VARPA var3pa2, sbst.5, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Dahlgren Gl. 954(i handl. fr. 1813) osv.) ((†) -er, möjl. äv. att hänföra till sg. varp, HSH 29: 398(1654)); förr äv. VARP, sbst.5, r. l. m.; best. -an; pl. -ar (KyrkohÅ 1910, s. 111), möjl. äv. -er (se ovan). (varp (w-) 1884–1933. varpa (w-) 1813 osv. warper, pl. 1654. wärpa 1745).
Etymologi
[sv. dial. varpa; sannol. etymologiskt identiskt med VARP, sbst.1]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) gotländsk måttsenhet vid räkning av gärdselstång l. störpar: (antal av) 12 stycken; särsk. ss. längdmått för tun: 12 alnar (vilket motsvarar 12 störpar i ett tun). Hwar Sochn (håller) sin präste stombns samt klåckares huus och gård wid macht, uppgiärdar och årligen 3 warper Thun. HSH 29: 398(1654). 12 Trolor (dvs. trod) eller Giärdslestänger giöra en Wärpa. Linné Gothl. 272(1745).
SAOB
