VASE va3se2, sbst.2, m.//ig.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr sv. dial. vase, slarver, stackare, d. vås, vaaser, nor. bm. vas, struntprat l. trassel, nor. nn. vas, slarver; av ovisst ursprung. — Jfr VASKER, sbst.]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om ömkansvärd person, stackare (se STACKARE, sbst.2 2); i sht om barn, särsk. pojke; jfr VASKER, sbst. Men edra spåmän äro i sanning stora vasar. Braun Calle 79 (1843). En liten blek vase, som darrade i hela kroppen. Braun Namnl. 193 (1849). Kan du låta den här stackars vasen få tvätta sig. SDS 1909, nr 331, s. 10. Senila vasar irrar omkring i skog och kvarter .. bortglömda av en .. personal som ej räcker till. GT 10/2 2012, s. 5. — jfr POJK-, SNOR-VASE.
