publicerad: 2017
Ordformer
(förr äv. w-)
Etymologi
[jfr d., t. vegetativ, eng. vegetative, fr. végétatif; av mlat. vegetativus, livskraftig, till p. pf.-stammen i lat. vegetare (se VEGETERA)]
1) som avser l. utgör l. har samband med l. efterliknar växt(er) l. växtlighet. Att man .. kan ur alla vegetativa kroppar bekomma Essentiela salter. Wallerius Åkerbr. 21 (1761). Det gifves få verk .. hvilka på ett så fulländadt sätt beskrifva ett lands vegetativa alster, som doktor Hartmans .. Skandinaviens Flora. Frey 1850, s 410. Han griper tillbaka till älsklingsmetaforen, hämtad från det vegetativa livet: trädet. Björck HeidenstSek. 99 (1946). — särsk. om ornamental utsmyckning o. d.: som efterliknar växt osv.; särsk. i uttr. vegetativ ornamentik. Upphöjda figurer eller bildverk efter vegetativa mönster. Upmark Lübke 284 (1871). Den vegetativa ornamentiken håller sig .. sällan inom sina egna gränser. Bladstänglar utlöpa i ringlande band eller i fantastiska djur- och människogestalter. Hahr ArkitH 184 (1902). Mönstren äro .. vegetativa med stark stilisering av växtformerna. Sterner o. Kinch OrientMatt. 59 (1929).
2) som hör samman med en organisms funktion l. tillväxt l. förmåga att ta upp näring; särsk. motsatt: viljestyrd; särsk. (i sht i fackspr.) i uttr. dels vegetativa nervsystemet, autonoma nervsystemet, dels vegetativt tillstånd, om tillstånd av djup medvetslöshet; äv. i uttr. vegetativ pol (se POL, sbst.1 7 b α). Boström 1: 135 (c. 1830). (De muskler) som bidraga att bilda inelfwornas wäggar .. röra sig oberoende af djurens wilja och kallas vegetativa eller owilkorliga. Lundberg HusdjSj. 443 (1868). Vegetativa funktionerna: de rent kroppsliga funktionerna, alltså icke instinkt, psyke o. dyl. Sundberg 236 (1926). Vegetativa eller sterila kallas celler eller delar av växten, som tjäna näringsupptagandet och näringsombildningen, generativa eller fertila de, som bilda fortplantningskroppar. Ursing SvVäxt. Krypt. 14 (1949). (Magsår) ansågs .. vara en psykosomatisk sjukdom; magen påverkades via det vegetativa nervsystemet av psykiska faktorer. LäkT 2004, s. 80. (Läkarna) ska ha bedömt att han befinner sig i ett vegetativt tillstånd. DN 5/7 2013, Allm. s. 22. — särsk. i fråga om könlös fortplantning hos växt; äv. om sådan fortplantning hos djur; särsk i uttr. vegetativ fortplantning l. förökning. MosskT 1890, s. 494. All naturlig förökning inom växtriket sker könligt eller vegetativt, med frö eller rotskott. Abelin TrInomh. 35 (1904). (Sargassotången) är en .. pelagisk typ, som .. förökar sig rent vegetativt genom sönderklyvning av de gamla individerna. BotN 1924, s. 1. Vegetativ fortplantning hos lågt stående djur. Dahlberg SjSamh. 2: 182 (1937). Vegetativ förökning av frukt och bärbuskar. Sydsv. 7/6 2009, s. B12.
3) om människa l. mänsklig tillvaro l. livsföring: som är inriktad på den (av viljan oberoende) fysiska existensen (o. därmed kännetecknas av själslig o. intellektuell passivitet). Fattigdom, tröghet och en förtryckande känsla af elände utan gränsor var stämplad på dessa vegetative varelsers anleten. BL 9: 3 (c. 1816). Mannen .. återfinner .. lifvet, omedvetenhetens lif, vid kvinnans barm, hon som själf är oreflekterad, sorglös och vegetativ. Strindberg TrOtr. 4: 260 (1897). Denna enformiga, rent vegetativa tillvaro. Böök 4Sekl. 133 (1927). Hans stora, sträva ansikte hade oftast ett uttryck av oberört, vegetativt lugn. Lindström Leksaksb. 164 (1931). Boken är ett försvar för den vegetativa människan, för rätten att bara vara. KvinnLittH 1: 465 (1981).
Spoiler title
Spoiler content