus 46 (1728). Sådana tankar, som han framstälde, äro sannerligen icke hvars mans. Wikner Pred. 387 (1879). SAOL (1998).
ε) bestämmande tidsuttryck o. d., särsk. dag l. år; äv. i uttr. var gång (se GÅNG II 1 h), förr ngn gg äv. sammanskrivet; jfr β, ζ slutet, η, ϑ o. VARJE c. Det är samma visa vart år. Han lärdhe hwar dagh j templet. Luk. 19: 47 (NT 1526). War termin, missommar ok iultiden, så bliffva altid några rum lösa efter dem som hafva haft sitt stipendium uth. Rudbeck d. ä. Bref 316 (1687). Hvargång et sådant ord öfverstiger min hustrus läppar. Wallenberg (SVS) 2: 145 (1771; uppl. 1999). (Hon) tyckte .. att hon för var minut blev allt yngre och yngre. Lagerlöf Holg. 2: 415 (1907). Nästan var natt bytte hon sovrum. Englund Silverm. 80 (2006).
ζ) i förb. med ett attributivt ordningstal tredje l. fjärde osv. (förr äv. efterställt detta (se särsk. slutet)), för att ange att urvalsmängden omfattar endast en i var o. en av de olika delmängder med det med räkneordet angivna antalet som ryms inom en i sammanhanget given följd l. (i rad ordnad) uppsättning av individer (dvs. den tredje resp. fjärde osv. av dessa, därnäst den sjätte resp. åttonde osv. o. så med samma mellanrum allt framgent genom hela följden l. uppsättningen l. (sålunda) sammanlagt enbart en tredjedel resp. fjärdedel osv. av denna); i uttr. var tredje ngn gg äv. sammanskrivet; jfr VARANNAN, pron.2 Hwar fiärde man. G1R 15: 123 (1543). (Prästen skall ha) sin wanliga quicktiende, såsom hwar tiende kalf, lamb, killing, grijss och gååss. KOF II. 1: 413 (1659). Det kan väl medgifvas, at gatornes sopande hvarannan och hvartredie dag kunde giöra tilfyllest för snyggheten. HH XXXII. 2: 268 (1784). Det står att var femte unge är för fet. Berglin DagSeger 128 (2009). — särsk. i anv. som motsvarar ε; jfr η. Såret skall läggas om var sjätte timme. Jag har varit i tjänst var fjärde natt. Vermeland pläghar Renta Szmör hwart tridie åår. HH XI. 1: 5 (1530). En Präst .. (skall) hafwa predikat här, tredje hwar söndag. NorrlS 1–6: 63 (c. 1770).
η) (†) i förb. med attributivt grundtal o. med huvudord i pl. (äv. utelämnat sådant), för att ange varje hela delmängd som omfattar angivet antal av ifrågavarande slag; särsk. i fråga om utskylder o. d. för sådan enhet; i förb. med tidsuttryck (motsv. ε) äv. närmande sig l. övergående i anv. liktydig med ζ slutet; jfr FEM, räkn. c, SEX, räkn. e α, TIO e, VARJE b α. At wij altijd j huaria otta dagher få kunskap huad ther på färde är. G1R 8: 34 (1532). I moste handle med bönderne att the wele hielpa huar tijo een kerre och een hest. SUFinlH 2: 4 (1603). Anten aff hvar 6, 8 eller 10 besutne bönder fordra een duglig karl. RP 8: 2 (1640). (Du) får knapt tid hvar fjorton dagar / På Krogen nå en styrko-drick. Bellman (BellmS) 19: 187 (1793).
ϑ) i förb. med förstärkande adj., i uttr. var evig l. (o. i sht o. numera nästan bl.) eviga, äv. (o. numera företrädesvis) sammanskrivet vareviga, (se EVIG 5), förr äv. var evelig(a) (se EVELIG 2), var idelig (se IDELIG II a), särsk. (o. sannol. urspr.) i anv. som motsvarar ε.
ι) i uttr. i vart fall, i varje fall (se FALL, sbst. XII 4 c). I vart fall har han aldrig vågat o bada, försäkrade mäster. Nilsson Bokh. 384 (1937). Sjöarna, i vart fall de stora, var inte frusna. Sundman TvåDag. 9 (1965).
Spoiler title
Spoiler content