VARPA var3pa2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE.
Etymologi
[jfr nor. bm. varpe, nor. dial. varpa; avledn. av VARP, sbst.2]
(numera mindre br.) i fråga om att lägga ut o. dra varp (se VARP, sbst.2), särsk. tr., med obj. betecknande fångst; äv. bildl. Äfwen fångas .. (nors) med fin not, då på samma ställe flere kunna warpas efter hwarandra. UpprFiskaren 29 (1847). Om mordet kunde warpa medgång ensamt, / Och följderna ej komme med i noten. Hagberg Shaksp. 9: 230 (1850). 2NF 31: 709 (1920).
