SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2017  
VELING ve3liŋ2, sbst.1, m.//ig.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[till VELIG l. VELA, v.1]
(numera bl. tillf.) om velig person; förr äv. om mentalt l. intelligensmässigt svag l. oredig person. Karlens hustru fick en son .. han var en sådan där veling, som ej har något förstånd. Lagerlöf Jerus. 2: 196 (1901). IllSvOrdb. (1955; om velig person).
Spoiler title
Spoiler content